Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jack nekades vård – dog tio timmar senare

Jack NaitMbark, 24, blev omhändertagen av polisen och skjutsad till psykiatrin i Helsingborg. Foto: Tomas Leprince
Men trots att Jack visade tecken på psykos fick han ingen vård – tio timmar senare hittades han död. Foto: Tomas Leprince
"Hur många ska behöva dö? Det är nästan som att samhället spelar rysk roulett med människoliv", säger Jacks mamma Fatima Jönsson. Foto: Tomas Leprince
Hon har anmält psykiatrin i Helsingborg till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hade Jack fått vård den där majmorgonen är hon säker på att han fortfarande hade varit i livet. Foto: Tomas Leprince

I maj blev Jack NaitMbark, 24, omhändertagen av polisen och skjutsad till psykiatrin i Helsingborg.

Men trots att Jack visade tecken på psykos fick han ingen vård – tio timmar senare hittades han död.

– Hur många ska behöva dö? Det är nästan som att samhället spelar rysk roulett med människoliv, säger Jacks mamma Fatima Jönsson.

Kommentar från Martin Hultén, chefläkare vid division psykiatri vid Skånevård Sund:

”Vi beklagar djupt det inträffade dödsfallet. När det kom till vår kännedom gjordes omgående en noggrann internutredning. Utredningen visade att patienten blivit fullt adekvat bemött och korrekt bedömd på vår akutmottagning i Helsingborg samt att lagar och riktlinjer om möjligheter till vård följts. Därför var det inte aktuellt att göra en lex Maria anmälan i detta fall. I nuläget hanteras ärendet som ett pågående klagomålsärende genom IVO.”

Fatima Jönsson vill komma i kontakt med andra

"Stöd min kamp om psykiatrin och missbruksvårdens brister och mörka sidor. Låt det komma fram i ljuset. Nu måste något göras innan fler människoliv går till spillo."

Den som vill ha kontakt med Fatima är välkommen att ringa henne på 0728 76 47 74.

När polisen omhändertog 24-årige Jack NaitMbark i Landskrona tidigt på morgonen den 24 maj i år sprang han runt i panik.

Tidigare under dagen hade 24-åringen köpt 10 gram kokain.

Innan ingripandet hade han i timtal sprungit in och ut ur trappuppgångarna i området.

Runt femsnåret stötte han ihop med ett tidningsbud. Enligt Jack var han jagad, någon var ute efter honom. Därför bad han tidningsbäraren att släppa in honom i en av trappuppgångarna.

– Det var en återkommande grej att han kände sig förföljd och trodde att folk skulle döda honom. Han brukade gömma sig överallt eftersom han var så rädd, säger mamma Fatima Jönsson.

 

 

"Det är så otroligt skevt", säger Fatima Jönsson och syftar på den svenska psykvården. Foto: Tomas Leprince

Nekades vård

Tidningsbudet öppnade dörren och slog samtidigt larm.

När polispatrullen anlände till platsen visade Jack tecken på psykos. Poliserna bestämde sig för att köra honom direkt till psykiatrin i Helsingborg.

Men där nekades han vård. Polisen uppmanades i stället att ta med sig honom. Senare samma morgon släpptes han.

Tio timmar senare hittades 24-åringen livlös i en trappuppgång i Landskrona.

Dödsorsaken: En överdos.

Enligt psykiatrivåden vid Skånevård Sund har en utredning visat att Jack blivit korrekt bedömd på akutmottagningen, därför var det inte aktuellt att göra en lex Maria anmälan.

– Det är så otroligt skevt, säger Fatima Jönsson och syftar på den svenska psykvården.

För Jack började drogproblemen när han var runt 19, berättar hans mamma. Hon är helt säker på att det var sonens psykiska ohälsa som drev honom in i drogträsket.

– Det började med piller men sedan blev det tyngre droger som amfetamin och kokain, säger hon.

Missbruket gick i perioder. Men under sitt vuxna liv blev det många turer in och ut på behandlingshem.

Så sent som i höstas var Jack inlagd på ett LVM-hem i norra Sverige. I december hälsade Fatima och en av hans systrar på honom.

– Så dålig har jag aldrig sett honom. Han hade gått upp mycket i vikt. Och hans blick var alldeles kall. Det gick inte att få kontakt med honom. Då hade han haft en riktig psykos, säger Fatima.

Under sina två sista månader i livet bodde Jack hemma hos sin mamma i Höör. Fatima beskriver tiden som strulig.

Under en period fick han dock vård i Växjö efter ännu en psykos.

För första gången på länge tändes också ett hopp hos henne. Beskedet hon fick var att sonen skulle tas in för tvångsvård och att han skulle få en utredning.

Knappt två veckor senare ringde han själv och berättade att han skulle skrivas ut.

– En läkare hade bestämt att han skulle tvångsvårdas, en annan att han var på bättringsvägen. Tre dagar efter han kommit hem slutade han med sin medicin, säger Fatima.

Dagen innan Jack gick bort fick han nästan 10 000 kronor i bidrag från socialtjänsten.

– Efter det åkte han direkt till Landskrona. I efterhand har jag fått veta att han köpte 10 gram kokain. Sedan spårade han ur.

 

 

Jack blev bara 24 år gammal. Foto: Tomas Leprince

Hon har själv fått lägga pusslet. Pratat med poliserna som omhändertog honom, Jacks kompisar och psykiatrin i Helsingborg dit polisen tog honom.

– Än i dag vet jag ju inte exakt vad som hänt. Men mitt svar är ändå redan klart. Psyket tog inte sitt ansvar. De berövade honom livet, säger Fatima.

Hon beskriver den svenska psykvården som en omgång rysk roulett.

– För att bli omhändertagen enligt lagen för vård av missbrukare måste man nästan kravla på golvet och vara halvdöd. Du måste vara helt på botten. Det är ju inte klokt. Ska du vara så långt ner är chansen inte stor att du ska ställa dig upp igen.

Hon upplever också att samhället valt att se sonens drogmissbruk snarare än hans psykiska ohälsa.

– För samhället var han bara en missbrukare. Men som anhörig ser du det inte myndigheterna ser. Du lever jämte den här människan men de har bara papper att titta efter, säger hon.

"Missbruksvården är mycket dålig"

Hon ifrågasätter hur hela vården är uppbyggd, bristen på att se individen.

– Missbruksvården är mycket dålig. Du ska ju vara så dålig att du inte kan gå, först då får du vård. Den vård vi har i dag är föråldrad, den är för gammal helt enkelt.

Hon har anmält psykiatrin i Helsingborg till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hade Jack fått vård den där majmorgonen är hon säker på att han fortfarande hade varit i livet.

– De hade bara kunnat gå tillbaka i hans journaler och tittat. Men i stället stängda man dörren.

Nästa steg blir en JO-anmälan. Hon har även tankar på att på annat sätt väcka debatt för att få till en politisk förändring.

Hon hoppas också kunna komma i kontakt med andra i liknande situation för att kunna starta en grupp som kan göra skillnad.

– Jag är en krigare. Just nu är detta det som gör att jag håller mig ovanför vatten. Jag får aldrig tillbaka Jack men jag kämpar för alla som kämpar som Jack. Det är lite en upprättelse för honom. Och det känns bra.

– Jag förstår att jag inte kommer att få tillbaka min son. Jag får försöka tänka att han i alla fall slipper lida. Men det fråntar ju inte samhället ansvaret för deras handlingar.

 

Följ Kvällsposten på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar!​