Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jerry, 34, berättar om livet som schizofren

Jerry Lee Malmberg berättar om schizofrenin. Foto: Privat

Jerry Lee Malmberg, 34, från Tomelilla var 21 när han fick diagnosen schizofreni.

Först i dag lever han ett rimligt liv, och har skrivit egna böcker om sitt liv.

– För mig är det som att få rättvisa i världen. Efter alla år när ingen har brytt sig. Efter allt jag har varit med om, säger han.

Det är skrivandet som får honom att stå ut. Jerry Lee Malmberg, bosatt i Svenstorp i Tomelilla kommun i Skåne, har skrivit två egenutgivna böcker som handlar om honom själv och hans diagnos.

En vit bok, och en svart bok under titlarna ”Healing for humanity” och ”Storm of the century”.

– Den vita är allt man behöver veta, en mental guide till livet. Den svarta, där finns allt som har hänt mig. Ingen har någonsin förstått vad jag har haft i huvudet. Det tog så många år innan jag kunde beskriva det, säger han.

Dessutom skriver han på ett filmmanus, och det som verkligen skulle ge hans liv mening är om han lyckas ordna finansiering till att filma det.

I mars har Simon Settergren premiär för sin film ”Kungen av Atlantis” med Philip Zandén i huvudrollen som den schizofrene fadern. Foto: Folkets Bio

Han är inte den enda som vill beskriva ämnet. I mars har Simon Settergren premiär för sin film ”Kungen av Atlantis” med Philip Zandén i huvudrollen som den schizofrene fadern. Jerry har läst om filmen.

– Det är en förmildring, och så är det ju när man gör film. Men man hade kunnat klämma in mer fakta, säger han.

Samtidigt är det viktigt att diagnosen skildras, tycker han.

– För mig är det som att få rättvisa i världen. Efter alla år när ingen har brytt sig. Efter allt jag har varit med om. 

”Jag fick en diagnos, men ingen kunde hjälpa mig med hur jag skulle klara av rösten”, säger Jerry. Foto: Privat

Jerry Lee Malmberg hade en normal uppväxt i sydöstra Skåne, beskriver han själv. 21 år gammal fick han diagnosen paranoid schizofreni.

– Det hände så mycket, men ingen kunde hjälpa mig. Jag fick en diagnos, men ingen kunde hjälpa mig med hur jag skulle klara av rösten.

– Det är det som är så fucked up i Sverige. När du berättar att du hör röster sätter de en stämpel. Och så får man medicin. Men medicinerna hjälpte inte.

Jerrys sjukdom yttrar sig så att han hör ”djävulens röst”, berättar han. Och när den väl hörs, går det inte att komma undan.

– Föreställ dig en högtalare på 1 000 watt. Föreställ dig att din mun är tejpad. Det är det närmaste jag kan beskriva det, säger han.

Jerrys dikt om schizofreni

Du ska va på gatorna du e inte värd något mer. 

Du ska göra felen för att leva.

Du ska inte kunna göra något av din intelligens.

Du ska inte ha några sätt att styra dig på så jag kan styra dig.

Be neutral, talk neutral.

No big body language.

And listen only to what devil is saying.

Du ska vara rädd, feg för allt i världen.

När sjukdomen tog över klarade han inte att sköta vardagslivet längre. Han förlorade sin lägenhet och drog på sig skulder. 

Samtidigt berättar han hur kompisarna svek. Några få förblev vänner, men många försvann. Det var för jobbigt att bry sig om honom när han mådde dåligt och dessutom pratade om sin sjukdom, tror han.

Han reste runt, i framför allt i USA. Han blev hemlös och bodde ute, vilket var precis vad rösten ville, som Jerry uppfattade det.

””Det finns en sak som håller mig vid liv. Och det är tanken på att min film ska bli verklighet. Foto: Privat

När han var 25 gifte han sig och det blev början på en mer harmonisk period. Trots att han fortfarande hörde rösten.

– Den fanns där, men på ett annat sätt. Jag kunde använda hjärnan mer, säger han.

Men äktenskapet tog slut, bland annat på grund av den ständigt dåliga ekonomin. Han flyttade hem till Sverige, fick bo hos sin mamma, och rösternas hotfullhet blev vara värre. Jerry har överlevt två självmordsförsök.

På något sätt vände han livet.

– Jag känner ingen rädsla nu längre, för jag har varit med om så mycket. Jag har två val: Att ligga på soffan och gråta, eller gå ut och göra krig. Och med krig menar jag att använda min ilska, använda huvudet. Och då väljer jag att kriga.

Nu skriver han, och det håller honom uppe. Han har en medicinering som fungerar och bor på ett boende för personer med schizofreni, och där trivs han. Han är 34 och sjukpensionär men jobbar med sitt skrivande.

– Det finns en sak som håller mig vid liv. Och det är tanken på att min film ska bli verklighet.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!