Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ilskan mot "antirasisterna" – efter judeattackerna i Malmö

Foto: Privat

 

En muslimsk man skriker att hon är äcklig och att hon har blod på sina händer.

Det är inte första gången judiska Jackie Mhitaryan utsätts för en aggressiv attack när hon försöker bygga broar mellan judar och muslimer.

Men det som gör mest ont i henne är något annat:

Den antirasistiska rörelsens tystnad och svek. 

– De låter rasisterna använda oss judar som slagträ, säger hon.

Vissa meningar gör ont att uttala.

Det hörs när den judiska antirasistiska aktivisten Jackie Mhitaryan tar sats och börjar berätta.

Hon är trött på att hennes utsatthet utnyttjas av rasister som vill legitimera islamofobi. Därför väger hon sina ord noga.

Men hon kan och vill inte hålla tyst om hur hon som judinna gång på gång blir sviken av den antirasistiska rörelse som hon själv tillhör.  

– Det är ett minfält hur man ska uttrycka sig när stöd för judar likställs med att ta ställning mot palestinier. Antirasister tar inte ovillkorlig ställning för oss judar, för då kan man bli sedd typ som en förrädare.

"Måste stötta judarna ovillkorligt"

Efter den senaste tidens attacker mot judar i Malmö och i Göteborg har aktivister uttryckt att antisemitism inte hör hemma i den palestinska frihetskampen.

Ett steg framåt men man måste kunna kräva mer, påpekar hon.

– Idag ser jag ett villkorat stöd, om det ens är något riktigt stöd. Man uttrycker att man måste sluta vara antisemitisk för sin egen skull. Men man måste kunna stå upp ovillkorligt för judarnas skull.

++

Jackie Mhitaryan var på besök hos en muslimsk vän när hon började samtala med dennes bekant, en vuxen man som fick veta att hon är judinna.

Hon lyfte då fram likheterna mellan judar och muslimer. De som hon ofta framhåller: Halal och kosher, att ingen av dem äter gris, att de är syskon.

Det är särskilt viktigt att prata om likheterna, tycker hon, när judar och muslimer ofta spelas mot varandra i dagens Europa.

Men samtalet fick en våldsam vändning.

 

LÄS MER: Därför eskalerar antisemitismen i Malmö – "Vi känner oss rädda" 

 

Kallades rasist när hon talade om likheter

Mannen började skrika att hon var äcklig och sa att hon hade blod på sina händer. Hon beskylldes dessutom för att vara rasist, för att hon inte lade skulden för judars utsatthet på Israels existens.

Till vardags är Jackie Mhitaryan ledamot i den uppmärksammade rörelsen StreetGäris, som grundades för unga kvinnor med fokus på intersektionell feminism och antirasism.

– I antirasistiska, progressiva grupper pratar man mycket om strukturell rasism men inte om judars utsatthet, säger hon. Vi är helt ensamma. Antisemitiska attacker ses alltid som isolerade händelser. Men det vi ser nu är symptom på strukturer som ligger och bubblar.

Foto: TOMAS LEPRINCE

Svenska judars utsatthet har uppmärksammats många gånger.

Den 24 september 2008 berättade rabbin Shneur Kesselman i tidningen Gringo att han ofta utsattes för antisemitiska attacker när han gick på Malmös gator.

I början på 2010 skrev Skånska Dagbladets Andreas Lovén en serie om judehatet i Malmö, där stadens dåvarande tyngste politiker Ilmar Reepalu (S) uttalade att judiska församlingen borde ta avstånd från Israels politik.

Det blev början på en mängd artiklar och inslag från olika rikssvenska och utländska medier om antisemitismen i regionen.

++

Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

Fredrik Sieradzki, kommunikatör på Judiska församlingen i Malmö som den senaste veckan drabbats av både bombhot och inkastade brandbomber, säger att ytterst få antirasistiska organisationer visat sitt stöd under alla år som judar utsatts för olika former av hot, hat och angrepp.

Själv var han nyligen med på en demonstration mot det rasistiska slaveriet i Libyen. Den arrangerades av Afrosvenskarna, som enligt församlingen är den enda antirasistiska organisation som visat sitt stöd.

 

LÄS MER: SOMAR AL NAHER: Så hjärntvättas vi syrier att hata judar  

 

Judar uteslöts från judisk minnesstund

– Jag kan förstås ifrågasätta varför den antirasistiska rörelsen inte inkluderat oss. Det är främst olika religiösa samfund som stöttat oss. Framförallt muslimska. Det är det viktigaste tycker jag, säger han när vi möts innanför församlingens tunga portar, pansardörrar och skottsäkra glas som ska skydda medlemmarna och den judiska förskolans småbarn.

Förra året arrangerade ABF i Stockholm en heldag om "Samling för antirasism". Av de 23 programpunkterna, däribland postkolonialism, jämlikhetsdata och vithetsprivilegier, handlade inte en enda om rasism mot judar, skrev DN.

Mindre än ett år tidigare hade judar i Umeå uteslutits från minnestunden av självaste Novemberpogromen. När det socialdemokratiska kommunalrådet skulle hålla tal om hur den nazistiska förföljelsen inleddes och om andra världskrigets folkmord var judar inte inbjudna.

 

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

I Malmö har muslimska representanter varit särskilt aktiva i att visa sitt stöd för stadens judiska församling. I söndags valde en palestinsk delegation och flera muslimska företrädare att visa sina sympatier efter den senaste tidens angrepp.

– Det finns en bild av att vi judar är för integrerade och det är känt att vi främst utsätts av en annan minoritet. Jag hade förstås tyckt att det vore positivt att ha kontakt med grupper som är en del av folkrörelsen. Men den dag de här antirasistiska grupperna kontaktar oss för att vi ska hjälpa dem bör vi förstås tänka oss för eftersom de inte stöttat oss.

"Hatet kommer inte från alla muslimer"

Fredrik Sieradzki säger att judar och muslimer har mycket att lära av varandra. Exempelvis hur minoriteter kan bevara sin starka identitet och ändå vara en integrerad del av samhället.

– Vi som judar är väldigt noga med att inte dra alla över en kam. För det har vi själva varit med om alldeles för ofta. Det vardagliga hatet kommer inte från alla muslimer, inte alla araber, det handlar snarare om en grupp som har väldigt negativa åsikter om oss.

++

Få undersökningar har gjorts om antisemitiska attityder i Sverige. En studie gjord av Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet angav att 5 procent av Sveriges befolkning hade antisemitiska uppfattningar.

Bland svenska vuxna muslimer hyste dock 39 procent en "systematisk antisemitisk inställning".

 

LÄS MER: NALIN PEKGUL: Vi muslimer måste ställa upp när judar attackeras  

 

Flest svenska judar rädda att bära kippa 

Studien genomfördes som postenkät till 5000 personer och ger knappast en komplett bild men ändå en fingervisning av läget.

Antisemitismen är utbredd i flera länder i Mellanöstern där många svenskar med invandrarbakgrund har sina rötter. Liksom i länder som Polen och Ungern.

En undersökning som gjordes i fjol av EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA, visar att fler än var femte europeisk jude undviker att besöka vissa platser och att bära symboler som identifierar dem som judar.

Sverige utmärkte sig som det land där flest judar drar sig för att bära kippa. Här väljer hälften av den judiska befolkningen att inte ta på sig huvudbonaden.

++

Foto: LASSE SVENSSON

Den muslimske svensk-palestinske politikern Bassem Nasr (MP) var tonåring när han började engagera sig för ett fritt Palestina.

Det förde honom in i politiken.

I Sydsvenskan berättade han nyligen att han i tjugo år hört antisemitiska ramsor skrikas på Palestinarörelsens demonstrationer utan att någon agerat.

– Många ser palestinier som underdogs i Israel-Palestina-konflikten. Med all rätt. Men det gör också att de tyvärr slätar över antisemitism. Jag delar helt klart bilden av att arbetet mot antisemitismen inte fått tillräckligt med stöd.

Bassem Nasr har skrivit debattartiklar om antisemitismen inom Palestinarörelsen men upplever att de knappt skapat någon diskussion alls. Från rörelsen och muslimska personer har han mötts av en del negativ kritik.

– Utan diskussion fastnar många i tankebanor som vuxit sig starka i områden där yttrandefriheten inte finns. Det är ju därför vi satsar på normkritik och demokratisk uppfostran.

Det största problemet han ser idag är de utbredda konspirationsteorier om att antisemitismen är ett judiskt påhitt för att få världen att tycka synd om judar och illa om Palestina. 

– Man kan upplysa, angripa ruttna värderingar och fylla kunskapsluckor. Men när antisemitismen ses som ett påhitt är det svårt att komma vidare.

++

Foto: Elif Obeyd

Jackie Mhitaryan tror att många har svårt att prata om dagens antisemitism i Sverige när förövarna är muslimer, som själva är utsatta för diskriminering.

– En del verkar tro att antisemitismen uppstått i ett vakuum. Men den finns i strukturer i dagens Sverige. Antisemitismen motarbetas inte på strukturell nivå, varken bland muslimer eller andra grupper och samhället i stort.

"Rasister försöker utnyttja oss mot muslimer"

Hatet är smärtsamt men det kan inte slå ner Jackie Mhitaryans stolthet över sin judiska identitet.

Eller hennes stolthet över sina muslimska vänner.

– När antirasister inte kämpar mot antisemitism låter de rasister och högerextremister utnyttja oss judar som brickor i ett spel mot svenska muslimer. Därför är det jätteviktigt att judar och muslimer samtalar, säger hon. Det låter luddigt och ”kumbaya" men det är ändå nyckeln.

++

Några timmar senare ordnar vi ett gruppsamtal för Jackie Mhitaryan och Bassem Nasr, som båda känt sig ensamma i sin kamp.

Bassem:

– Hej Jackie!

Jackie:

– Hej Bassem. Jag vill säga jag är väldigt glad för det här. Det har känts ensamt. Vi judar och muslimer används så ofta mot varandra så till slut blir vi rädda för varandra. Det är svårt när man tar tag i det som svider på riktigt.

Bassem:

– Du sa något väldigt klokt, som jag känner igen mig i. Det är lätt att bli gillad och få stöd så länge det är friktionsfritt, då är alla antirasister. 

Jackie:

– Ja, jag önskar att fler kunde hålla två tankar samtidigt, att en förtryckt kan förtrycka. Det känns som att många är antirasister för att plocka poäng. Många har svårt att se att rasistiskt förtryck kan finnas utan den socioekonomiska aspekten. Då måste man informera att antisemitism överhuvudtaget finns.

Bassem:

– Jag som är palestinier har misstänkliggjorts av andra som också kallar sig antirasister. De tror att jag engagerar mig mot antisemitism för att jag vill göra karriär. Det gör mig ensam och ledsen. Jag vill ju vara en del av en pro-palestinsk rörelsen. Om de säger att jag har dolda avsikter och är en förrädare…hur svarar man på det?

Jackie:

– Jag känner igen det där. I den antirasistiska rörelsen, där jag känner mig hemma, har jag ofta känt mig misstänkliggjord, som att jag har en antimuslimsk och antipalestinsk agenda för att jag villkorslöst står upp för judar.

Bassem:

– Vi kan hålla kontakten och jobba tillsammans.

Jackie:

– Ja, vi kan väl lägga till varandra på Facebook?