Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tiggarna som fick hjälp har rest hem

Samlade. 14 av de 16 personerna som bor i tvårummaren tittar på filmen från Gnosjö och Cucova. Filmen "Åtta timmar i Cucova", har tidigare visats inför fullsatta kyrkosalonger i Gnosjö och Hillerstorp. Foto: Drago Prvulovic Foto: Drago Prvulovic/Malmobild Ab

CUCOVA. I Gnosjö fick de romska tiggarna hjälp för att i stället bli försäljare.

Nu har Tibi och Maria rest hem till Rumänien, men de hoppas att banden de knutit till Sverige ska göra deras framtid ljusare.

Drömmen är att kunna bygga ut tvårummaren där de just nu är 16 människor som samsas om utrymmet.

FÖREMÅL FÖR KORRUPTION

Den 25 december 1989 avrättades Nicolae Ceausescu efter att ha haft makten i Rumänien i nästan 25 år.

Rumänien omvandlades från en kommunistisk stat där de stora jordbruksmarkerna, precis som allt annat, ägdes centralt.

I stället blev landet nu en demokratisk marknadsekonomi.

Men förvandlingen har inte varit smärtfri: först i mitten av 1990-talet hade landet etablerat "hyggliga demokratiska strukturer", säger statsvetaren Andreas Johansson Heinö.

I början av 1990-talet, efter kommunismens slutliga sönderfall, fick Rumäniens medborgare ansöka om att ta över den tidigare statligt ägda marken.

För att få rätt till mark krävdes ofta dokument som visade att den aktuella ytan tidigare ägts av familjen som nu åter ville förfoga över den. I samband med omvandlandet från statligt till privat ägande förfalskades mängder av dokument och människor som hade nära band till makten lyckades komma över gigantiska områden som snabbt gjorde dem rika.

Fortfarande i dag, drygt 20 år senare, är korruptionen och tillförskansandet av mark i början av 1990-talet en het fråga i Rumänien. De senaste åren har många politiska toppar i landet gripits av Directia Generala Anticoruptie, en från polisen fristående antikorruptions-enhet som funnits sedan 2005 och som stöttas av EU.

För två veckor sedan valdes Klaus Iohannis till Rumäniens nästa president. Men förhoppningarna på att den tyskättade 55-åringen ska göra landet bättre är inte särskilt stora i Cucova, en liten by i östra Rumänien.

– Nej, för han har inga barn! säger 25-årige Tibi.

Du behöver inte vara särskilt länge i det lilla stenhuset för att förstå att det är de små som är i fokus. I de två rummen vimlar det av barn och de allra flesta tittar nyfiket på oss när vi bjuds in på kaffe och för att visa en film.

Maten räcker inte

Tibis hustru Maria, 21, hälsar oss välkomna och berättar att de nu är 16 stycken som bor i tvårummaren. Maten räcker inte till alla och det var därför som hon, Tibi och Tibis pappa Petrica tidigare i år tog bussen till Sverige för att tigga.

– Vi hade aldrig lämnat Rumänien om det hade varit bättre här. Vi ville inte åka, men som det ser ut nu har vi har inget val, säger Maria.

Flera av dem vi träffar i huset i Cucova har varit i Sverige, de flesta i de småländska orterna Gnosjö och Hillerstorp. Det var där som Elenor Johansson tidigare i år reagerade när hon träffade Maria, som satt utanför en Ica-butik och tiggde.

– Det kom så många som bara gick förbi, de såg inte ens att hon satt där. Det gjorde mig nästan ännu mer illa, att man inte ens såg henne, har Elenor tidigare berättat.

Klöv ved

Upprörd ringde Elenor runt till sina vänner och tillsammans med församlingarna i bygden bestämde de sig för att göra någonting.

Tibi, Maria, Petrica och de andra fick hjälp att tillfälligt komma ifrån tiggeriet. I stället för att sitta med en pappersmugg och be om pengar, bakade de bröd och klöv ved som de sedan sålde.

När vi nu, några månader senare, sitter i Cucova och pratar så är det med värme och entusiasm som Tibi berättar om människorna i Gnosjö och Hillerstorp.

– Det blev mycket bättre efter att vi träffat dem, dels slapp vi bo utomhus och dels behövde vi inte tigga längre. Vi fick låna en husvagn som vi sov fem personer i, så vi behövde inte frysa om nätterna. Och sen gav försäljningen mer pengar än vad vi fick in genom att tigga.

Maria fyller i:

– Och när vi sålde var det inte några andra människor som skrek och blängde på oss heller.

Resan blev film

Filmen vi ska visa har Sten-Egon Uremark klippt ihop. Han bor i Gnosjö, men arbetar med att köra hjälpsändningar till Moldavien. Cucova ligger bara några mil från gränsen och tidigare i höst passade Sten-Egon på att besöka byn.

Resultatet av resan blev en film, "Åtta timmar i Cucova", som har visats inför fullsatta kyrkosalonger i Gnosjö och Hillerstorp.

När byborna i Cucova nu för första gången får titta på filmen börjar de flesta vuxna gråta medan barnen glatt spritter till varje gång de ser ett känt ansikte på datorskärmen.

Men ett av barnen tycker inte att det är lika roligt.

Fyraårige Jonatan är en av Maria och Tibis två söner. När Jonatan hör att vi kommer från Sverige börjar han att gråta och trots att Tibi tröstar är han länge orolig.

– Han tror att ni har kommit för att hämta mig och ta mig tillbaka till Sverige, säger Tibi.

När du kommit till det lilla samhället Cucova ska du leta efter kyrkan. Där svänger du av på en knappt körbar grusväg och efter en knapp halvkilometer är du framme.

En handfull små, illa tilltygade stenhus är utplacerade på de blåsiga fälten och det är till ett av dem som vi nu blivit inbjudna.

Precis som vid så många andra ställen häromkring står det en vit häst utanför, startklar med en trävagn och redo att jobba.

Äger ingen mark

Men det är inte så ofta det finns arbetstillfällen här. Romerna som bor i Cucova äger ingen egen mark, något som i den bästa av deras världar snart ändras.

De hoppas att kontakterna de knöt i Gnosjö ska hjälpa dem även på längre sikt.

Tillsammans med organisationen Hjärta till Hjärta har nämligen församlingarna i Småland inlett ett projekt som förhoppningsvis kan göra att brukbar mark kan köpas upp och arrenderas till den romska minoriteten.

– Vi tänker ofta på dem och vi hoppas att de någon gång kommer hit till byn. De har sagt att de ska försöka hjälpa oss. Vi väntar och hoppas på att det ska kunna hända, säger Tibi.

– Hade vi bara haft fem hektar så hade vi sett till att det fungerat, säger hans pappa Petrica.

Hjälper romer i Cucova

Fem hektar är precis vad Constantin har till sitt förfogande. Constantin är 75 och en av få icke-romer som bor i området. Han har klampat in medan vi fikar och det märks direkt att han är en man som de boende hyser stor respekt inför. Constantin tar av sig sin mössa, men låter sina enorma stövlar vara kvar på fötterna. Han talar med stark röst:

– Jag ger dem så mycket jobb jag kan, säger han och sveper med handen över rummet. Och sen försöker jag skjuta till lite extra, men jag har det själv ganska knapert och kan inte bidra med hur mycket som helst, berättar Constantin som lyckades komma över sin marklott när Ceausescu-regimen bröts samman för 25 år sedan.

Nu hjälper han människorna i Cucova så gott han kan, de får plocka vindruvor, mala säd och klyva ved – men Constantins inkomster är små och det är många som ska klara sig på pengarna.

Precis som romerna i området är Constantin trött på ett misskött Rumänien och på ett land där en stor del av invånarna diskrimineras och tvingas leva i misär.

– Mina föräldrar sa till mig redan när jag var liten: "Om du gör bra saker, så kommer bra saker att hända dig. Gör du ont, så möts du av ont". Jag försöker leva efter det och så här är situationen just nu, vad ska man göra? Jag känner familjerna här och vet hur fattigt de har det. Jag bidrar med lite vete eller mjöl och sen när jag behöver hjälp så ställer de alltid upp, säger Constantin.

Ska tillbaka till Sverige

Efter jul ska Tibi, Maria och Petrica tillbaka till Sverige. Inte för att de vill, utan för att de måste. Familjerna som delar de två rummen skramlar just nu ihop för att ha råd med bussbiljetterna, men troligen måste de låna av en ockrare för att kunna komma iväg.

De hoppas att de tillsammans kan skicka hem 600-700 kronor var fjortonde dag. I första hand för att ge mat på bordet till alla barn, men på längre sikt drömmer Tibi om att kunna bygga ut huset.

– Vi är 16 stycken här just nu och det är trångt. Någon gång i framtiden hoppas jag att vi kan lyckas få in så mycket pengar så att vi kan fixa ytterligare ett rum, säger han.