Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag skäms å
andras vägnar

Kvällspostens Helena Sjögren. Foto: Peo Möller
Dagens tips från Helena Sjögren: Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace. Foto: Mats Bäcker

Jag har alltid trott att det är mina inte ens nästan solkyssta kinder som förrått mig, men kanske är det bara så här det kommer vara – för evigt.

3 tips på temat i farten

Cosplay walk, 15.00 i Barnlandet.

Stolt Nörd! genomför sin första Cosplay Walk och välkomnar alla stolta nördar och cosplayers att göra Malmöfestivalen lite mer färgglad.

Räkna med fantastiska kostymer och hantverkskonst på hög nivå.

Pixel: Kortfilmer, 15.00 på Spegeln.

Ett axplock av alla fantastiska kortfilmer som visades under Pixel Skånes Filmfestival i april.

Perfekt för all oss serieskadade som inte orkar hålla skärpan genom en hel långfilm. Här är det kort, koncist och aldrig längre än en kvar per film.

Cirkus Cirkör & Looptok Feat. Maja Långbacka, 16.00 och 20.00 på Hipp, Malmö stadsteater.

Scenupplevelse med cirkuskonster i världsklass. I centrum står LoopToks mäktiga och medryckande musik från Cirkus Cirkörs föreställningar Knitting Peace, Borders och Limits. Akten beskrivs som en unik konsertupplevelse för en bred publik.

Musik blandas med nycirkus. Räkna med att bli hänförd och tappa andan en gång eller två.

Så länge jag kan minnas har jag varit en expert på att "skämmas å andras vägnar". Som barn hade jag extremt svårt för att se så kallad "förnedrings-tv" eftersom det gjorde ont ända in i märgen på mig. Jag kunde verkligen inte skratta eftersom jag aldrig såg det roliga.

Detta i kombination med min fallenhet för att rodna mycket och våldsamt har gjort det hela extra uppenbart.

Jag får fortfarande kalla kårar när någon ens yppar: "Vilken färg är brandbilen...". Och har också – den hårda vägen – insett att det där med att rodna inte "växer bort" med åren.

Men jag tycker ju om att utmana mina rädslor. Eller vill i alla fall tro på konceptet.

Jag har telefonskräck men blev journalist. Jag är rädd för vatten, men har lärt mig dyka.

Så när jag såg programpunkten "Skambyrån" i festivalprogrammet vaknade KBT-terapeuten i mig till liv.

Konceptet är enkelt: Människor som (förhoppningsvis) helt frivilligt ställer sig på en scen och inför publik läser ur sina gamla dagböcker.

Förväntade ingredienser: Massor med tonårshormoner, plågsamma sexskildringar och en jävla massa ångest.

Man kan ju bara föreställa sig hur fruktansvärt det kan bli.

Jag kom på ungefär tjugoelvatusen anledningar att inte gå dit. Men när jag väl stod där på Blå Båten och insåg att det hade börjat delas ut kölappar till platser som antagligen aldrig skulle bli lediga. Ja, då blev jag uppriktigt besviken.

Tyvärr var jag aldrig någon flitig dagboksskribent som ung. Annars hade jag väl gått raka vägen hem och läst på lite. Internet lär annars vara fullt med uppslag. Tydligen finns det också något som heter "Paradise hotel"...

Jag kan redan höra sirenerna, för vet ni vad? Jag vet exakt vilken färg brandbilden är.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!