Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här rostar resterna av
svenska järnvägar

Någon konstig blandvagn. Det såg ut som en kombinationsvagn, kanske både för post och passagerare. Foto: Calle Bergendorrf/www.tilltradeforbjudet.se
Samma vagn som  innan, fast från insidan. Det finns inga inventarier i vagnarna, de har tydligen blivit stulna. Foto: Calle Bergendorrf/www.tilltradeforbjudet.se
Översikt över rälsen i nordvästra Skåne. Det var gamla ånglok som drog vagnarna. Ingen el här inte. Foto: Calle Bergendorrf/www.tilltradeforbjudet.se
TERRÄNGFORDON? Troligtvis en öppen godsvagn. Många vagnar sitter fortfarande ihopkopplade. Och alla står på ett och samma spår, ett spår med något enstaka avstickarspår. Foto: Calle Bergendorrf/www.tilltradeforbjudet.se

Runt om i Sydsverige värnar järnvägsföreningar och tågentusiaster den del av vår historia som gått på räls. Men i en öde skogsdunge i nordvästra Skåne har ett antal ekipage lämnats åt sitt öde. Här regerar rost, röta och röra.

Tuff tillvaro för en lokförare 1874

M Det var ingen picknick att vara lokförare år 1874. Så här beskrivs förarens ansvar i SJ:s tjänstgöringsreglemente från 1874:

Lokomotivföraren bör fullkomligt inse vigten och den moraliska ansvarigheten af sin befattning, samt att många medmänniskors lif kunde komma i fara genom försumlighet, bristande rådighet eller ouppmärksamhet å hans sida"

M Dessutom krävdes att lokföraren kunde styra upp situationen om någon gick galet. I reglementet stipulerades vilka verktyg föraren skulle ha med sig i tjänsten:

1 hammare

1 handyxa

2 plattmejslar

2 kryssmejslar

1 tennhammare

1 kniptång

3 filar om 10 tums längd

1 sats löskopplingskilar

1 bunt järntråd

1 hake

6 rörpluggar av trä

1 bunt starkt segelgarn

Källa: Trafikverket

Järnvägssiffror

16 900 kilometer spår bestod det svenska järnvägsnätet av när det var som störst 1939.

11 481 kilometer spår utgjorde det svenska järnvägsnätet 2006.

1972 utexaminerades Ulla-Brita Neibig, Sveriges första kvinnliga lokförare.

41 personer omkom i den hittills värsta tågolyckan i Sverige som inträffade år 1918 i Getå norr om Norrköping när ett tåg störtade utför en brant.

Källa: Trafikverket

I mitten av 1800-talet hade man bestämt sig: järnvägen var något att satsa på. Under decennierna som följde byggdes den successivt ut. 1862 förbands Stockholm med Göteborg och två år senare var det Malmös tur att länkas till huvudstaden när Södra stambanan invigdes.

Det svenska järnvägsnätet trafikerades både med staten som huvudman, men även av en rad privata järnvägsaktiebolag slog sig in på den nya tidens transportmarknad. För dessa aktörer var ekonomin viktig, vilket resulterade i järnvägar som inte höll samma höga klass som krävdes av statliga dito. Det innebar skarpare kurvor, kraftigare lut och lättare räls och man byggde även smalspåriga järnvägar, helt enkelt för att det var billigare.

1 600 mil räls

Och byggde gjorde man: vid tiden för andra världstidens utbrott omfattade nätet 1 600 mil räls. Även när bilar och lastbilar började rulla utgjorde de till en början inget större hot mot den punktliga och starka järnvägen. Dåtidens vägar var under stora delar av året en katastrof och gjorde vägtransporter, i synnerhet när järnvägen under 1920-talet började elektrifieras, till ett dåligt alternativ för transport av människor och gods.

Men de vagnar som nu fått sin sista vila på uppställningsplatsen i nordvästra Skåne står fjärran järnvägens fornstora dagar. Deras exakta historia är höljd i historiens dunkel, men de har troligen trafikerat någon av alla rälsbanor som spanns över södra Sverige. Och en ledtråd kan stå att finna på en av vagnarna i dungen: beteckningen "LBJ 36". Möjligen står det för Lund - Bjärred Järnväg, en bana som var i drift mellan år 1901 och 1939.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!