Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hemlösa Carola vill tillbaka till sina söner

Carola saknar sina barn och är hemlös för fjärde året i följd. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
Mörkt, kallt – och med de stora villorna några stenkast bort. Foto: JENS CHRISTIAN
"Jag saknar mina barn", säger Carola. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
I det här tältet sover Patrik varje natt – i minusgrader, regn och rusk. Foto: JENS CHRISTIAN
Senap, ketchup och smör är det Patrik har i sin kylbox. "Jag har inte ätit varm mat på flera månader". Foto: JENS CHRISTIAN

KRISTIANSTAD. Minusgrader. Människor köar på trappan utanför härbärget. De tittar på varandra. Vem sover på gatan i natt?

Det finns inte längre tak över huvudet åt alla. Myndigheterna står handfallna medan allt fler blir hemlösa.

Det handlar om Carola som vill tillbaka till sina söner. Om Jonas som förlorade allt på fyra månader. Och om Patrik som varje natt somnar i sitt tält.

– Det som gör mig ledsen är att jag ser att vi blir bara fler och fler. Jag är inte ens unik längre, säger Patrik.

Sen kväll, stjärnklar himmel. Patrik tar täten in i skogsdungen. Det kvittar att det är nattsvart ute. Han följer stigen som han och hans katt har trampat upp och som leder fram till gläntan där han har rest sitt tält.

Inne i tältet finns allt han äger. En sovsäck, två par skor, några ombyten och kattmat ligger utspridda i plastpåsar på marken. Sakerna har blivit blöta av frosten och det har gått hål i taket.

Patrik pekar mot villakvarteret bortom dungen. Nybyggda hus med stora fönster som lyser av julpynt, det glittrar genom träden.

– Där finns ett liv. Jag vill kunna se det, jag vill inte hamna utanför. Det går inte en dag utan att jag önskar att jag hade det som dem, säger han.

Han sover med dubbla lager kläder och flera par sockor innanför skorna, men brukar ändå vakna av att kroppen skakar när det är minusgrader. När han har gått upp cyklar han 40 minuter in till stadsmissionens kafé i Kristianstad för att få i sig frukost och lunch. Filmjölk och smörgåsar. Han säger att han inte har ätit varm mat sedan i maj.

Han vill inte bo på ett härbärge, säger han, eftersom flera av de hemlösa som brukar sova där är drogmissbrukare. Patrik själv tog sig ur missbruket för snart 30 år sedan. Inte heller har han någon närstående att vända sig till.

Det finns bara hans son. Han är i 20-årsåldern och studerar på högskolenivå i en stad långt bort. Snart ska han vidare ut i arbetslivet. 

Patrik får tårar i ögonen när sonen kommer på tal. Han använder plötsligt låg röst.

– Vi har inte hörts sedan jag blev hemlös. Han vet inte ens om det.

 

Bortanför skogsdungen lyser det från villorna. Patrik önskar att han kunde ha det som personerna som bor där. Foto: JENS CHRISTIAN
Kvällspostens reporter David Carlsson i Kristianstad. Foto: JENS CHRISTIAN

Tolv bäddar finns

På stadens enda härbärge finns tolv bäddar. Tre till kvinnor och nio till män. I höst och vinter har det många gånger inte räckt. Hemlösa har tvingats vända i dörren även när det har varit minusgrader utomhus. 

Enligt stadsmissionen har det skett ett 70-tal avvisningar sedan oktober månad. Vid samma tidpunkt förra året rörde det sig om ett fåtal. Det är ännu ett tecken på att hemlöshet breder ut sig över mindre städer och suger in fler människor, en utveckling som pågår i Kristianstad men även på många andra håll i Sverige.

– Det har tagit oss på sängen. Vi har varit lite oförberedda, men bostadsmarknaden är kärv. Det är grupper som redan befinner sig i en svagare position som i högre utsträckning slås ut, säger Merete Tillman, förvaltningschef vid arbete och välfärd i Kristianstad. 

Kristianstad är inte stort – men härbärget har fyllt sina 12 platser varje kväll. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
Merete Tillman, förvaltningschef på Kristianstad kommun. Foto: Kristianstad kommun

Det som ökar mest är den strukturella bostadslösheten. Den är samtidigt svårdefinierad. Det rör sig inte om personer som lider av missbruk eller psykisk ohälsa, utan om en annan grupp hemlösa. Myndigheterna kämpar med att få svar på vilka de är och vart de kommer ifrån.

De som inte får plats på härbärget blir tilldelade sovsäckar, filtar och kaffe. Sedan ger de sig ut i natten. Flera hemlösa är tydliga med att de vill att kommunen utökar de tolv platserna på härbärget. 

– Det kan komma att bli en diskussion, men tolv personer i en sådan speciell situation ökar också friktionerna. Det får man ta hänsyn till. Vid riktigt bistra vintrar har stadsmissionen tagit in fler som tillfällig lösning, men att utöka i den formen vi har nu ser jag som svårt, säger Tillman.

Finns det någon risk att någon faktiskt fryser ihjäl i vinter?

– Det är klart att det kan hända, även om vi har rätt så bra koll var folk befinner sig. Men det kan man aldrig svära sig fri ifrån. Vi kan inte trolla, det finns ingen uppsjö av lägenheter som vi kan tillhandahålla.

Här är allt som finns i Patriks tält. Foto: JENS CHRISTIAN

”Fungerar som extramamma”

Klockan är 20 och härbärget öppnar om en halvtimme. Det har fyllts på med folk på trappan utanför dörren. För att hålla koll på tiden har de kommit på en metod: Stadsbussen passerar huset vid samma tid varje dag, och när den kör förbi betyder det att det är åtta minuter kvar till öppning. Då jublas det på trappan.

Carola Stridh, 49, håller sig lite på avstånd. De flesta ställer sig nära dörren, men hon räknar med att hon får plats i natt. Det är bara två kvinnor där.

När det är för många händer det dock att stämningen blir orolig, berättar Carola. Ingen vill bli nekad i dörren. Kösystemet bygger på att personen som har övernattat flest gånger över en 14-dagarsperiod hamnar sist i kön om det skulle bli överfullt.

– Jag har någon jag kan gå till om det skulle hända mig. Jag kan sova på soffan hemma hos en vän. Men alla har det inte så, säger Carola.

Hon har mössa på huvudet och halsen är invirad i en stor halsduk. I fyra år har hon varit hemlös. Innan det hade hon kontakt med hemlösa genom sitt jobb på psykiatrin. Nu är hon en av dem hon själv brukade behandla.

– Jag har fungerat som en extramamma för många ungdomar på gatan. Jag har försökt få dem på rätt spår. Det är flera som har tackat mig för det efteråt.

Carola säger att hon hade det gott ställt när hon växte upp i Åhus, med ett hus ”i den finare delen av staden”. Hon utbildade sig, fick ett jobb, skaffade egen familj. Det hela vände när hon började missbruka droger för snart tio år sedan.

– Det har varit kämpigt. Varje vår och sommar har jag tänkt: inte en höst och vinter till. Nu står jag här, en höst och vinter till.

Samtidigt har hennes två söner blivit fyra vintrar äldre sedan Carola hamnade på gatan. De flyttade in hos var sin fosterfamilj. Den ena är nu 21 och den andra 16. Hon säger att snart ska hon vara ute ur hemlösheten för att kunna leva med dem igen.

– Jag saknar mina barn. Vi har kontakt än i dag. Min äldsta son säger att snart vill vi faktiskt ha vår mamma tillbaka. Jag har aldrig slagits för att få mina barn tillbaka, jag tänkte på vad som är bäst för dem. Jag är ingen dålig mamma. Det är missbruket som är dåligt.

Vid minusgrader är det extra jobbigt för Patrik som sover i tältet. Foto: JENS CHRISTIAN
Radovan Javurek, L.

”Klarar inte en vinter utan tak”

Patriks sjukdom gör inte situationen bättre.

Det är sju år sedan han fick diagnosen Graves sjukdom, en form av giftstruma som sätter sig på sköldkörteln. Han kunde varken jobba eller betala hyran efter det, även om han försökte. Våren 2016 blev han hemlös med sjukpenning. 

– Läkarna har sagt att jag inte klarar en vinter utan tak över huvudet. Och om jag dör här ute kommer det ta flera veckor innan någon hittar mig.

Varför har du inte berättat för din son om hemlösheten?

– Det är en skam för mig. Det ska ju bara inte få hända. Jag vet om att han skulle bli alldeles tokig om han fick reda på att jag inte hört av mig för den saken. Men jag anser att han måste få leva sitt liv utan att behöva bry sig om mig.

Vad tror du han skulle säga?

– Jag vill inte ens tänka på det. Vad säger man om en sådan sak? Har man inget boende alls är man ingenting. Man finns inte i samhället längre. Det är ett limbo, ett ingenstans och ett ingenting. Det är ingen som hör dig och ingen som ser dig.

– Du har inte förlorat en bostad, du har förlorat hela livet. Men man måste gå vidare. Man kan inte ge upp.

25 av 9000 bostäder tillgängliga

Den strukturella hemlöshetens framfart i Sverige kan bromsas genom att bygga bort den, menar experter. Det behöver enligt Boverket byggas 80 000 nya lägenheter varje år fram till 2025 för att komma i fas med den växande befolkningen och bostadsmarknaden.

AB Kristianstadsbyggen har 9 000 bostäder, men endast ungefär 25 av dem är tillgängliga på marknaden. En lösning som redan har dykt upp i flera kommuner är den med namnet ”Bostad först”. Det innebär att även den som befinner sig långt från arbetsmarknaden, till exempel en hemlös med sociala problem, ska kunna få ett förstahandskontrakt.

Kristianstads kommun har planer på att ta efter projektet, men det verkställs i sådant fall i praktiken först om två-tre år.

– Tyvärr har det dröjt på grund av bostadsbristen och att det kräver särskilda beslut, säger säger Radovan Javurek (L), ordförande i arbete- och välfärdsnämnden i Kristianstad.

Många av de som har blivit hemlösa är nya bekantskaper för myndigheterna. Inget barn ska bo på gatan. Men det handlar om pensionärer, personer över 70 år. I ett fall i Kristianstad har en student bott med sina föräldrar på sitt studentrum för att de inte skulle hamna på gatan.

Har välfärdssystemet brustit här?

– Jag kan inte säga det eftersom inget har stängts eller tagits bort. Men människor som blir utslagna en gång kanske inte lyckas ta sig tillbaka. Det kan orsakas av att man till exempel blir deprimerad en period, missar tre månadshyror, åker ut och sedan inte får något nytt kontrakt, säger Javurek.

Är det inte lite små marginaler för att det ska kunna gå så brant utför?

– Just nu är det så att det krävs bara lite obalans för att man ska hamna där. Vi måste fixa det, och vi kommer att fixa det, men just nu är vi inne i en svacka.

”Jag skulle dö för min son”

Katten heter Bebis. Patrik har haft honom i många år, men namnet var först tillfälligt då han trodde att mamman skulle få fler kattungar. Men Bebis blev den enda. 

Patrik skrattar till när han berättar hur katten brukar krypa upp hos honom i sovsäcken. Han blir sedan lågmäld när han berättar att han aldrig trodde att han skulle behöva hamna här.

– Ett samhälle är bara så starkt som sina svagaste medborgare. Om jag kommer härifrån kommer jag att se hemlösa på ett annat sätt efter det. På något sätt måste jag återvinna människors förtroende, men jag måste få en chans.

Villakvarteret vid horisonten fungerar som en påminnelse för hur Patriks liv hade kunnat se ut. Och hur det kan bli i framtiden. Han berättar att han drömmer om de vardagliga sakerna. Att kunna sätta på kaffe på morgonen, titta på nyheterna. Att ha en riktig dörr att stänga efter sig.

– Det går inte en enda dag då jag inte ligger och tänker att det skulle vara kul att ha ett hem att slänga upp adventsstjärnan i. Det som gör mig ledsen är att jag ser att vi bara blir fler och fler. Jag är inte ens unik längre. Bara en av många hundra.

Om du kommer ur det här, vill du ta kontakt med din son igen då?

– Jag vet inte om jag kan ge honom någonting. Det är en sådan sorg jag bär inom mig, att jag ha misslyckats. Jag skulle dö för honom, jag älskar honom. Däremot är jag inte beredd att se honom i ögonen som en förlorare. 

 

Jonas hamnade på gatan över i princip en natt. I morgon berättas hans historia i Kvällsposten. Jonas heter något annat. Foto: JENS CHRISTIAN / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN

 

Hemlösheten i Kristianstad

På kommunens härbärge finns 12 bäddar. Personalen där uppskattar att ett 50-tal personer har nekats plats under hösten och vintern. 

Carola, Patrik och Jonas är tre av dem utan tak. I morgon berättar vi historien om Jonas som hamnade på gatan inom loppet av fyra månader. 

 

Fotnot: Jonas heter egentligen något annat. Hans berättelse publiceras i morgon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!