Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Järnvägsdrömmen som spårade ur

Inne i hallen är det svårt att uppskatta byggnadens imponerande storhet: 314 meter i omkrets och med ett tak och ytterväggar som vilar på 24 pelare.

Foto: Calle Bergendorff
Mitt i det vildvuxna parkliknande området reser sig något som liknar en cirkus eller en gaskupol bland de grönskande träden. Kommer man sedan närmare den gamla lokhallen anar man dess storlek. Foto: Calle Bergendorff
Taket ser nästan ut att sväva ovanför den enorma hallen. 24 pelare håller uppe taket. Tegelväggar och stålportar utgör ytterväggarna på den egentligen 24-kantiga byggnaden. Foto: Calle Bergendorff
Att närma sig det stora kyrkliknande lokstallet är nästan sakralt. Det är stort på utsidan men känns ännu större på insidan. Foto: Calle Bergendorff
Lokhusets fasad fungerar numera som yta för graffitimålare och byggnaden är också ett populärt tillhåll för vilda fåglar. Om några år sticker träd och buskar upp där ånglok från 1800-talet en gång tronade. Foto: Calle Bergendorff
Taket är inte i bästa skick: regn, fukt och frost i kombination med ett långvarigt bristande underhåll har resulterat i stora gapande hål som släpper in både sol och nederbörd. Men graffittin frodas. Foto: Calle Bergendorff
En av de yttre vändplattornas styrhytt har taket kvar. Men 25 års väder, vind och vegetation har täppt igen själva plattan, och de trägångar som var avsedda att gå på är murkna. Foto: Calle Bergendorff
En bit från själva godsbangården ligger S-Bahnstationen Pankow H­einersdorff. Under banan har rälsen kapats, troligtvis fördes den som krigsbyte till Sovjet efter andra världskriget. Foto: Calle Bergendorff
1 / 8

När Pankows gigantiska lokhall byggdes låg Tyskland för dess fötter. Härifrån skulle tåg skickas ut i alla vädersträck för att förse en industrination med gods.

Godsbangården skulle komma att överleva två världskrig och lika många diktaturer - men i dag står området öde, rälsen är borta och lokhallens mäktiga kupoltak förfaller.

Güterbahnhof Pankow:

1893: Godsbangården öppnas den 1 oktober. På 24 spår som strålade ut i alla vädersträck skulle godståg skickas i väg.

1997: Den förfallna godsbangården döms ut, stängs och lämnas åt sitt öde.

2007: Flera byggnader på området rivs. Men i övrigt lämnas godsbangården orörd.

2009: Hela området köps av en entreprenör som smider planer på att anlägga bland annat ett köpcenter och en stor park på platsen. Än så länge har planerna inte lämnat ritbordet.

24 spår ledde in i den runda lokhallen. I mitten fanns den stora vändplattan - här kunde massiva ånglokomotiv vändas och kopplas på nya tågset. För den framväxande industrin var en väl utbyggd järnväg en grundförutsättning och Pankows godsbangård befäste ytterligare Berlins position som huvudstad i en ledande industrination i vardande.

Överlevde två världskrig

Runt den stora huvudbyggnaden fanns magasin och lagerbyggnader för lagring och lossning. Sammanlagt var området 22 hektar stort.

Men bara ett par decennier efter invigningen skulle 1900-talshistoriens mörka vingar skugga godsbangården. Ändå skulle anläggningen överleva två världskrig och två diktaturer, detta trots att järnvägen var ett viktigt mål för de allierades bomber under det andra världskriget. Och efter freden 1945, när Sovjetunionen tog tusentals kilometer räls som krigsbyte, stor Pankows godsbangård orörd.

Istället var det när bangården hamnade under DDR-administration som förfallet började. Underhållet hölls på ett minimum och frost och fukt gick hårt åt det gamla transporttemplet.

När Tyskland enades och säkerhetskraven underställdes västliga krav dömdes bangården ut och övergavs.

Räls och byggnader runtomkring har försvunnit, det skedde nog ganska snabbt. Men den stora byggnaden finns kvar även om tid och besökare satt sina spår, säger Calle Bergendorff.

Oviss framtid

Nu är framtiden oviss, förvisso har området ett historiskt värde men samtidigt ligger det i en europeisk storstad som ständigt växer. Och det finns kommersiella planer för platsen.

Av historien syns inte mycket i de gamla byggnaderna, fotspår från två världskrig och två diktaturer har raderats av elementen - eller avlägsnats för att ta plats hos medborgare med intresse för 1900-talshistoria.

Det finns knappt något kvar från DDR-tiden. Taket och fönster kanske försvinner tidigare, men den stora byggnaden kommer nog att stå i nästan hundra år till, det är ett rejält stålskelett. Om det inte blir köpcentrum av allt det vill säga, det ligger ändå mitt i storstaden Berlin, säger Calle Bergendorff.

Här finns alla delar i Kvällspostens serie "Övergivna platser" samlade på ett ställe.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!