Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Ingen som trodde att jag skulle överleva"

"Läkarna snittade upp mina ben och såg svart, död vävnad", säger Kim Andersson om sjukdomen.
Kim Andersson med sina döttrar sommaren innan sjukdomen slog till.Foto: Privat

Kim Andersson levde drömlivet - då slog sjukdomen till. Aggressiva mördarbakterier i kombination med bristande vård tvingade honom till 18 operationer.

Nu ger han ut en bok om sitt helvete.

- Svininfluensan tog min kropp, säger 40-åringen som tvingades amputera båda benen.

"Men vad fan Kim. Lever du än? Det är ju nästan religiöst." Läkaren tittade förvånat sin patient i ögonen, sedan tittade han på slangarna kring hans kropp och på skärmen intill patienten.

Liknande meningar fick Kim höra ofta dagarna mellan den 20 och den 23 december 2009 när han svävade mellan liv och död.

Livet vann kampen, men Kim har flera gånger önskat att han dog.

Månaderna före sjudomen beskriver han som de bästa i sitt liv.

- Jag mådde fruktansvärt bra - jag hade precis tagit över mitt föräldrahem och drömde om att renovera det. Jag hade äntligen hittat drömjobbet i HR-branschen och njöt av livet tillsammans med min fru och mina två döttrar, säger han.

Sjuk under semesterresa

Mardrömmen började under en semesterresa till Lanzarote i november 2009. Kim beskriver att han var extremt trött, hade feber och ont i kroppen. Eftersom han sällan var sjuk tog han några värktabletter och hoppades att han snart skulle vara frisk.

En kort tid mådde han bättre men när familjen var tillbaka i Sverige och Kims fru Irene hittade honom avsvimmad i hallen en kväll förstod hon att någonting var fel.

Hustrun ringde efter ambulans men ska ha mötts av svaret att maken säkert kunde åka taxi till sjukhuset - han var ju "en ung man i sina bästa år".

Till sist fick Kim Andersson komma till sjukhuset, först till ett sjukhus där de trodde att han hade stukat knät och sedan till ett annat sjukhus där ambulansförarna gissade att han hade panikångest. Till sist fördes han medvetslös till ett sjukhus i Göteborg.

- Läkarna snittade upp mina ben och såg svart, död vävnad, säger Kim.

Hjärtat stannade

För att inte förlora honom tvingades läkarna ta det drastiska beslutet: amputera Kims båda ben. Men hans liv var inte räddat för det - två gånger stannade hjärtat och en av gångerna stod det stilla i femton minuter.

- Det var nog ingen som trodde att jag skulle överleva.

Kim är övertygad om att han drabbades av svininfluensa som ledde till nedsatt immunförsvar vilket gjorde att mördarbakterier kunde ta fäste i hans kropp och attackera hans ben.

Det mesta som hände Kim Andersson under de där decemberdagarna 2009 har han fått berättat för sig i efterhand. Själv minns han nästan ingenting.

- I maj 2010 blev jag opererad i gallan. Först då slogs bakterierna ut helt och då plötsligt förstod jag vad jag hade gått igenom och hur nära döden jag hade varit.

I dag tar sig Kim fram med rullstol. Han får hjälp av personlig assistent dygnet runt eftersom hans armar är delvis förlamade. Han kan inte hälla upp ett glas vatten från kranen till sig och att få vara i fred när han går på toaletten kan han bara drömma om.

- Tack vare min fru och mina döttrar är jag är psykiskt tillbaka där jag var före sjukdomen men kroppen fungerar inte alls. Den är inte till någon nytta.

Saknar idrotten

Kim är tyst en lång stund. Sedan berättar han om sin stora sorg: idrotten.

- Jag var väldigt aktiv innan jag blev sjuk - spelade tennis och var barnsligt förtjust i korpfotboll. Och så var jag hjälp- tränare till mina flickors lag i innebandy. I dag när flickorna frågar hur man spelar fotboll måste jag förklara det med ord, jag kan inte visa med mina fötter - då känner jag sorg.

Vad hoppas du att din bok ska ge läsarna?

- Jag vill berätta min historia och ge andra människor hopp, säger han.