Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Invånarna gör jobbet polisen inte klarar av

Björn Johansson är pensionär och har gjort flera envarsingripanden. ”De kallar mig Sheriffen i Lindsdal”, säger han. Foto: LISA MATTISSON
Johanna Karlsson och Lisa Mattisson (foto) har besökt flera orter i Sydsverige där tilltron till polisväsendet bytts ut mot varianter av grannsamverkan. Foto: LISA MATTISSON

SYDÖSTRA SVERIGE. I den sydligaste polisregionen har alla från pizzabagare till domare tappat hoppet om polisen.

Istället står fler och fler redo att skydda sig själva.

– De kallar mig ”Sheriffen i Lindsdal”, säger pensionären Björn Johansson som gjort flera ingripanden.

Just till den här platsen trodde rådman Carl-Erling Halldin, 61, aldrig att polisbristen skulle nå. Nu har han fått igenom ett skyddsstopp. Tingsrättens jurister är inte säkra på arbetsplatsen och kommer inte att gå dit igen förrän Arbetsmiljöverket inspekterat. Det är en plats där rådmannen menar att det ter sig omöjligt att tillkalla polis.

Domarna ringer och ringer så fort en förhandling spårar ur men kommer bara till ledningscentralen i Malmö – eller ”nästan Danmark” som rådman Halldin kallar det – där ledningscentralen efter överläggning tar beslut om någon ska skickas ut i Kalmar, tre och en halv timme bort, där domarna sitter och tittar på eskalerande kaos i rättssalen.

 

LÄS MER: ”Det är Dan Eliassons uppgift att lösa detta”, skriver Britta Svensson

 

Platsen är polishuset. Här hålls häktningsförhandlingar med misstänkta för grövre brott. I Kalmar har de fått hållas utan att några poliser närvarar. I en mejlväxling ber ansvarig polischef tingsrättens domare att ha överseende med polisens just nu “mycket resursintensiva period”. Kalmar län har alltså polisbrist – också i själva polishuset.

I just det ljusgrå huset sitter Mats Johansson som har 40 år i polisyrket och också är skyddsombud. För ett och ett halvt år sedan gick han ut och larmade om situationen efter polisens stora omorganisation. Rubrikerna blev nattsvarta.

– Anställda sitter på sina rum och gråter, sade Johansson då.

Men vad händer när du maxat protesterna, gått ut offentligt och inget händer?

Det är där vi är nu.

Rådman Carl-Erling Halldin har fått till stopp för vissa häktningsförhandlingar i Kalmars polishus – säkerheten kan inte garanteras ens där. Foto: LISA MATTISSON


Region Syd är en sammanslagning
av Skåne, Blekinge, Kalmar län och Kronobergs län. Det innebär att poliser fördelas över regionen och Malmös behov tävlar med glesbygd långt österut. Under årets tre sommarmånader har regionen haft 500 anmälningar som blivit liggandes utan möjlighet till utryckning.

7 av 10 poliser missnöjda med sitt arbete

• Under juni, juli och august har 1338 fall märks med "resursbrist" på ledningscentralen i Malmö.Det innebär att 1338 stycken anmälningar kommit in som inte ansetts akuta och där det inte funnits resurser att skicka ut polis.

• Polismästare Per Olof Söyseth menar trots de många ohanterade anmälningarna att polisen i region syd klarat sommaren. Han understryker att några av anmälningarna har tittats vidare på senare efter anmälningstillfället och att ännu fler kommer kunna ses över till hösten.

• En opinionsundersökning utförd av Novus på uppdrag av polisförbundet visar att 7 av 10 poliser i region syd är missnöjda med arbetet under sommaren.

Under det första halvåret 2015 sa 65 poliser upp sig i region Syd. Mats Johansson kritiserarade då att inga avslutningssamtal hölls. Att ingen frågade varför.

I år har Kalmar blivit nationellt uppmärksammat för de många sexualbrotten i offentlig miljö. Brottsofferjouren har fått fler ärenden än tidigare. Politiker diskuterar om kommunpoliser, det vill säga poliser anställda av kommunen och inte av staten, skulle vara möjligt att införa.

Fortfarande säger många poliser upp sig. Men det finns också någonting annat. En uppgiven tystnad i en tidigare viljestark kår.

– Så länge mina medlemmar står på barrikaderna och är högljudda då är det ingen fara. Men när de tystnar, när de säger att ”jag orkar inte, jag sköter bara mitt”... då har vi passerat en nivå. Ingen orkar längre ta in helheten. Att det finns en total resursbrist. Vi har aldrig varit så långt från medborgarna som vi är nu. Det här är inte mina ord, det kommer från hela organisationen, säger Mats Johansson.

Sommaren har varit värre än tidigare. Varför? Därför att färre arbetar med polishantverket, alltså ingripandeverksamheten och utredningsverksamheten.

När Expressen anländer har vi svårt att bli insläppta i polishuset. Receptionen har en tillfällig rutin de inte vill förklara närmre där alla besökare köar utanför polishuset. Receptionisten öppnar bara ytterdörren för att hämta in en och en.

De tre senaste månaderna beskriver Johansson som oerhört pressande. Den uttagna övertiden är större än han någonsin och antalet anmälningar från ledningen om att utöka överttidstaket har aldrig varit fler. Han har varnat för att kommande sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa är att vänta.

– Sommaren har varit värre än tidigare. Varför? Därför att färre arbetar med polishantverket, alltså ingripandeverksamheten och utredningsverksamheten. Personal har hämtats till andra nischer, till exempel underrättelseverksamhet. Problemet är att de underrättelser som tas fram finns det inga poliser som kan arbeta vidare med. Vi poliser som är ute, gör iakttagelser, får uppslag och skriver ner mönster – men därefter tar ingen vid.

Gabriel Plikas: ”På landsbygden är vi väldigt tajta, vi håller koll på varandra.” Foto: LISA MATTISSON


Gabriel Plikas, 22, parkerar
på bensinmacken. Mörkret har redan sänkt sig över Tingsryd. Vid besinpumparna stannar motorcyklister till, Plikas känner igen alla. Han är aktiv i flera varianter av grannsamverkan sedan fem år tillbaka och synligt aktiv i flera av regionens många slutna Facebookgrupper där lokal brottslighet kartläggs. Och angrips, så gott det går.

Vid ett tillfälle larmar en tjej samverkansgrupperna om att okända besökare står på gårdsplanet. Inom fem minuter har tjugo man dykt upp på tomten, redo att hjälpa till.

Gabriel Plikas minns också situationer som varit nära att eskalera. Som när de hittade en eftersökt vit skåpbil inbackad i ett skogsområde. Bilen lyckades köra ifrån dem. Tre personer följde efter. Utanför en bensinmack stannade skåpbilen plötsligt.

– Vi gör oss redo att konfrontera. Så öppnas skåpbilens dörrar. Två män kommer ut. En med ett järnrör. En med kofot.

Hur bedömmer ni vilka av er som är starkast i en sådan situation?

– Det handlar inte om hur starka de är. Utan hur långt de är beredda att gå. Och jag upplever att de kan gå hela vägen för att komma loss. I det här fallet backade de till slut och körde därifrån.

Vad krävs för att ni själva ska backa?

– Vet du att du håller på att bli ihjälslagen så det klart, då backar du väl. Men är man riktigt jävla less så tänker man ofta inte på det och det klart, det kan ju straffa sig.

De vet precis vilka hus som är larmade. Hur långt de kan ta sig innanför ytterdörren innan larmet går. De vet precis vart de har polisen, hur lång färdväg de har.

Plikas menar att landsbygden i södra Sverige är särskilt utsatt för professionella grupper som vet vad de ska leta efter. De letar inte bara i bostaden utan i garage och maskinhallar. Motorsågar, trädgårdsmaskiner – de som plockar på sig har koll och tar bara sakerna med högst andrahandsvärde.

– De vet precis vilka hus som är larmade. Vilka zoner larmen är indelade i. Hur långt de kan ta sig innanför ytterdörren innan larmet går. De vet precis vart de har polisen, hur lång färdväg de har. Det krävs inte så mycket forskning. Om jag kan veta polisens färdväg och vilka tider de jobbar så kan de. Och gör du ett inbrott här inatt kan du ta båten klockan sju och vara ute ur landet innan någon vaknat.

Sommaren 2016 kallar han en extrem, också utanför Tingsryd.

– Vi har fått jättemycket tips från polisen om bilar.

Ni får tips av polisen?

– Ja, det kan vara bilar att hålla koll på. Också tips som de skickar vidare från andra grannsamverkangrupper.

Något enda bostadsinbrott som har klarats upp minns Gabriel Plikas inte. Det finns dieselstölder där polis lyckats gripa den skyldige. Till hans egen by utanför Tingsryd handlar grannsamverkan inte om att lägga ut foton på Facebook, där konfronterar grannarna okända personer åt varandra.

– På landsbygden är vi väldigt tajta. Vi håller koll åt varandra. Där markerar vi. Även om vi skulle kontakta polis så är närmsta station i Växjö. Fyrtiofem minuters resa. Det blir tufft för dem att hinna och tveksamt om de har resurser att åka så långt. Ingen intelligent person skyller på poliserna själva. Det är lätt att kasta skiten i ansiktet på dem men det är ju inte där problemet ligger. Det finns ingen polis som vill sitta och rulla tummarna. De vill ingripa. Problemet ligger högre upp.

 

Nikolaj Dimitrov: ”Efter inbrottet fick jag besök av killar som menade att de visste vem som låg bakom och erbjöd hjälp från andra kriminella för att hämnas.” Foto: LISA MATTISSON


Linnerydsbutiken Mopeddelar
syns knappt för förbipasserande. Byggnaden ser ut som ett nedlagt närlivs. Skyltfönstret är igenspikat. Men när ägaren, massentreprenören Nikolaj Dimitrov, 30, postar en Facebookstatus om det senaste inbrottet i butiken delas det 500 gånger. Nikolaj Dimitrov erbjuder tipsare ett presentkort på 10 000 kronor för uppgifter om inbrottet och metoden engagerar många.

När Expressen oannonserat stannar till och presenterar oss har han redan koll. I Linneryd noteras förbipasserande bilar som inte hör hemma här och vår bil är redan kontrollerad.

Det går bra för Nikolaj Dimitrovs försäljning av mopeddelar. Bolagen bakom omsätter miljoner. Dimitrov har kunnat anställa flera killar som tidigare haft svårt att komma i jobb. Men idén om att ha ett skyltfönster med lockande dekor har han övergett. Bättre att gömma butiken så mycket som möjligt. Han suckar när han visar mopeden som skulle ha blivit butikens dragplåster.

Efter inbrottet fick jag besök av killar som menade att de visste vem som låg bakom och erbjöd hjälp från andra kriminella för att hämnas.

Nikolaj Dimitrov visar oss runt i bygden. Vi kör till Holmsjö där resterna av det massiva kassaskåpet som sågades upp med en vinkelsåg fortfarande står kvar. Bensinmacken han äger har också den haft inbrott. Det värsta var inte värdet som gick förlorat. Det förstörda kassaskåpet var fyllt med en sorts sand som läckte ut över lokalen och var besvärlig att städa upp. Och det var svårt att snabbt ge Holmsjöborna service igen.

– Som tur är hjälper vi företagare härute varandra. Livsbutiken i Holmsjö gav bort cigg så att jag inte behövde öppna med helt tomma hyllor.

Det finns också annan, mer ovälkommen hjälp som erbjuds brottsoffer.

– Efter inbrottet fick jag besök av killar som menade att de visste vem som låg bakom och erbjöd hjälp från andra kriminella för att hämnas.

 

”Det känns som att inte vara säker. Jag litar inte på polisen för fem öre. Jag har sett brott och inte ens ringt polisen för jag vet att de ändå inte kommer. Så långt har det gått”, säger pizzeriaägaren Timo Akkaya. Foto: LISA MATTISSON


Väg 28 ner mot Karlskrona
är välbekant för Nikolaj Dimitrov, som gärna dansar på Karlskronas nattklubbar. Halvvägs dit ligger Rödeby. Ortnamnet som blev känt efter skotten i Rödeby för snart tio år sedan. I ett tragiskt fall tog en pappa lagen i egna händer och sköt mot ett gäng unga på mopeder som trakasserade hans son. Händelsen är långt ifrån bortglömd i samtalen vi för om polisbrist här i östra delen av polisregion Syd.

Pizzeriaägaren Timo Akkaya, 42, arbetar vid infarten till Rödeby. Någon småföretagare som inte drabbats av inbrott de senaste åren känner han inte till. Också privat har han drabbats av flera vardagsbrott. En bil backade på hans bil och skadade den. Grannarna hade sett vilka det var och tagit registreringsnumret. Ändå lade polisen ner fallet.

– Polisen här i Karlskrona är värdelös. En kille som bodde häruppe fick sin bil uppeldad av narkomaner, de var höga när de gjorde det och polisen hade inte ens tid att komma hit och titta, vi fick städa upp resterna tillsammans, säger han.

Jag litar inte på polisen för fem öre. Jag har sett brott och inte ens ringt polisen för jag vet att de ändå inte kommer. Så långt har det gått.

Han avbryter då och då för att hosta, eftersom han är glutenallergiker och inte mår särskilt bra av att arbeta bland mjölet i en pizzeria. Efter midsommarafton hade han inbrott. Han tror att det var folk i närheten som behövde fylla på dryckesförrådet.

– De hade rensat all alkohol här. All cider. Allt vin. Allt som var i kylskåpet. Sjutusen kronor blev jag av med. En person sa ”ring mig så att jag kan vara vittne till vad som hände”. Polisen sa då att de ringt de utpekade som svarade att det inte var dom!

Han skakar på huvudet.

– Hur det känns? Det känns som att inte vara säker. Jag litar inte på polisen för fem öre. Jag har sett brott och inte ens ringt polisen för jag vet att de ändå inte kommer. Så långt har det gått. Så känns det.

Nikolaj Dimitrov tar oss vidare snett uppåt till Sälleryd där han har sitt senaste förvärv. Ett hus och lager fullt av hundratusen tapetrullar som han tänker sälja i företaget Retrotapeter. Trots inbrotten vill han, som själv är inflyttad stockholmare från Bagarmossen, fortsätta att satsa i bygden. Men som säkerhetsåtgärd har Nikolaj Dimitrov fått sina anställda och medarbetare att flytta in i affärslokalerna. Så att de inte står tomma på nätterna.

Fouad Al Malohi tar extra skift som tidningsbud vid sidan av sitt arbete på Scania i Oskarshamn och natten innan har ett par ungdomar stulit tidningarna för att anlägga en brasa i mitten av gatan. Foto: LISA MATTISSON


I centrala Kalmar väntar
rådman Carl-Erling Halldin på Arbetsmiljöverkets kommande inspektion i polishuset. Men han instämmer också i den generella kritiken svårigheten att få tag på polisen. Ibland tar det minuter att ens få svar i telefon. Det finns problem i ingripandet. Det finns problem i utredandet. Men om vi börjar från början finns det problem i själva möjligheten att kontakta polis. Senare i höst ska ett kontaktcenter vara etablerat i Kalmar som kan lindra situationen. Det kommer också flera nyanställningar. Carl-Erling Halldins förklaring till situationen i sommar är en utveckling där polisen sätts att göra beteendevetare och socionomers jobb. Halldin uttalar ordet ”dialogpolis” som man spottar ut kärnor efter en melontugga.

– Det är inte 11414 som gäller när jag vill ha tag på en polis. Nej, då slår jag numret till pizzerian i Berga. Där sitter det fullt av dem och har dialog med ungdomarna, raljerar han.

Bostadsområdet Berga, som rådman Carl-Erling Halldin hänvisar till, är stilla när Expressen anländer och definitivt dialogfritt. Fouad Al Malohi, 30, plockar upp remsor från marken av någonting bränt från marken. Rester av lokaltidningarna Östra Småland och Barometern skymtas i högar av aska.

Al Malohi tar extra skift som tidningsbud vid sidan av sitt arbete på Scania i Oskarshamn och natten innan har ett par ungdomar stulit tidningarna för att anlägga en brasa i mitten av gatan. Fouad Al Malohi tycker att utryckningen tog lång tid. Han är angelägen om att vardagsbrottslingar hinner gripas. Men de femton minuter han väntade på patrullen kan andra bara drömma om.

 

”Nattvakten ser dig.” Skylten påminner och varnar om grannsamverkan mot brott i Linneryd. Foto: LISA MATTISSON


När Gabriel Plikas lämnar
bensinmacken i Tingsryd har han lång körväg hem. Morgonen därpå sms:ar han Expressen om det senaste försöket till inbrott i hans trakt och som grannsamverkan lyckades avvärja. Vi får inte veta exakt hur. En verksamhet, ”nattvakten”, var tidigare dominerande i området. Privata bilar patrullerade under nätterna. Bensinkostnader stod var och en själv för, men såg det som värt det för att skydda sin egendom. Numera är det mer spaning under dagtid via sms-kedjor och Facebookgrupper.

Men också tips direkt från polisen.

Tingsrydspolisen Stina Åkesson bekräftar att polis lämnar vidare spaningsuppgifter till grannsamverkangrupperna själva. Ibland tas ett registreringsnummer polisen känner till bort, men granngrupperna får tips om att spana på till exempel en viss färg och bilmodell.

Gabriel Plikas lägger mycket tid på det ideella spaningsarbete, men är ändå inte lockad av att bli polis.

– Jag känner att oavsett hur stora insatser en polis gör uppskattas det aldrig. Vi här ute känner till patruller som skickats ut vid pågående brott men stoppats för att de inte får gå in i den andra regionens område. Jag tycker det är helt horribelt. Ledningen hänvisar till att en omorganisation inte är klar men jag tror det är mycket för att rädda sitt eget skinn.

Vi måste vrida tillbaks klockan lite grann. Vi måste fokusera på polishantverket. Ingripande. När folk ringer måste vi komma.

I polishuset talar Mats Johannson om en total resursbrist.

– Inte bara i region Syd utan runtom i hela landet, säger Mats Johansson.

– Vi måste vrida tillbaks klockan lite grann. Vi måste fokusera på polishantverket. Ingripande. När folk ringer måste vi komma.

Däremot tror han inte att det goda samhället gått förlorat.

– Vi ser brända bilar och stenkastning mot blåljusfolk även i mindre samhällen. Visst måste vi vara vaksamma för nya företeelser men jag tror inte att småstadsidyllen är död. Däremot måste vi vara vakna och ha resurser för att möta det nya. Då gagnar det inte oss att vi är i en omorganisation och att vår ledning hela tiden kan svara att “vi är på väg dit, vi är på gång”.

Waleed Abass: ”Jag vet inte varför stöld inte får konsekvenser här. I Egypten hade det aldrig hänt.” Foto: Lisa Mattisson Exp / LISA MATTISSON


Norr om Kalmar, i Mönsterås,
står Waleed Abass, 41, på ett av de gatukök han äger i länet. Samtliga har haft inbrott. Alla har haft vittnen. Inget har klarats upp.

Efter ett av inbrotten såg han en av gärningsmannen dagarna efter, med en armskada från när han krossade glaset. Gärningsmannens mamma besökte Waleed för att peka ut sin son, gärningsmannens exflickvän likaså. Ändå räckte det inte.

– Jag vet inte varför stöld inte får konsekvenser här. I Egypten hade det aldrig hänt, säger han.

Kör du runt i orterna kring Smålands östkust kan du inte undgå skallen från hundar. Flera hundägare Expressen pratar med förklarar att de lärt upp hundarna att skälla extra högt för att inte missa några inkräktare. Ändå är vi inte beredda på schäfern Nelly. Skall som låter som en rivningskula medan vi försöker passera villastaketen i ett Linsdalkvarter där ett inbrott just skett.

Björn Johansson är pensionär och har gjort flera envarsingripanden. ”De kallar mig Sheriffen i Lindsdal”, säger han. Foto: LISA MATTISSON

Nelly vill absolut inte lämna oss i fred. I bakgrunden syns en öppen ytterdörr. Ägaren Björn Johansson, 70, vill höra Nelly extra bra inifrån villan.

– De kallar mig sheriffen i Lindsdal, säger han när han tittar ut och tystar schäfern.

Som pensionerad brandman har han haft mycket tid att ”sheriffa” i Lindsdal. Han har också varit med och hållit fast brottslingar vid långa envarsgripanden. Bland poliser är han välkänd.

– De brukar säga att ”vi har ingen polischef här, så du får väl vara det. Vi får kalla dig chefen”.

 

Polischefen svarar: Vi klarade sommaren

500 brottsanmälningar i månaden kodades som "resursbrist" i polisregion syd. Men polischefen menar att polisen klarade sommaren.

Per Olof Söyseth är biträdande polisområdeschef i sydöstra Götaland. Polisen klarade sommaren tack vara sin lojala personal, betonar han.

– Vi klarade av det akuta och högst prioriterade, bland annat genom omfördelning av personalen, säger han.

Av de ärenden som av ledningscentralen märkts ut med "resursbrist" har majoriteten berört kontroll av fordon eller person, trafikolyckor, narkotikabrott, anträffat stöldgods eller skadegörelse såsom bränder. Det finns också fall av misshandel bland de ärenden där ingen patrull kunnat skickas ut. Per Olof Söyseth påpekar att resursbristen endast gällt vid anmälningstillfället.

– I många av ärendena där det framkommit uppgifter för polisen att jobba vidare med har man vid ett senare tillfälle skickat ut patruller för åtgärd i efterhand, säger han.

I sydöstra götaland finns en stark koncentration av olika frivilliggrupper som själva lägger mycket tid på att spana efter brottslingar. Flera poliser uppger att de personligen ger tips vidare till grupperna. Den ordningen är korrekt menar Per Olof Söyseth som jämför tipsen med när efterlysningar postas till allmänheten.

– Att polisen sprider information om exempelvis misstänkta fordon är ett etablerat arbetssätt och görs regelbundet via till exempel facebook, twitter och liknande. I brottsförebyggande syfte och för att öka tryggheten och säkerheten. Självfallet får aldrig den information som lämnas ut omfattas av sekretess eller på något sätt frammana till egna ingripanden, säger Per Olof Söyseth.

Skyddsstoppet för häktningsförhandlingar i polishuset där domare inte tycker att det går att få tag på polis vid stök tycker polischefen inte är en polisfråga. Sedan skyddsstoppet trädde i kraft har häktningsförhandlingar ställts in.

– Att tingsrätten vid två tillfällen valt att ställa in häktningsförhandlingen i polishuset i Kalmar är en fråga för dem att besvara. Den har inte med Polisens resurser att göra, säger Per Olof Söyseth.

Generellt menar polischefen att polisregion Syd klarat av sommaren, men att det krävdes omfördelning av personal.

– Det har inneburit att icke prioriterade ärenden har fått läggas i balans och kommer först att hanteras nu under hösten. Anledningen till att vi trots allt klarade av sommaren på det viset jag beskriver beror uteslutande på vår mycket lojala och engagerade personal, något jag är mycket stolt över.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!