En Säpobil bromsar in i en liten skånsk by mellan Södra Sandby och Lund.
Ut stiger Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Det är slutet på februari. Solen strålar mellan de nakna trädgrenarna.
En man med texten "En annorlunda upplevelse" på jackryggen välkomnar.
Politikern tar i hand. Den andre går ett steg längre och omfamnar SD-ledaren.
Han som kramar är Nabil Fakhro, mannen bakom framgångssagan och sociala medie-fenomenet "Sularpsfarmen". På Facebook hyllas han och resten av företaget som eldsjälar.
Det är han som är stjärnan i sammanhanget.
■■■
För två år sedan kände få till Sularpsfarmen, lanthandeln bredvid ett gammalt stationshus i den idylliska skånska byn Hardeberga Stationsby.
Nu vallfärdar folk dit.
Här uppfyllde Malmöfamiljen Fakhro drömmen om en egen gård 2014. De köpte en tomt med bostadshus och började sälja jordgubbar på vägkanten.
Det var bara början.
I dag ser det ut som en stor lanthandel med frukt, grönt och blommor. Ett tag fanns även djur. Kaniner, får, gäss, höns, ankor och kanariefåglar.
När tidningen Sydsvenskan gjorde ett besök i april 2014 föddes en lammunge i ett skjul.
"Brödernas idéer gav nytt liv på farmen", löd rubriken.
Men Sularpsfarmen är mycket mer än en lanthandel. Den har blivit en rörelse.
Ryktet sprids om dess stora samhällsengagemang. Företaget har en sida på Facebook som gillas av 34 649 följare. Det är nästan dubbelt så många som exempelvis Sveriges Radios Ekot har. Trogna supportrar och hyllande kommunpolitiker. Det har även en fanclub, "Vänner som gillar Sularpsfarmen".
Det är därför partiledare som Jimmie Åkesson vill träffa Nabil Fakhro, ansiktet utåt.
Entreprenören bjuds in till lokaltidningens tv-show.
Expressen och GP publicerar hyllade debattinlägg som han skrivit.
Den 9 september skriver Metro: "Nabil Fakhro och hans familj kom hit som flyktingar. Nu vill de tacka det svenska samhället genom att skänka majs till alla skolbarn i Skåne".
De sju bröderna som driver gården hyllas stort på sociala medier.
I augusti handlar ett av inläggen på företagets Facebooksida om att man måste ta hand om äldre människor. "Leka med dom, prata med dom, umgås med dom, ge dom kärlek samt ta med dom ut på olika aktiviteter. Kärlek".
I juli skrivs en kärleksförklaring till Sverige.
"Du har ljusblåa vackra ögon, ett gult blont hår som du flätar så fint och så doftar du helt underbart gott!"
Följarna jublar.
Den 20 oktober handlar statusuppdateringen om att Nabil Fakhro börjat föreläsa. Han publicerar en bild där han står framför en fullsatt sal med elever och lärare på Malmö Folkhögskola.
Fler inlägg och bilder från föreläsningar följer.
"Nabil Fakhro for president", kommenterar medieprofiler.
Den 25 oktober poserar Nabil Fakhro med kommunalrådet Philip Sandberg (L) på Rådhuset i Lund, där näringslivsgruppen haft möte. Båda gör tummen upp.
Många är frälsta i Sularpsfarmen.
Men inte alla.
En tid efter att lanthandeln öppnat sin verksamhet dimper ett brev från boende i Hardeberga Stationsby ner hos kommunen.
Grannarna skriver att Sularpsfarmens djur är i bedrövligt skick. Döda får har påträffats.
Hanteringen av djur och fågelbajs är undermålig.
Dessutom anklagas entreprenörerna bakom Sularpsfarmen för att ha byggt utan lov.
Vid flera tillfällen har räddningstjänst inte kunnat köra i området.
Typiska klagomål från trångsynta grannar som inte gillar förändringar, resonerar många på sociala medier när de får reda på klagomålet. Det får de via ett inlägg som Sularpsfarmen gör på Facebook:
"KRAFTER KÄMPAR FÖR ATT VI SKALL STÄNGA SULARPSFARMEN FÖR GOTT!", lyder rubriken.
Bland följarna på sociala medier är den stora majoriteten enig: det handlar om avundsjuka.
Och rasism.
Företagets supportrar blir bestörta:
"Den svenska avundsjukan i ett nötskal!!!!. Så patetiskt och småaktigt. Stå på er. Folket är på er sida. Det ni gör är större än stort".
Snabbt fylls inlägget av tusentals kommentarer.
"Älskar er!! När jag är trött på all orättvisa i världen tänker jag på er. Ni måste finnas kvar!"
Omkring tusen människor kommenterar, med kritik mot de som klagar på företaget.
Exakt vilka det är som klagat får de veta direkt. Sularpsfarmen lägger nämligen ut deras namn och adresser på sin Facebooksida.
"Låter som Johan borde vara den som låses in, där det inte finns djur", lyder en kommentar som nämner en av de klagande grannarna.
"Din jävla SD råtta", skriver en man.
"Hoppas gud straffar dem".
Någon skriver: "Om något ska plockas bort är det dom!"
■■■
En påskdag 2016 kliver en kvinna in i en delikatessbutik i ett köpcentrum i Lund. Hon går rakt fram till kassan där Sularpsfarmens granne Katarina Larsson står.
Sedan lutar hon sig fram och säger att Ola Larsson, kassörskans man, ska akta sig för att vara ute och springa på nätterna. Är han ute i natt så är det inte säkert att han kommer in igen.
Därefter går kvinnan raka vägen ut igen.
Några månader senare sitter Ola Larsson i samma köpcentrum och berättar.
– Jag stod och sålde i en pop up-butik, eftersom det var påsk, när jag såg min fru komma gående mot mig. Hon var helt blek.
Katarina Larsson nickar instämmande.
– Jag hade aldrig sett kvinnan tidigare, säger hon.
Det som kändes skrämmande för paret var att kvinnan hade varit så direkt. Uppenbarligen visste hon att Ola Larsson varit ute några nätter och lyst med ficklampan, när han sett okända människor på tomten.
Händelsen inträffade i samma veva som Sularpsfarmen hade lagt ut Ola Larsson och några av de andra grannarnas namn och adress på Facebook. Efter att de skickat klagomål till kommunen.
En tid efter att Sularpsfarmen öppnat kände Ola Larsson att det inte fungerade. Man hade inte fixat med parkering, butikens kunder stod på deras tomter, det var kaotiskt.
– De skaffade sjuttio får, lamor, alpackor. Det var bisarrt, för det är ju ingen farm eller gård. Djur kunde stå på grannarnas tomter, säger han.
Även arbetet blev lidande. Flera gånger kom paret Larsson, som har sin delikatessbutik i ett köpcentrum, för sent till jobbet för att Sularpsfarmens medarbetare ställt bilen så att paret inte kom ut.
Snart fick grannarna via medier veta att lanthandeln skulle starta en helt annan verksamhet. Ett HVB-hem för ensamkommande.
Grannarna bad kommunen om ett informationsmöte för att veta vem som skulle ha ansvaret. Då fick de höra att de inte kunde hantera information.
– Vi fick veta att Sularpsfarmens Nabil Fakhro redan hade pratat med oss, säger Katarina Larsson.
– Nej, hon sa "Nabbe har varit runt och pratat med alla grannar, så ni är informerade", påpekar Ola Larsson. Men ingen hade pratat med oss.
Enligt paret hade de inga problem med att ensamkommande skulle bo i närheten. De ville bara veta hur HVB-hemmet skulle skötas.
– Både jag och andra grannar hade försökt prata med Sularpsfarmen men insåg att det inte var lönt. Vi kom ingen vart. De ville att vi skulle ta tillbaka våra klagomål men jag tyckte att kommunen måste avgöra vad som är rätt och fel, säger Ola Larsson.
När Sularpsfarmen lade ut de klagande grannarnas namn och adresser på Facebook började det ringa oavbrutet.
Ibland var det tyst på andra sidan luren. Andra var tydliga med att de var arga över deras klagomål mot företaget. "Ge fan i Sularpsfarmen", kunde de skrika.
– De hade framför allt pekat ut oss och en annan granne. Folk skrev väldigt allvarliga saker. "Skicka Ola och Johan på en kista till Afghanistan", exempelvis. Grannen är ju FN-officerare, säger Katarina Larsson.
– Det kändes läskigt. Sularpsfarmen försökte inte precis dämpa den hätska stämningen, tvärtom.
Sularpsfarmen har gjort flera inlägg där klagomålen sägs bero på HVB-hemmet. Grannarna beskylls för att vara trångsynta SD-väljare.
– Vi har aldrig haft problem med HVB-hemmet och barnen. Herregud, det är inte jag som har kramat Jimmie Åkesson, säger Ola Larsson.
När länsstyrelsen till slut bestämde att företaget inte längre fick ha djur gick Sularpsfarmen återigen till attack mot de som klagat.
– När de går ut med sina inlägg verkar folk på sociala medier säkra på att företagets version stämmer. Var och en har rätt att tycka precis vad de vill. Men snälla, kolla fakta, säger Ola Larsson.
– Det som skrämmer mig är att 60-70 procent av de som skriver elaka kommentarer eller ringer, är omsorgspersonal, säger Katarina Larsson. De är lärare, tjänstemän på kommunen, äldreomsorg, socialchefer från olika kommuner. De hatar oss, men har ingen aning om vår situation.
På sociala medier fortsätter attackerna mot de som klagat på Sularpsfarmen.
Många anser att företaget, med sina samhällsengagerade inlägg på Facebook, är orättvist behandlat. Vid upprepade tillfällen har folk gått in till de kritiska grannarnas tomter och svurit, hotat och spottat.
■■■
En regnig dag besöker vi Sularpsfarmen. Vi har bokat intervju med Nabil Fakhro och sagt att vi vill skriva om verksamheten.
Det regnar så ihärdigt att vi måste springa in och ta skydd under ett tält som täcker en stor mängd varor som är till försäljning.
– Vi såg det på Hemnet. Vi fastnade för fastigheten direkt. Farsan, som är bossen i familjen, fick titta. Det var en bild på busshållplatsen och cykelväg. Vi tänkte att fattiga studenter tar cykeln eller bussen. Vi ringde, var på visning, och tio dagar senare signerade vi kontraktet, berättar Nabil Fakhro om hur allt började och drömmen blev verklighet.
På bara två år har verksamheten blivit så populär att Nabil Fakhro nu siktar på att en dag bli statsminister. "Sveriges förste statminister uppvuxen i Rosengård", sa han när Jimmie Åkesson kom på besök efter att Fakhro skrivit ett öppet brev till partiledaren på Facebook.
Runt omkring oss är trähyllor fullproppade med produkter. Nabil Fakhro är trevlig, charmig. Han berättar att företaget gjort en enkät bland kunderna, som visar att bemötandet är det de uppskattar mest.
– Vi har problem med att kunderna inte får plats på parkeringen. Så populärt har det blivit. Det är flera hundra per dag. Och vi har en av Sveriges största Facebooksidor för butiker. Folk känner att de inte följer ett företag.
■■■
Men Sularpsfarmen är ett företag.
Som dock inte verkar ha anställda.
Inga inkomster deklarerades 2013 och 2014.
Sommaren 2016 har man ännu inte redovisat några löner. Ingen skatt betalas.
Även om både Nabil Fakhro och Sularpsfarmens följare på sociala medier skyllt klagomålen på trångsynthet och rasism stämmer grannarnas kritik: flera byggnationer har gjorts utan bygglov.
När bröderna Fakhro köpte huset vid Hardeberga Stationsby byggde de lägenheter som hyrdes ut på blocket till 17 studenter.
– Vi läste om problemen med bostäder för studenter och ville bidra till samhället, sa Nabil Fakhro till Lokaltidningen.
Det bidraget nådde dock aldrig samhället. Enligt studenter som hyrde av Fakhro var de 17 stycken som betalade hyror på 4 000 kronor. Totalt rör det sig om en summa på 68 000 kronor i månaden. Men pengarna finns inte deklarerade.
Ett år efter att ha köpt tomten startade bröderna Fakhro Sularpsfarmen. Med försäljning av stora mängder frukt och grönsaker, växter, blommor och annat. Något tillstånd hade man dock inte till mer än "ytterst liten verksamhet" för livsmedelshantering.
På studentboendet användes studenternas toaletter av både personal och kunder. Enligt studenter kunde mellan tio och femtio besökare per dag använda deras toaletter.
Efter att ha startat lanthandeln utökades verksamheten med en djurpark. Fåren gick fram till studentboendet och letade mat. En student som ville slippa se fåren svälta skötte djurens utfodring i ett halvår, utan ekonomisk ersättning eller avdrag på hyran.
Jag har lovat min mamma att en vacker dag ska hon se mig i riksdagen
Något tillstånd att driva djurpark hade man aldrig. Länsstyrelsen förbjöd därför senare företaget att ha några djur överhuvudtaget. Vilket Sularpsfarmen återigen skyllde på de klagandes påstådda rasism.
I oktober 2015 gjorde Skatteverket en oanmäld razzia efter misstankar om omfattande skattefusk.
Då fick företaget stöd av en av Lunds tyngsta politiker, dåvarande ordförande i socialnämnden Sven-Bertil Persson (V) som skrev: "Fortsätt kämpa! Såna som ni behövs!", på Facebook.
Snart ett år senare fortsätter Lunds kommun att betala 1,5 miljoner kronor per år till Sularpsfarmens ägare för att ha ett HVB-hem för ensamkommande på tomten.
■■■
Politikerna i Lunds kommun har precis baxat igenom budgeten när vi kommer på besök.
Kommunstyrelsens ordförande Anders Almgren (S) tittar på de papper vi begärt ut om Sularpsfarmen.
– Det ser sannolikt ut att det här inte skötts på rätt sätt. När vi tog beslutet om avtalet hade vi ingen anledning att tro att det skulle vara på det här sättet, säger han.
Anders Almgren påpekar att kommunen behövt fixa platser för flyktingboende snabbt.
– Efter domen när det är känt att de smiter från sina skatter och så... Jag visste inte det innan. Men utifrån det kan vi gå vidare och titta på det, säger han.
– Kommunens pengar ska inte gå till folk som inte gör rätt för sig, säger Anders Almgren (S).
Ändå ser socialdemokraten inga större problem med att kommunen gjort avtal med Sularpsfarmen.
– Om vi har avtal med företag som driver HVB-hem är det vad vi tittar på. Vi har inga avtal med handelsträdgårdar.
Han rycker på axlarna och säger att kommunen inte klarar sig utan att hyra lokalerna, där 15 barn bor.
■■■
Tillbaka till Sularpsfarmen den där regniga dagen.
Nabil Fakhro berättar att han tänker ge sig in i politiken.
– Jag har lovat min mamma att en vacker dag ska hon se mig i riksdagen, högst upp. Nån kan tycka att jag är naiv. Men tyckare finns det gott om. När jag väl ger mig in så kommer jag ha en chans.
Vad är du ute efter? Om jag bor här eller..?
Klädd i pikétröja, chinosshorts, gråa strumpor och sneakers går han med bestämda steg in i ett hus där vi kan fortsätta intervjun.
Det ser ut som ett vanligt hus så vi tar av oss skorna och följer med in i ett tomt rum, utan bord eller stolar.
Jag frågar var vi är någonstans. Om det är här han bor.
Nabil Fakhros får en allvarlig blick. Den charmiga entreprenören är som bortblåst.
– Vad är du ute efter? Om jag bor här eller..?
Rösten är arg och anklagande.
Jag förtydligar att jag bara vill veta var vi är någonstans.
– Är det det som är det intressanta eller?
Stämningen har snabbt och plötsligt gått från gemytlig till oväntat laddad. Inte en enda kritisk fråga har ännu hunnit ställas.
För en skribent är frågan var vi befinner oss naturlig. En i mängden. Detaljer är viktiga för att kunna måla upp scener. Men vi har ännu inte hunnit ställa någon kritisk fråga.
– Du är på Sularpsfarmen, sen om det är i ett tält eller i ett rum, det spelar väl ingen roll, säger Nabil Fakhro.
Jag upprepar att det alltid är intressant att beskriva var vi är någonstans.
– Men då kan vi lika gärna bryta, svarar Nabil Fakhro.
Vi tar på oss skorna igen, stiger ut ur huset och går återigen in under ett av tälten.
Det har slutat regna.
Jag förklarar att vi ännu inte hunnit ställa någon kritisk fråga. Men att sådana kommer.
Nabil Fakhro vill nu ha frågorna på papper. Han vill absolut inte svara på fler frågor innan han fått läsa dem.
Flera anställda på Sularpsfarmen kommer nu till platsen där vi står och pratar. De ställer sig runt omkring oss. Medan vi pratar med Nabil Fakhro visar en av männen något för honom med en mobil och flinar utan att säga ett ord. Vi vill gärna fortsätta intervjun ändå. Nabil Fakhro vägrar så vi sätter oss i bilen och kör därifrån.
Två veckor senare ringer Nabil Fakhro på mobiltelefonen.
– Jag längtar efter att få sätta dig på plats, säger han.
I ett mejl frågar jag senare vad han menade med det. Och om han och familjeföretaget vill bemöta de uppgifter som framkommer i reportaget.
Jag får inget svar.
Den 5 oktober meddelar Skatteverket att Nabil Fakhro är skyldig 696 458 kronor.
■■■
29 oktober skriver Sularpsfarmen på sin Facebooksida:
"Det enda jag vill ha är fred på jorden".
"Tillsammans kan vi göra den där skillnaden, tillsammans är det vi som sprider ljuset ute i samhället! En för alla och alla för en, för i slutändan är we ändå one".
