Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jonas förlorade fyra miljoner – blev hemlös

Jonas hade allt – men bor nu på gatan. Så beskriver han den korta vägen från allt till inget. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
Hemlösheten i Kristianstad är ett växande problem. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
Kvällsposten träffar Jonas på härbärget i Kristianstad. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN

KRISTIANSTAD. Jonas kostymskor slets ned till sulan efter en vecka på gatan. Han sover ofta utomhus. I regn, i minusgrader.

Det gick snabbt utför för mannen som i december förra året hade 4,2 miljoner kronor i tillgångar. Ett felbeslut förändrade allt.

– Innan jag blev hemlös trodde jag att det är väl bara att ta sig ur situationen. Var lite kreativ. Nu vet jag att det inte är så enkelt, säger han.

Kylan angriper från alla håll. Jonas har gått ned för en stentrappa för att hitta lä. Där lägger han ut en filt och sover när han inte får plats på härbärget.

Sovsäcken är inte anpassad för vädret. När fötterna börjar domna bort av minusgraderna måste han resa sig upp och röra på sig. Så här års blir det inte mycket sömn, berättar han, och den senaste natten var den kallaste hittills.

– Så länge jag inte är berusad eller har droger i kroppen lär jag vakna upp innan jag dör av förfrysning. Kroppen skakar mig till liv. Men nu är det så kallt att det gör ont, det känns som att tårna ska explodera. Kylan når ända in i skelettet, säger han.

Den som har känt Jonas tidigare skulle knappt känna igen honom nu. Kläderna har han har fått av stadsmissionen. Skägget bildar en krans runt munnen – förr var han renrakad. Och allt han äger ryms numera i en liten tygväska. 

Han har varit hemlös sedan mitten av april. Han är en ny siffra i statistiken över den ökande hemlösheten, ännu en människa som inte har tak över huvudet. 

Nätterna blir kallare. Senast han somnade på gatan var det fyra grader minus ute. Vart går gränsen för vad en person kan klara av?

– Jag vet inte vart min gräns går, inte utan sovsäck i alla fall. Men jag börjar nog närma mig den. Kanske vid minus sex. Jag vet inte vad jag ska göra när det blir så kallt.

 

Gick från 4,2 miljoner till hemlös

För ett år sedan vid den här tiden levde han som han alltid har gjort. Hade det gott ställt. Han spenderade pengar på resor och hemelektronik. På helgerna besökte han gärna en fin restaurang där han fick utlopp för sitt intresse för röda viner.

– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle hamna här.

Allt hände inom loppet av fyra månader. Jonas har i ett decennium försörjt sig själv genom att förvalta pengar på aktiemarknaden. I december 2017 var han uppe i 4,2 miljoner.

Då valde han att investera en stor del i ett hävstångscertifikat med hög potentiell avkastning. Jonas kunde ha tiodubblat sin insats. Men risken med en sådan investering är stor – vid utebliven tillväxt går hela beloppet förlorat, och så blev det för Jonas.

– Jag blev bara tung i huvudet, jag trodde inte att det var sant. Men jag visste om risken och det var dumt. Jag har drömt sedan jag var 16 om att bli ekonomiskt oberoende. Min plan var att köpa en villa med kontant betalning.

I stället vräktes han från sin lägenhet i april. Han sökte mängder av jobb, säger han, men utan en fullständig gymnasieutbildning har det varit svårt. Han säger att socialtjänsten inte har hjälpt honom med att hitta arbete.

Sedan i september studerar han på högskolenivå, men han har inte tillräckligt många högskolepoäng för att bli beviljad studielån. Däremot hoppas han att utbildningen ska leda till jobb.

– Innan jag blev hemlös trodde jag att det är väl bara att ta sig ur situationen. Var lite kreativ. Nu vet jag att det inte är så enkelt. Man måste få respons någonstans för det man vill göra.

Känner du dig sviken?

– Ja, jag trodde välfärdssystemet var mer robust, det ska jag ärligt säga.

Kommunen: ”Tolv platser ska räcka”

Myndigheterna menar att den senaste tidens ökning av hemlöshet i Kristianstads kommun har kommit som en överraskning. Det rör sig dessutom om en ny typ som ökar mest: den strukturella hemlösheten.

– Det kan vara personer som inte har de traditionella problemen med missbruk eller psykisk ohälsa, utan som snarare har tappat sin plats på bostadsmarknaden eller drabbats av andra tillfälliga kriser. Vi vet inte exakt vad det är för grupp, säger Peter Sonnsjö, verksamhetschef på vuxenvården.

Jonas tillhör den gruppen, och han är inte den enda. Många som blir hemlösa är personer över 70 år som av ekonomiska skäl inte har råd med boende – och som riskerar att hamna på gatan.

Det enda härbärget i Kristianstad rymmer tolv personer. Sedan i oktober har det dock skett ett 70-tal avvisningar av hemlösa som vill ha sovplats över natten. Under samma period förra året hände det ett fåtal gånger.

– Tolv platser ska räcka för en kommun som vår, säger Peter Sonnsjö.

– Om vi inte kan erbjuda tak över huvudet är det klart att vi inte har någon aning om vad som händer. De flesta är fantastiska överlevare. Det är sällsynt att någon fryser ihjäl, men vi kan inte leva med att ha det så här. Vi måste minst kunna erbjuda tak över huvudet.

Har inte berättat för sin familj

Det tog två veckor innan Jonas gick till härbärget för första gången. Han ville inte först att någon skulle se honom, berättar han.

Han sov på gatan varje natt i början samtidigt som han hade på sig kläderna från livet innan: kostymbyxor och finskor med klack. Men de slets ut av att han vandrade omkring så mycket på gatorna.

Nuförtiden sover han på gatan ungefär en gång i veckan. Den som tillbringar flest nätter på härbärget under en 14-dagarsperiod tvingas ge upp sin plats om det blir fullt – och då har Jonas ingen annan att gå till. Jonas familj vet fortfarande inte om att han är hemlös.

– Det har varit en skam för mig att berätta om det där. I min familj tänker man att om man är vuxen ska man klara sig själv. Man snyltar inte på andra. Även om de visste om min situation skulle det inte göra någon skillnad.

”Det skapar en tomhet”

Jonas har ett lugn i rösten. Men han kan aldrig slappna av, säger han. För att uppehålla tankarna när han driver omkring på gatorna funderar han på hur han ska komma ur den här situationen. Sju månader senare har han fortfarande inte kommit fram till svaret.

– Jag trodde att jag, som ändå har lite entreprenörsgener i mig, skulle lyckas ta mig ur det här. Men jag försöker ta en dag i taget. Jag stänger av känslorna. Fokuserar på det lilla jag kan påverka.

Under det där skägget gömmer sig samma person som för ett år sedan. Kläderna speglar inte den han är. Och hans intresse röda viner har inte försvunnit, påpekar han, även om han har inte druckit en droppe vin på ett år.

– Jag är osäker på framtiden, säger han.

– Att vara beroende av andras goda vilja skapar en tomhet. Jag har stått på den andra sidan tidigare, den där man kan hjälpa. Men att nu stå på den här sidan känns bara udda. Det känns inte som jag riktigt.

 

Fotnot: Jonas heter egentligen något annat.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!