Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Här bildar nazisterna partiet SD – i Malmö

Innanför portarna till S:t Gertrud höll Sverigedemokraterna sitt första möte i Malmö 1988. Målet var, precis som i dag, att hejda invandringen Foto: Ronny Johannesson
Gösta Bergquist
Gustav Ekström
Gösta Bergquist demonstrerade tillsammans med nazister i Trollhättan 1996 till minne av Rudolf Hess, en av Hitlers närmaste män. Året därpå valdes Bergquist till kassör i Sverigedemokraterna Malmö. Foto: Foto: Expo
Mikael Jansson, partiledare 1995-2005, hade utåt sett förbjudit fornnordiska runor och försökte distansera sig från nazismen. Ändå kunde en affisch med odalrunan - symbol klassad som hets mot folkgrupp - pryda väggen i partilokalen. Affischen är på finska och är undertecknad av Finska folkorganisationen, en nazistgrupp som var aktiv under 30-talet. Jansson, i dag riksdagsledamot, längst till höger. Foto: Foto: Privat
1988 bildades Sverigedemokraterna. Leif Zeilon, en av grundarna, hade tidigare haft kontakt med Nordiska rikspartiet. En annan ledarfigur var Sven Davidsson med ett förflutet i fascistorganisationen Nysvenska rörelsen. Foto: Expo Arkiv
SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Foto: Robin Aron
Kvällsposten publicerade den 5 september bilderna på Catharina Strandqvist, toppnamn för Sverigedemokraterna i Halland, iförd hakkorsbindel. Hon avgick samma dag.
1 / 8

Sverigedemokraterna kan i dag bli det tredje största partiet i Sveriges riksdag.

Det handlar om ett främlingsfientligt parti med rötter djupt bland skånska nazister. Där är den skånska historien tydlig, enligt flera experter i Kvällspostens granskning.

Det var i Malmö 1939 som nazister från hela Sverige gick på gatorna under parollen "Hejda judeinvasionen", vid årsmötet på Hippodromen.

Det var i Malmö, bara några kvarter därifrån, som en liten grupp sverigedemokrater 1988 samlades för att bilda partiets första lokalavdelning.

Målet på mötet 1988 var - precis som i dag - att hejda invandringen.

Sverigedemokraterna hävdar att man sedan länge frigjort sig från sitt komprometterande arv, men Kvällspostens granskning i dag visar att kritiker och experter är långt ifrån övertygade om detta.

Från Nazisterna till dagens SD

1933 En grupp skånska nazister väljs in i Skanörs stadsfullmäktige. Tidskriften Vecko-Journalen besöker Skanör och skildrar i ett reportage hur anhängare glatt poserar i nazistuniform med hakkors.

1938 I maj samma år håller NSAP, Nationalsocialistiska Arbetarepartiet, sittsåkallade Öresundsting på teatern Hippodromen i Malmö eftersom partiet haft sin största valframgång just i Skåne.

1945 Den skånske nazisten Gösta Bergquist står iförd nazistuniform på Stureplan och säljer en tidning med en hyllningstext till Hitler.

1956 Nazisten Göran Oredsson håller ett ett möte i Malmö och lägger grunden till det som blir Nordiska Rikspartiet.

1988 Den 6 februari grundas SD i en lägenhet i Stockholm. Den 21 februari utses Gösta Bergquist till mötessekretare och förre SS-korpralen Gustav Ekström blir revisor när partiets första lokalavdelning bildas på S:t Gertrud i Malmö.

1992 På Karl XII-dagen 30 november i Stockholm agerar hakkorsprydda nazister livvakter åt partiledaren Anders Klarström.

1994 I riksdagsvalet 1994 hoppas SD på valsuccé men det slutar med 14 000 röster. Flera skinnskallar ansluter till partiets Engelbrektsmarsch det året och gör Hitlerhälsningar.

1995 Mikael Jansson från Örebro väljs till ny partiledare. Han har bakgrund i Centerpartiet. I dag är han riksdagsman för SD.

1996 SD förbjuder uniformer på sina demonstrationer för att de ger partiet “dåligt rykte".

2000 Jimmie Åkesson från Sölvesborg väljs till ordförande i ungdomsförbundet SDU.

2002 SD går framåt i valet. Partiet tar 49 mandat i 29 kommuner. I riksdagsvalet får partiet 76 300 röster.

2005 Jimmie Åkesson väljs till partiledare.

2006 SD får 2,9 procent i riksdagsvalet och därmed partistöd.

2010 SD kommer in i riksdagen. Partiet får 5,7 procent av rösterna och totalt 339 610 röster.

2014 SD får runt 10 procent i opinionsmätningarna och kan bli vågmästare i riksdagen.

För journalisten och författaren Bosse Schön råder det ingen tvekan: Skåne och Sydsverige har haft en avgörande betydelse för Sverigedemokraternas framväxt. Banden till landsdelens visserligen splittrade, dåligt organiserade och av de flesta sydsvenskar utstötta nazister är starka.

Catharina Strandqvist, ett av Sverigedemokraternas toppnamn i Halland, fångades på bild när hon bar hakkorsbindel. Bilderna publicerades av Expo och Kvällsposten för en dryg vecka sedan.

Det väckte stort uppseende att en ledande SD-politiker - som toppade partiets röstsedel i kommunalvalet i Halmstad och var dess tredje namn i landstingsvalet i Halland - poserade med den förhatliga nazistsymbolen. Hon avsade sig snabbt sina kandidaturer, men skandalen blev en för SD ovälkommen påminnelse om partiets första år och mörka rötter.

 

Partiet föddes den 6 februari 1988. Då bildades Sverigedemokraterna i en lägenhet i Stockholm. Bland grundarna fanns personer från den ofta våldsamma organisationen Bevara Sverige svenskt (BSS) - med rötter i nazistiska och fascistiska rörelser.

I styrelsen satt tidigare skinnskallar och veteraner från grupper som nazistiska Nordiska rikspartiet och fascistiska Nysvenska rörelsen, organisationer som fört en undanskymd tillvaro så länge Hitlers och Mussolinis illdåd var i färskt minne.

Men 1988, mer än 40 år efter Förintelsen, hoppades de bruna övervintrarna på en ny skördetid med hjälp av en yngre generation rasister.

Det nya partiet försökte genast etablera sig också på andra håll i landet.

Skåne blev första anhalten.

Här fanns redan en rad populistiska missnöjespartier som haft lokala framgångar, bland annat Sjöbopartiet och Skånepartiet, så den skånska myllan ansågs som en god grogrund för det nybildade nationalistiska partiet.

Den 21 februari 1988 samlas 23 personer på konferensanläggningen Sankt Gertrud i Malmö.

Det var Bosse Schön som några år senare avslöjade att den tidigare SS-soldaten Gustav Ekström var närvarande vid mötet.

Med på mötet fanns även Malmöbon Gösta Bergquist, en annan man med ett långt nazistiskt förflutet.

Bergquist och Gustav Ekström hade dessutom aktiva roller under mötet på S:t Gertrud.

Av protokollet framgår att Gösta Bergquist utsågs till mötessekreterare, medan den då 81-årige Gustav Ekström valdes till revisor.

- Nazismen är borta i Sverige fram till 1985. Vid det här mötet kommer den tillbaka. Hela SD:s retorik de första åren kommer från nazismen. De talar samma språk. De lyssnar på de gamla kämparna, säger Bosse Schön.

 

Det var en blandad skara som på mötet i Malmö bildade den första lokalavdelningen av SD. Där satt äldre nazister från partier som Svensk socialistisk samling (SSS), kallat Lindholmarna efter sin ledare, och från Nordiska rikspartiet (NRP). Där finns också folk från nyare främlingsfientliga grupper som Vitt ariskt motstånd (VAM) och BSS.

Bosse Schön berättar att utanför lokalen satt en Säpo-man och spanade. Det var ingen slump.

Säpos föregångare som bildades i slutet av 30-talet ägnade under kriget stor möda att övervaka svenska nazister. De misstänktes gå Hitlers ärenden och för att vara potentiella landsförrädare.

Gustav Ekström, med sin bakgrund i Waffen-SS under åren 1942-1945, hade varit SS-Rottenführe, alltså korpral. Han hade arbetat i högkvarteret hos den man som såg det som sin livsuppgift att döda så många judar som möjligt, SS-chefen Heinrich Himmler.

Mannen som på mötet i Malmö 1988 stod fadder åt SD, arbetade alltså i Hitlers högkvarter och var också den av de upp till 270 frivilliga SS-svenskarna med högst befattning i SS-administrationen.

Ekström förklarade i en intervju att många av svenskarna gått ut som Hitlers frivilliga för att "bekämpa världsjudendomen". Han fortsatte att hålla kontakt med nazister i Tyskland i många decennier.

Bosse Schön var egentligen inte förvånad när han upptäckte en svensk SS-man i Sverigedemokraterna mötesprotokoll. Han har sedan slutet av 70-talet granskat och skrivit om svensk nazism. Senaste boken är "Hitlers svenska SS-soldater: Brev och dagböcker" som nyligen kom ut på förlaget Fischer & Co.

 

Bosse Schöns uppfattning är entydig när det gäller SD:s ursprung:

- Sverigedemokraterna bildades av gamla nazister, skinnskallar och en grupp vita kränkta män, säger han.

Skånenazisten Gösta Bergquist är dessutom en person som han har träffat personligen. De möttes året efter att Bergquist valts till sekreterare i Malmös nybildade SD-avdelning på S:t Gertrud.

Gösta Bergquist historik som nazist går ända tillbaka till 30-talet och han har inte dolt sina sympatier. Varken då eller senare. I maj 1945, vid krigsslutet, valde han att stå på Stureplan i Stockholm och öppet visa sina politiska sympatier.

- Han står där med nazistuniform och en bunt av tidningen Svenska folksocialisten på sin cykels pakethållare. I tidningen hyllas Hitler som en av världshistoriens största namn, berättar Bosse Schön.

- Han berättade stolt att han var en av de sista i Sverige som bar nazistuniform offentligt.

Gösta Bergquist blev senare Sverigedemokraternas föreningskonsult och sökte bidrag till lokaler hos stat och landsting. Bergqvist tillhörde under 1940-talet nazistpartiet Lindholmarna och fortsatte sedan i andra nazistiska grupperingar.

Gösta Bergquist deltog också ett hemligt möte mellan SS-veteraner i Tyskland. Det var där Bosse Schön träffade honom.

- SS-veteraner från hela Europa och unga nazister har sedan mitten av 60-talet träffats på sådana hemliga möten i Tyskland. De här träffarna har varit naturliga tillfällen för de gamla och de unga att umgås, säger Bosse Schön.

Det var också precis vad som hände på S:t Gertrud. Malmöbon Ulf Ranshede var då 22 år gammal och kom från rasistiska BSS, Bevara Sverige svenskt, och Svenskarnas parti. Gammelnazisterna som övervintrat satt sida vid sida med de unga nynazisterna.

I augusti, året innan Ulf Ranshede valdes till vice ordförande, intervjuades han av Kvällsposten om varför han tre år tidigare valt att gå med i BSS.

- Midsommar samma år blev jag nedslagen bakifrån och fick sys med sex stygn i huvudet, sade Ranshede i intervjun.

Den som slog honom greps aldrig. Men Ranshede var övertygad om en sak, enligt intervjun:

- Han var mörk. Jag är säker på att han var en utlänning, förklarade han om gärningsmannen i intervjun.

Ulf Ranshede blev dock en belastning för SD och fick lämna när han senare dömdes för att ha misshandlat en 14-årig tjeckisk pojke.

Sett ur ett historiskt perspektiv är Malmö, och Skåne, viktigt inte bara för SD utan också för partiets tidiga nazistiska inspirationskällor.

Bara några få kvarter från S:t Gertrud hade det nästan 50 år tidigare ägt rum ett stort nazistmöte på Hippodromen, en klassisk teaterbyggnad på Kalendegatan i Malmö, som i dag används av Malmö stadsteater och restaurang Hipp.

Där möttes den 28-29 maj 1939 anhängare till NSAP, Nationalsocialistiska Arbetarepartiet, för att hålla sitt så kallade ting, döpt till Öresundstinget med motiveringen "vår rörelses frammarsch under senaste året varit mest markant i södra landsdelen".

I en bok av Joakim Berglind, "Quisling Centralen", utgiven 1994, beskrivs utförligt vad som skedde på mötet. Bokens namn syftar just på svenska myndigheters misstänksamhet mot de svenska nazisterna och rädslan att de skulle bli överlöpare, quislingar, vid en tysk ockupation.

Cirka 1 200 nazister samlades den gången på Drottningtorget i Malmö och paraderade under paroller som "Hejda judeinvasionen".

Samma år, 1939, hade på samma teater pjäsen "Han sitter vid smältdegeln" spelats.

 

Kulturjournalisten och författaren Per Svensson berättar i sin nyutkomna bok "Vasakärven och järnröret" om det osannolika sammanträffandet att en pjäs som skildrar judeförföljelserna spelas i en byggnad där nazistiska NSAP firar sina skånska framgångar.

Per Svensson noterar även att den skånske komikern och omåttligt populära Edvard Perssons film "Skanör Falsterbo" visades samma år på biografen reflex i Lund.

Skanör hade också sin roll i detta sammanhang.

På Bosse Schöns skrivbord finns en kopia av en artikel ur Vecko-Journalen från 1933 som förklarar varför.

- Jag har fått det av en god vän, säger Bosse Schön innan han skickar den vidare till Kvällsposten.

Reportaget inleds med att en skildring av hur tysk radio samma år meddelat "i triumferande kommandoton att nationalsocialisterna för första gången marscherat in i ett svenskt stadsparlament".

Skribenten, som hade signaturen "Jo. Hansson", beskriver i reportaget hur han bland annat möter lantbrukaren Olof Kristofferson som raskt lämnar arbetet på åkern för att ta på sin uniform med hakkors när han möter tidningens utsände.

I reportaget beskrivs också nazisternas lokala högkvarter, som låg mitt emot Skanörs rådhus. Högkvarteret kallades för "Bruna Huset".

Tre år innan NSAP:s Öresundsting i Malmö hade ett annat nazismpräglat parti, Sveriges Nationella Förbund, också märkt att Skåne var en utmärkt jordmån. Vid riksdagsvalet 1936 fick partiet nästan tredjedel av alla sina röster, 26 750, i Skåne.

Partiet hade ett detaljerat program när det gäller invandringen:

"Förbud skall utfärdas mot invandring av för vår nation, kultur och ras främmande element. ju längre det nuvarande systemet dröjer härmed och ju större efterlåtenhet det i denna fråga ådagalägger, desto nödvändigare blir i framtiden retroaktivt verkande åtgärder. Ingripanden måste göras mot de osunda förhållandena inom viktiga svenska livsområden, bakom vilka kan spåras ett internationellt judiskt inflytande.

Nationell idealism kan icke tolerera någon osvensk maktställning i vårt samhälls- och kulturliv."

Joakim Berglund konstaterar i sin bok: "Det där var naturligtvis fraser som var direkt översatta från den tyska nationalsocialismen."

Efter att det nazistiska Tyskland krossats följde de så kallade Nürnberg-rättegångarna. De tyska nazister som inte lyckats fly fick stå till svars för koncentrationslägren och massavrättningar av judar, romer, oliktänkande, homosexuella och förståndshandikappade.

 

Ändå blev redan i mitten av 50-talet Malmö och Skåne på nytt ett tydligt centrum för nazister.

Göran Oredsson bildade då Sveriges nationalsocialistiska kampförbund, som senare blev det beryktade Nordiska Rikspartiet.

Bosse Schön vet en del om hur Oredsson inspirerades:

- Han är på ett SS-möte i Köpenhamn, lyssnar på en gammal dansk SS-veteran och blir helt eld och lågor. Han håller sedan ett nazimöte i Malmö med dansken som inbjuden gäst och där återföds nazismen och får en nystart.

I Malmö fanns också Per Engdahl som i början av 60-talet bildade Nysvenska rörelsen. Han hade med glädje hjälpt jagade nazister att fly. Per Svensson nämner i sin bok ett utdrag ur Engdahls memoarer där denne skriver att "det fanns åtskilliga gårdar på den skånska landsbygden, som stod till förfogande".

Det var också på en skånsk gård utanför Höör som det många år senare, i mitten av 90-talet, hölls ett möte som påminner starkt om det nazistiska Tyskland.

Jan Bengtsson och hans dåvarande hustru Tina Hallgren Bengtsson uppträdde då i uniformer med hakkors. Jan Bengtsson hyllade vid ett tillfälle Adolf Hitler med orden: "Adolf Hitler, sträck ut din hand från Valhall och visa oss den enda sanna vägen. Sieg heil!", enligt Expo.

Samtidigt brändes böcker, bland annat en skriven av Ferenc Göndör. Han kom till Sverige som flykting från Ungern simmade i land vid Smygehuk.

Ferenc Göndör hade överlevt koncentrationslägret Auschwitz dit han kom 16 år gammal. Vid befrielsen vägde han 34 kilo. Ferenc Göndör ägnade mycket tid åt att berätta om Förintelsen i skolor. Han avled för fyra år sedan, 81 år gammal.

Både Jan och Tina Hallgren Bengtsson var tidigt med i Sverigedemokraterna. Hon blev bland annat medlem i partiets styrelse, men båda valde att 1996 överge partiet och bli medlemmar i Nationalsocialistisk front.

Jan Bengtsson har numera återvänt till Sverigedemokraterna och satt så sent som 2013 i styrelsen för partiet i Höör. Han har nu, liksom sin förra hustru, tagit avstånd sitt nazistiska förflutna.

Författaren och journalisten Per Svensson drar i sin boken rak linje från de nazistiska strömningarna i 1930-talets akademiska Lund till dagens SD-ledning som studerat i Lund.

Så här beskriver Svensson partiets rötter:

"Partiet har vuxit fram ur den rasistiska 80-talsorganisationen BSS, Bevara Sverige svenskt, och lockade när det bildades 1988 till sig både gamla och unga nazister. SD:s förste ledare, Anders Klarström hade en bakgrund i det öppet Hitlernostalgiska Nordiska rikspartiet."

Per Svensson fortsätter:

"De bruna fläckarna på Sverigedemokraternas rotsystem är många. Rottrådarna löper både in i 1970- och 1980-talens rasistiska skinheadsmiljöer och ner i den djupa förkrigsmyllan. När SD några år in på 1990-talet startade ett ungdomsförbund blev Robert Vesterlund ordförande. Efter några år lämnade han partiet och blev en centralgestalt i den nynazistiska subkulturen."

Enligt tidskriften Expos "vitbok" om Sverigedemokraterna var mer än 60 procent av ledamöterna i partistyrelsen mellan 1989 och 1995 kopplade till nazistiska grupper - före, under eller efter sin tid i SD.

Bland dem märks Anders Klarström, partiledare 1989-1995 och tidigare aktiv i Nordiska rikspartiet. Klarström, som senare lämnar SD, ringer 1984 ett anonymt, hotfullt samtal till underhållaren Hagge Geigert: "Vi ska bränna dig ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig! Vi ska komma och döda dig!". För detta hotsamtal, som citeras i Per Svenssons bok, döms Klarström senare till dagsböter.

 

Andra med komprometterande bakgrund i SD-ledningen under de första åren är, enligt Expo, Sven Davidsson, partistyrelseledamot fram till 1993, tidigare aktiv i fascistiska Nysvenska rörelsen och ordförande i Bevara Sverige svenskt (BSS); Reine Wikström, partistyrelseledamot 1989 och tidigare aktiv i Nordiska rikspartiet; Leif Zeilon Ericsson, kassör och fram till 1993 en av partiets inofficiella ledargestalter och tidigare grundare av BSS.

Samtidigt är nästan hela ledningen för ungdomsförbundet också medlemmar i den nazistiska organisationen Stockholms unga nationalsocialister (SUNS), skriver Expo.

Robert Vesterlund, ungdomsförbundet SDU:s förste ordförande, blir senare drivande kraft i nätverket bakom en nazistisk sajt. SDU fungerar som plantskola för unga nazister. Många av dem går vidare och får ledarebefattningar i nazistiska grupper.

Tre skinnskallar i militärbyxor, bland dem Robert Vesterlund, dyker upp när Vänsterpartiets Gudrun Schyman ska tala den 1 maj i Kungsträdgården. Polisen blir misstänksam - och vid kroppsvisitering visar det sig att en av dem har en skarp handgranat. En av de tre döms till ett års fängelse för bland annat förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse och olaga vapeninnehav.

SD:s demonstrationer och offentliga möten i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet är ofta stökiga tillställningar med stort deltagande av skinnskallar. Politiskt är programmet baserat på BSS idéer: Begränsa invandringen, i början till och med kasta ut invandrare. Man är mot abort, för starkt försvar, för hårda tag mot kriminalitet.

SD blir en del av den framväxande vit makt-rörelsen, ett parlamentariskt alternativ för skinnskallar.

Till partiets gatumöten under den här tiden kommer många unga skinnskallar i marschkängor. De gör Heil Hitler-hälsningar och börjar bli ett problem för Sverigedemokraterna, de ger nationalismen dåligt rykte. Demonstrationer slutar ofta våldsamt i sammanstötningar med motdemonstranter.

 

Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo, har många års erfarenhet av att granska svenska nazister och Sverigedemokrater. Han har svårt att övertygas av de uteslutningar som skett och sker inom SD av medlemmar som bryter mot partiets officiella hållning, nolltoleransen, genom att till exempel vara uttalat rasistiska.

- SD:s rötter har varit ett av partiets stora ok. Man har inte röstat på SD eftersom det har framstått som ett extremistparti och därför måste SD nu försöka framstå som något annat. Partiet har lanserat nolltolerans för att visa att man tar sådana här saker på allvar, säger Daniel Poohl.

För honom är det tydligt att skånska nazister från förr haft en betydelse för SD:s framväxt:

- Man kan absolut se ett brunt arv från 20- och 30-talet som går in i Sverigedemokraterna i Skåne. Det är uppenbart som när till exempel en tidigare Waffen-SS-man är med och bildar en av de första SD-avdelningarna i Malmö.

Arvet från förr är också en av förklaringarna till att SD oupphörligen avslöjas med att använda ord, tankegångar, men också klädsel som för tankarna till 30-talet. Skandalen med SD-politikern och hakkorset i Halmstad är bara en av de senaste i en rad incidenter där partimedlemmar brutit mot SD:s föregivna "nolltolerans" gentemot rasism.

Sammanlagt har 13 politiker under de senaste veckorna sparkats eller tvingats avgå efter att Kvällsposten avslöjat dem.

- Men det intressanta är att när det blir så kallade uteslutningsärenden så argumenterar SD ofta utifrån att det ska ha varit "klumpigt formulerat" eller att det var "sättet man sade på", som var problemet. Det var inte idéerna som ligger till grund till det man sagt, utan hur man paketerar som stör. Nolltoleransen är ett sätt att skydda varumärket än att göra upp med idéer, säger Daniel Poohl, som skriver i Expos "vitbok":

"Vi ställer inte upp på den falska logik som omgärdar Sverigedemokraternas påstådda uppgörelser med extremism och rasism. För om det är något Sverigedemokraternas historia lär oss, så är det att väldigt lite har förändrats. Det finns inte ett nu och då, inte en uppgörelse. Gränserna förflyttas hela tiden."

Anna-Lena Lodenius, författare och journalist som har forskat och skrivit om främlingsfientlighet och rasism i många år, anser att SD i dag är ett annat parti än under de första åren.

- Deras bakgrund har tröskats så mycket. Det är viktigt att känna till den, den spelar viss roll. Men den är inte relevant i dag, Inga finns kvar sedan dess, omvärlden och partiet har förändrats, säger hon.

Anna-Lena Lodenius anser att kanske ännu viktigare för SD:s utveckling är de många lokala missnöjespartier som fanns i Skåne och sedan gick upp i SD. Det är förklaringen till SD:s stora valframgångar i Sydsverige.

- SD är en hybrid. Dels det nazistisk-fascistiska gänget, dels en massa populistpartier i Skåne. Det är där SD har sina väljare.

- Vi fick aldrig något stort missnöjesparti på riksplanet i Sverige som i Norge, Danmark och Finland. Där handlar det inte om nazistiska rötter utan om populism, skatteprotester och glesbygdspolitik. Med tiden blev de främlingsfientliga.

- Men sådana partier fanns i var och varannan kommun i Skåne. Skånepartiet, Sjöbopartiet och andra. De blev en avgörande byggsten för SD som är starkast där än i dag, säger Anna-Lena Lodenius.

Mikael Jansson, i dag riksdagsman för SD, var partiets ordförande 1995-2000, menar att SD gjorde vad man kunde för att bli av med nazister.

- Vi uteslöt bara ett fåtal medlemmar runtom i landet. Det fanns säkert lite av varje, nazister och rasister. Jag vet inte om de trodde på det, de tyckte det var häftigt, säger han.

Mikael Jansson påstår att det var lätt att bli av med nazisterna.

- Tack vare mig fick vi bort dem. Det gick smidigt att rensa upp eftersom jag hade likasinnade i partistyrelsen, de var helyllemänniskor och övertygade demokrater.

- Men det jag ägnade mest tid åt var att organisera och strukturera partiet, som var rätt svajigt, säger Mikael Jansson som efterträddes som ordförande av Jimmie Åkesson.

Om påståendet att SD skulle ha rasistiskt rötter säger han:

- SD har inte rasistiska rötter. Många säger det, de får bevisa det i så fall. Jag är väldigt stolt över partiets ideologi och de människor jag jobbat med, säger han.

Om SD:s bakgrund med Hitlerhälsningar, nazistsymboler och skinnskallar har Jimmie Åkesson tidigare sagt till Kvällsposten:

- Självklart led mitt parti till viss del av barnsjukdomar under 90-talet. Men utan att svartmåla de första åren så tycker jag ändå det är viktigt att framhålla att dagens parti utgörs av medlemmar som till 90 procent tillkommit under 2000-talet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!