Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Jag är helt besatt av att skriva ny musik"

Kärlek. Michael Saxell och Jalle Lorensson har spelat tillsammans sedan 2006 och i kväll ska de lira blues tillsammans på Palladium i Malmö. Foto: Lasse Svensson

När två pågar lirar blues på skånska...

På ny skiva som presenteras på Palladium i Malmö i dag.

– De säger att folk fortfarande talar om den spelningen vi gjorde där för två och ett halvt år sedan, säger artisten Michael Saxell vars "När en flicka talar skånska" röstades fram som den bästa allsången i en stor omröstning i Radio Kristianstad 2012 och den är den mest spelade låten någonsin i Radio Malmöhus.

Saxell om...

"När en flicka talar skånska":

- Den tog en kvart att skriva. Jag hade kommit tillbaka från Kanada och skulle jobba hos farsan. Jag brukade spela på det som då hette Don Carlos i Ystad på torsdagarna. Jag hade för vana att skriva en ny låt varje torsdag men hade av någon anledning glömt bort det. Det var då jag skrev den här låten. Den bygger på ett minne från Kanadatiden då jag och en kompis gifte oss med var sin kvinna därifrån.

 

"Om himlen och Österlen":

- Jag var med om en bilolycka och skadat en nerv i handen som gjorde att jag inte kunde spela. Jag trodde karriären var över och flyttade hem till Sverige efter 17 år i Kanada för att jobba på farsans kontor. Nästan hela låten kom till mig när jag hörde smattret från flaggstängerna under en promenad. Jag gjorde en enkel inspelning och både Lasse Stefanz och Östen Warnerbring ville spela in.

Låtskrivaren Michael Saxell och har slagit sig ihop med Wilmer X harmonika-man, Jalle Lorensson. De träffades sommaren 2006, fann varandra och nu kan de inte spela utan varandra.

– Det som händer i publiken när vi spelar "Mellan himlen och Österlen" går inte att beskriva med ord, säger Jalle.

Kamraten Michael instämmer. Och tillägger:

– Vi har verkligen funnit varandra. Jag spelar med min fru och det är kärlek. Det är det här också. Vi träffas för att repa men vi pratar så mycket med varandra att vi knappt hinner spela ihop.

Inte bara en hobby

För Jalle har det här blivit något mer än bara en hobby. Han grundade Wilmer X tillsammans med bland andra Nisse Hellberg 1977. I dag är han chef för Malmö kulturskola.

– Wimer X var heltidsjobb. Efter Wilmer har jag inte kunnat försörja mig på musiken. Men att säga att det vi nu gör, Micke och jag, bara är en hobby - en ventil - är fel. Det här är otroligt viktigt för mig.

Och du håller dig till munspelet?

– Men jag kan ju inget annat.

"Nästan religiöst över det"

Saxell bryter in och utnämner Jalle till en världsartist.

– Han överdriver, säger Jalle blygsamt och tillägger:

– Men jag har utvecklats. Att spela på "Om himlen och Österlen" är en av mina bästa stunder. Det är något nästan religiöst över det.

Till skillnad från Jalle så är musiken Michaels levebröd:

– Jag skriver musik under dygnets alla vakna timmar. Jag är besatt av det. En rastlös själ.

Han skriver låtar till alla från Lasse Sigfridsson i gamla Lasse Stefanz till Peter Lundblad, Lasse Kronér, Ulf Wakenius, Jan Lundgren och Bengan Jansson.

Ville lira country

Även Jalle drabbas av Michaels formliga flod av låtar som väller fram. När de slog sig ihop för sju år sedan hade han hoppats på att få lira country.

– Men Micke skriver blueslåtar. Han ringer hela tiden med nya låtar som han vill vi ska spela. Det har gått så långt att han till och med kastar in nya låtar vi andra aldrig hört när vi står på scen.

– Men du är bäst då när du spelar låten för första gången, menar Saxell.

Knappt någon ger ut skivor längre, men ni slår till med "Saxell & Jalle band".

– Men vår publik vill ha skivor, svarar de.

Jalle berättar hur lite som finns att hämta på Spotify.

– Jag fick en avräkning och kunde konstatera att "Vem får nu se alla tårar" har 80 000 lysningar på ett år. Det är ju fantastiskt. Men jag får bara 80 kronor!

– Och man får ingenting på Youtube, fyller Michael i.

"Sjöng så det dånade"

Men konserterna är fortfarande som det var förr.

– När vi spelade på Palladium i Malmö den där gången för snart tre år sedan tog publien över sången i "Om himlen och Österlen". De sjöng så det dånade långt efter att vi gått av scenen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!