Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jalle Lorensson har fått pippi på fåglar

Foto: Tomas Leprince

Som rockstjärna i Wilmer X kombinerade Jalle Lorensson turnélivet med att bocka av siktade fåglar. Turnerandet är över men kikaren släpper han aldrig: oavsett om det handlar om att blicka ut i trädgården eller att spana rara arter i Texas.

– Om jag ska prata om lycka så är det nog just när jag fågelskådar. Då är jag lycklig.

FAKTA

Namn: Jarl "Jalle" Lorensson

Ålder: 58

Familj: fru Lotta Malmstedt, 54, barnen Elmer Lorensson, 23; Viggo Lorensson, 20; Molly Lorensson, 15

Gör: chef för Malmö Kulturskola; Kulturförvaltningen i Malmö Stad.

Rekommenderad app: "Fågelguiden"

Fågelskåda i trädgården:

■■Fördelar med fågelskådning i trädgård: Under tidig vår är träd och buskar kala vilket gör det lätt att urskilja fåglar.

– Ska du lära dig fågelsång är du försent ute i maj. Då är det ren kakofoni när du kommer ut. Nu, när det inte är löv på träden, så du ser i grenverken och det är få arter som sjunger. Som det är nu.

Vilka fåglar bör man kunna?

– Jag kan tycka att alla föräldrar borde kunna känna igen koltrastens sång. Och talgoxen. Om man är intresserad kan man läsa sig gärdssmyg, rödhake och järnsparv också. Har man lärt sig dem så har man någonting att hänga upp det på.

■■Siktade arter vid fågelbordet hos familjen Lorensson (vintern 14/15):

talgoxe

blåmes

kaja

grönfink

bofink

domherre

koltrast

skata

rödhake

ringduva

turkduva

svarthätta (hona och hane)

kråka

råka

bergfink

järnsparv

stjärtmes

pilfink (ny!)

gråsiska (ny)

Jalle Lorensson bor på Djupadal i Malmö i ett vanligt radhus med en långsmal trädgård åt söder. För den oinvigde ser det ut som vilken trädgård som helst en måndagsmorgon i mars. Kala buskar, en övergiven uteplats i ena hörnan, ett fågelbord i mitten och ett nät med talgbollar som hänger från ett snöre. Men Jalle Lorensson tittar ut från vardagsrumsfönstret och ser någonting annat. Någonting som får honom att bli så exalterad att han höjer armen i en bekant gest.

En gest jag känner igen från konserter med Wilmer X när han liksom räknade in för ett munspelssolo.

– En gråsiska-så jävla häftigt! säger Jalle Lorensson som därmed kan bocka av gråsiskan från listan över fåglar han siktat vid sitt bord i år.

"Pratade med skatan"

Och så är det under hela tiden som Kvällsposten är på plats. Den forne rockstjärnan, som numera är chef i Malmö stad, måste avbryta sina utläggningar för att det dyker upp en ny fågel som kräver hans uppmärksamhet och ändrar riktning på samtalet. Det är paret med stenskvättor som ska ha sin stund i rampljuset, årets första pilfink som siktas och kråkfåglarnas speciella intelligens som ska ha sitt.

Jalle Lorensson har uppenbarligen en soft spot för kråkfåglarnas sätt att ta sig fram i en kall värld. Han talar om deras sätt att kunna äta lite vad de kommer över oavsett om de hittar det på en soptipp eller på en uteservering. Om kajorna som lever i strävsamma par eller skatorna som man kan snacka med.

– Kråkfåglar är otroligt intelligenta, som hundar ungefär.

– Pratar man med dem så lär de känna en. Vi hade en skata här som vi började prata med och ganska snart satt den på balkongräcket. Det var nästan så att vi kunde mata den med pommes frites ur handen när vi hade grillkväll, säger Jalle Lorensson som erbjuder en egen teori om vad som triggat kråkfåglarnas evolution.

– Det är lite som människor: om man inte är skitsnygg så måste man ta sig fram på ett annat sätt här i livet.

En eftermiddag – så var han fast

En av de först stenskvättor som Jalle Lorensson stiftade bekantskap med hängde på en plansch ovanför matbordet i föräldrahemmet. Inte för att föräldrarna var intresserade av fåglar utan för att planschen var snygg och väggen tom. Där kunde lille Jalle sitta och drömma om fåglar han ville se men ornitologin slog inte klorna i honom ordentligt förrän i vuxen ålder. Då hade han slagit igenom med Wilmer X, bar skinnpaj och hängde på klubb. Men i dötiden mellan spelningarna hängde han med sin numera frus kompis, Erik Hirschfeld, på en runda med kikare.

– Det tog en eftermiddag sedan var jag totalt hooked, säger Jalle Lorensson som fann att fågelskådning och tillvaron som rockmusiker gick utmärkt att kombinera.

– På turnéerna kunde jag ju kombinera det med att ta den där arten i Abisko jag var ute efter.

Stack ut efter konserten

Som alla vet så finns det ju fullt med skabrösa historier om rockband på turné. Och Jalle Lorensson har ett par sådana också.

– Den värsta var nog efter en spelning i Västerås. Konserten slutade ett och efter det stack jag och kocken på stället, som också var skådare, ut i skogen. Vi tog med öl, fläskkotletter och ett grillgaller och så stod vi därute i tio minusgrader lyssnade på ugglor, drack öl och grillade kotlett. Jävligt häftigt.

Munspelet ligger numera mestadels på hyllan men kikaren hänger med. Jalle Lorensson beskriver fågelskådandet som båda samlande och jagande. Å ena sidan så bockar han av arter han siktat eller hört. Bara från tomten är det runt 100. Bland annat en sibirisk kungsfågelsångare.

– Den såg jag 1 november 1998. Det första fyndet i Malmö!

"Ligger nära 400"

Jagandet tar honom ut till lovande lokaler. Det kan till exempel vara ett larm om en "rarris" (rar art) som synts någonstans i krokarna. Och då får den hängivne vara beredd att ge sig i väg. Jalle Lorensson minns till exempel den bergstajgasångare som siktades i Ystad två veckor innan hans son skulle komma till världen.

Den historien slutade i alla fall med att Jalle, som hade brett mackor, stannade hemma.

Men han har hunnit kryssa ett respektingivande antal arter.

– Jag ligger nära 400 nu. Och det är vi några hundra i Sverige som har. Och jag har inte sabbat familj och karriär på det, men det är inte långt ifrån, säger Jalle Lorensson som jämför fågelskådandet med trädgårdsarbete eller fiske snarare än jogging.

"Allt annat rinner av mig"

Därute i skogen med kikaren om halsen så existerar inget annat än fågeldrill och vingrörelser.

– Får jag fem minuter i fält så rinner allt annat av mig. Då finns bara ljuden och rörelserna.

Men han blir, som sagt, väldigt exalterad av att spana i den levande trädgården också.

– Nu hade jag en pilfink där ute och då blev jag skitglad. Och då är man ju dum i huvudet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!