Chefsåklagare Pernilla Åström skulle i dag spela upp fyra videoinspelade förhör med barn som träffade Yara i skolan och på fritids. Barnens berättelser är enligt henne bevis på att Yara misshandlats i hemmet.
Ett av förhören visades i rätten.
Barnens uppgifter är i flera fall likartade och tillsammans ger de ett intryck av en ensam, rädd och ofta ledsen flicka som vid några få tillfällen anförtrodde sig för några skolkamrater om hur hennes vardag egentligen var.
Skrämdes av hennes berättelser
Barnen berättar i förhören att de skrämdes av vad Yara beskrev. De uppmanade henne att prata med en fröken så att vuxna skulle hjälpa henne.
Men Yara ska ha bett sina förtrogna att hålla tyst för hennes skull.
– Ja, att jag inte skulle säga det till någon bara för att hennes pappa var och hotade henne, säger ett av barnen i förhör.
Yara ska också ha sagt att om det åtalade paret fick vet att hon avslöjat vad som pågick i hemmet så skulle hon råka illa ut:
– Då slår de mig, ska hon ha berättat för ett barn.
Barnen såg märken på Yara
Barnen som förhörts säger att de såg märken på Yara, att hon var rödprickig i ansiktet och nämner också att de såg blod i hennes ansikte.
Den som främst pekas ut i förhören med barnen är den man som kallas för “pappan” av barnen men de avser egentligen Yaras morbror, den mordåtalade 32-årige mannen. Även hans hustru ska ha nämnts av Yara.
– Jag blev förvånad att föräldrar, att hennes låtsasmamma och pappa, kunde göra så mot henne. Och jag sa så här att hon skulle säga till, berättar ett barn vars förhör ska spelas upp i tingsrätten
– Men hon sa att hon vågade inte. Hon ville inte säga det till någon.
Beskrev våldet i detalj
Yara har enligt barnen beskrivit hur hon blivit slagen, att mannen som kallas för “pappa” kastat henne in en vägg, att samme person fimpat cigaretter på hennes fötter och att hon fick sköta mycket av hushållsarbetet i hemmet.
– Hon sa det som om det var helt vanligt att hennes föräldrar slog henne, berättar ett barn.
Barnen som förhörts minns alla Yara som ett sorgset barn som oftast var ensam.
– Jag vet att hon var alltid ledsen när hon kom. Hon har typ nästan aldrig varit glad, säger ett av barnen och samma uppfattning har de andra barnen.
En skrämmande inblick
Några av dem beskriver också hur de sett Yara gå och handla på Willys, ensam och med stora matkassar.
För barnen var det skrämmande att få en inblick i ett liv som de inte trodde var möjligt.
En flicka som hörts av polisen berättar att Yara talat om för henne att det var hon som handlade och städade. Om något gick sönder så blev Yara slagen.
Så här står det ordagrant i förhöret med den flickan om vad Yara berättat:
“Tjejen bara nöp Yara medan killen slog jättehårt och att det gjorde jätteont.”
Minns henne som ledsen och sorgsen
Flera av barnen minns Yaras sista dag i skolan, samma dag som hon blev ihjälslagen senare på kvällen.
En lärare som hörts beskrev Yara som pigg och glad den dagen.
Barnens minnesbild är en annan. De minns istället Yara som ledsen och sorgsen.
