Hon skickades hem  – ofödda dottern dog

Patricia Dianda fick havandeskapsförgiftning och förlorade barnet i magen. Nu anmäler SUS det inträffade till Inspektionen för Vård och omsorg, enligt Lex Maria.
Foto: Ulf Ryd
Patrica och hennes sambo Simeon hade beställt både barnvagn och säng och rustat för att ta emot Hailey i lägenheten. Simeon fick ta hjälp av Patricias syster för att rensa undan allt.
Foto: Ulf Ryd

Gravida Patricia Dianda, 23, blev hemskickad från sjukhuset trots havandeskapsförgiftning i sjunde månaden. Några dagar senare fick hon åka in akut. Då hade dottern Haileys hjärta redan slutat slå.

Nu Lex Mariaanmäler sjukhuset händelsen.

– Jag vill att folk ska få höra min historia så att de förstår att man måste vara mera på och att man inte alltid kan lita på läkarna, säger Patricia.

Förstagångsföräldrarna Patricia och Simeon George hade köpt kläder, skruvat upp en hylla och beställt både säng och barnvagn. Deras barn, en liten tjej, skulle få heta Hailey.

– Det är skotska och betyder fält. Vi ville egentligen att hon skulle heta Hailey Joy för att man skulle förstå att det skulle vara som ett stort fält av glädje, säger Simeon.

Graviditeten gick bra. Patricia var lite orolig eftersom hon rökte men de första kontrollerna visade att både hon och bebisen mådde bra.

– Det var en normal graviditet. Jag mådde lite illa och hade foglossning. Men eftersom jag rökte gick jag på extra ultraljud. Senare påpekade de att hon var lite mindre än normalt men att det inte var något att oroa sig över.

Den normala lunken bröts i slutet av sjunde månaden. Efter ett besök hos barnmorskan fick Patricia veta att hon hade högt blodtryck och proteiner i urinen. Tecken som tydde på havandeskapsförgiftning.

Skrevs ut efter två dagar

Patricia skickades vidare till Kvinnokliniken (KK) på SUS där Patricia blev inlagd. Efter två dagar konstaterade sjukhuset att hennes värde var stabila och lät Patricia åka hem. Men vid utskrivningen fick Patricia också veta att hon skulle gå på kontroll varannan dag.

Vid den andra kontrollen hade Patricia börjat oroa sig. Hon hade fått veta att havandeskapsförgiftning var farligt för henne men inte för bebisen. Trots det frågade hon om man kunde sätta i gång förlossningen i förtid med tanke på att graviditeten nästan var inne i den 36:e veckan. Den ansvarige läkaren avgjorde att det var alldeles för tidigt. I stället fick Patricia och Simeon åka hem till sitt och "lite påskledigt" med åtta dagar till nästa kontroll. Hon blev försäkrad att allt såg bra ut och åkte hem.

– Men han sa också att om det flimrar för ögonen, eller du känner dig svimfärdig eller svullnar rejält så ska du komma in direkt.

Kände inga sparkar

Vid det här laget hade Patricia släppt rädslan för att havandeskapsförgiftningen skulle kunna påverka barnet i magen. Hon hade inte fått någon information som sa någonting annat.

Den sjunde dagen efter att hon blivit hemskickad kände hon på sig att någonting var fel. Hailey sparkade inte. Patricia blev orolig men tänkte samtidigt på att inte jaga upp sig i onödan. Till slut kände hon en spark eller en sammandragning. Ett livstecken.

På natten märkte Patricia att hon svullnat trots att hon tagit det lugnt hela dagen. Hon ringde till Kvinnokliniken. Hon berättade att hon skulle komma in om hon "svullnade rejält" och nu hade hon gjort det. Sköterskan i telefonen menade först att det inte stod någonting i journalerna om detta och att Patricia ju hade tid för kontroll dagen efter. Men Patricia stod på sig och tillsammans med Simeon tog de en taxi in till sjukhuset.

– Då var jag så svullen att jag knappt kunde gå trots att jag gick i foppatofflor, säger Patricia.

Beskedet: Hailey är död

När hon kom in på salen fick hon ett CTG-bälte på sig för att lyssna efter barnets hjärtljud men kunde inte höra något. Ingen spark, ingen rörelse, ingenting.

Simeon märkte att sköterskorna blir frustrerade. Två läkare kallades in för att undersöka Patricia med ultraljud innan de lämnar beskedet. Hailey är död.

– Jag har inte mycket minne av vad som händer efter det. Jag var bara förkrossad. Det är en helt för jävlig känsla. Det går inte att beskriva för någon hur det känns, säger Patricia Dianda.

Dagen efter förlöstes hennes barn. Föräldrarna fick ha henne hos sig på rummet i två dagar för att ta farväl.

– Nu i efterhand tycker jag att det var en bra grej. Jag fick en stund att prata med henne. Men jag skulle ha hållit i henne mer, pratat med henne mer.

"Det är någonting som fattas"

Tiden efter Haileys död har varit lång och smärtsam. Patricia beskriver sig som en glad människa från en glad familj som har tappat glädjen. Visst kan hon skratta men det går inte hela vägen från munnen till hjärtat.

– Det finns hela tiden en klump i mig. Det är någonting som fattas och ingenting kan fylla den platsen, säger Patricia som har ältat och ältat. Vad kunde hon ha gjort annorlunda, tänk om det var rökningen, har hon gjort fel?

– Sen när man ser gravida tjejer och barnvagnar på stan så får man den där avundsjuka känslan att shit, det kunde ha varit jag och mitt barn. Jag vet att det är fel men jag kan inte hjälpa det.

Sjukhuset erkänner fel

I veckan som gick fick Patricia Dianda ett samtal från sjukhuset. De förklarade att de hade undersökt hennes ärende och att de funnit att sjukhuset brustit. Hon borde inte ha skickats hem och kontrollerna borde ha varit tätare. Rökning är, som bekant, en allmän riskfaktor för gravida. Det finns dock inget samband mellan rökning och risken att drabbas av havandeskapsförgiftning, enligt Andreas Herbst specialistläkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Patricia och Simeon har inte gett upp hoppet att få barn. Men de vet också hur det känns att behöva begära ett intyg från sjukhuset för att kunna avboka den beställda barnvagnen.

– Det är många som tänker att det här inte kan hända mig. jag var en av dem, säger Patricia Dianda.

– Det som är jobbigast är att de låtit mig gå så lång tid och sväva i ovisshet. De skulle ha lagt in mig och gjort tätare kontroller, säger Patricia Dianda.

"Vi behöver bli noggrannare"

Med sin historia vill de visa att det är viktigt att stå på sig, att ifrågasätta.

– Vårt fall var inte akut förrän det var för sent. Det var då de tog oss på allvar, säger Simeon.

Marie Ekberg, chefsläkare på Skånes Universitetssjukhus, bekräftar anmälan.

– Det är åtminstone där vi har sett att man behöver göra noggrannare bedömningar och uppföljningar. Verksamheten har ändrat sina rutiner när det gäller patienter som har en lätt havandeskapsförgiftning (preklampsi). Så som det var i det här fallet. Det innebär att man ska vara frikostigare med att observera dem här på sjukhuset. Alla behöver inte vara kvar som har lätt havandeskapsförgiftning men vi behöver bli noggrannare när det gäller att välja de patienter som ska läggas in.

– I det här fallet gör vi anmälan för att vi inte kan utesluta att vi hade kunnat förhindra det här om modern och barnet kommit in för tätare kontroller.

Var det rätt att skicka hem henne?

– Nej, inte om man ser det så här i efterhand.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!