Det är inte svårt att hitta Henrik Knudsens eget Graceland, eller Mephis Mansion som det heter efter en namntvist med Elvis efterlevande.
På vägen in till den danska staden Randers finns det ett hus som sticker ut. Bredvid ett stort Bauhaus-varuhus och snett mittemot en Renault-försäljare uppenbarar sig ett stort tegelhus med ståtliga vita pelare och gröna fönsterluckor.
När vi närmar oss huset strömmar musik ut ur små mörkgröna högtalare som sticker upp ur den välklippta gräsmattan. "Always on my mind" följs upp av "In the ghetto".
Elvis Presleys favoritmacka
Innanför den pampiga ingången tar Henrik Knudsen, 54, emot. Han visar stolt upp den stora Elvis-butiken, och låter oss titta in i den klassiska dinern som erbjuder hamburgare, ribs och självklart Elvis favorit, en grillad macka med jordnötssmör och banan.
Sen går vi ner till museet i källaren och sätter oss i en gigantisk vit skinnsoffa. Första frågan känns motiverad.
Varför i hela friden finns det här?
– Ja varför finns det? Jo, det finns för att jag finns. Och för att jag har varit ett crazy Elvis-fan sedan jag var åtta år gammal, säger Henrik Knudsen och skrattar högt och bullrigt.
När han var 26 år gammal hade Henrik Knudsen ett välbetalt arbete som säljare på Bosch. Han sålde borrmaskiner och andra elektroniska verktyg. Men en dag fick han nog.
– Jag sa upp mig för att bli Elvis-fan på heltid. Alla tyckte jag var galen, men jag kände att det var helt rätt.
Idéerna bara växte
Henrik Knudsen startade med att hålla föredrag om Elvis, han skrev några böcker, gjorde radioprogram och startade en liten butik. Men snart skulle allt bli ännu större. På en av sina många resor till USA besökte han ett museum vars fasad var en kopia av Sun-studion i Memphis där Elvis spelade in sina första skivor.
– När jag stod där och såg den där fejk-fasaden var det en ögonöppnare, jag kanske kunde göra något sånt med min Elvis-butik jag hade hemma i Danmark tänkte jag.
– Men innan jag hade hunnit ta mig från USA hade jag bestämt mig. Jag skulle inte ha en studio-fasad eller en Graceland-fasad, jag skulle banne mig ha ett helt eget Graceland!
Sen bara växte idén och planerna.
– Ni vet hur det funkar ibland, man får en idé som man tycker är helt lysande men sen när man vaknar dagen efter kanske den inte var så bra som man trodde dagen innan. Men så var det inte den här gången, jag vaknade med ett leende på läpparna och tänkte att det här var en toppenidé.
Inge exakt kopia
Henrik Knudsen bestämde sig tidigt för att han inte skulle göra en exakt kopia av Graceland. Han skulle inte försöka återskapa Elvis vardagsrum.
– Om man gör en kopia går man på en tunn lina. Då skulle alla som sett riktiga Graceland bara hittat fel. Så vi började inreda huset på vårt eget sätt.
Vad är det som gör att folk gillar stället?
– Jag tror det beror på att det är så oranderskt.
Oranderskt? Vad betyder det?
– Det är så otroligt oväntat att ett sånt här ställe ligger här i lilla Randers. Med vild fantasi kan man tänka sig att ett sånt här ställe finns i Köpenhamn eller Paris eller London, men inte här.
Hur har det tagits emot?
– Randers är smula ”wacky wacky” och folk tycker det är kul.
"Jag släpper aldrig Elvis"
Förra året hade museet 150 000 besökare, och hade evenemangsbokningar 245 av 365 dagar.
– Under konfirmationssäsongen är vi helt fullbokade. Det är alltså ungar på 13-14 år som har en önskan och det är att hålla sin fest här. I ett hus som finns på grund av en rock'n'roll-stjärna som dog för över 40 år sedan. Är inte det häftigt?
Vad är det som är så häftigt med just Elvis?
– Oj, det är så mycket. Det kan man inte svara på med några få ord. Men självklart startar det med musiken som är fantastisk. Jag ska vara ärlig, jag lyssnar på annan musik också. Klassiskt, jazz, heavy metal, jag tycker om det mesta, men Elvis är den artist som jag alltid återkommer till. Han släpper jag aldrig.
– Jag tycker fortfarande det är riktigt cool musik. Jag är 54 år men jag älskar Elvis mer än någonsin.
På plats i Randers: JAKOB KJELLDÉN
HENRIK KNUDSEN OM SINA FAVORITER PÅ MUSEET:
VÄRLDENS FÖRSTA JAM-SESSION
– 1956 möttes Carl Perkins, Jerry Lee Lewis, Elvis och Johnny Cash inne på Sun Studio. De satt ner och hade det kul en timme och spelare lite musik ihop. Jack Clement som var studioman den dagen tänkte att det här kan nog vara en bra idé att spela in. Och när han gjorde det så spelade han in världens första "rock’n’roll jam-session".
– Han gjorde fyra kopior och den enda kopian som har överlevt är den du ser framför dig. Den tillhörde tidigare Jerry Lee Lewis, men nu är den min.
Vad kostade kopian?
– Den är dyr, mycket dyr. Men den är inte till salu! Men den finns på cd för 99 kronor uppe i butiken!
ELVIS PRESLEYS BIL
Det här är en Lincoln Continental från 1964. Elvis hade den i tio år, sen gav han den till en av sina goda vänner, en gospelsjungare han faktiskt hade varit fan till som barn. Han satte den på museum två år efter att Elvis dött, men nu står den på ett museum i Randers.
Den går väl inte att köra?
– Klart den går att köra!
Ska vi ta en tur?
– Nej vi får inte ut den ur museet. Tyvärr. Då behöver vi en kran.
ELVIS FAVORIT – EN RADIOBIL
– När Elvis var barn och cirkusen kom till Tupelo i Mississippi hade han aldrig råd att åka någon av attraktionerna. Han fick stå utanför och titta.
– Men när han blev vuxen tog han revansch. Han hyrde det lokala tivolit Libertyland i Memphis. Det var två saker han älskade att göra där och det var att köra radiobil och att åka bergochdalbana. När tivolit gick i konkurs för några år sedan köpte jag den här.
UNIK BOB DYLAN-INSPELNING
– En annan av mina hjältar är Bob Dylan, och precis som jag är han också ett stort Elvis-fan. 1962 skrev han en låt som heter ”Tomorrow is i a long time” till sin idol i Memphis. Han gjorde en egen inspelning av låten hemma i lägenheten och sen skickade han den till Graceland med förhoppningen om att Elvis skulle lyssna på den och kanske spela in den. Och det gjorde Elvis fyra år senare!
– Bob Dylan har senare sagt att då kunde han avslutat karriären, då hade han uppnått allt han ville. Men nu ligger den inspelningen han skickade till Elvis här i mitt museum.
ELVIS SQUASH-PLANER
– Elvis var väldigt intresserad av att spela squash, och han hade långt gångna planer på att öppna sin egen bana ”Presley Center court".Det han hann inte göra innan han dog. Men här är en hel del material som togs fram under planeringen.
HYLLNINGARNA FRÅN POLISEN
– Elvis var väldigt intresserad av polisyrket. Om han inte hade blivit sångare hade han nog blivit polis. Och så fort någon frågade honom om varför så svarade han att det berodde på det broderskap som finns poliser emellan, han var alltid fascinerad av det. Så var han än spelade i USA så besökte han polisen och fick en polisbricka.
