Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är pensionärerna som rycker in och räddar skolan

Josefine Strindberg.Foto: Privat
Adam Pilat, 72.Foto: Privat
Elisabeth Troberg, 71.Foto: Privat

Lärarbristen är extrem, och pensionerade lärare tvingas rycka in för att täcka upp. 

– Jag ser att det finns ett stort behov i skolan och de ringer mig ofta för att ta vikariejobb i andra ämnen, säger Adam Pilat, 72.

– För tio år sen tänkte jag mig att jag skulle gå i pension så fort jag kunde, säger Josephine Strindberg, 66.

Dagens lärarvikarie i skolan? Ja, om det gäller mellanstadiet i Landskrona kan det mycket väl vara Adam Pilat, 72. 

Han jobbar som grundskolelärare inom matematik samt hemspråkslärare i polska. När lärarbristen slår hårt mot kommunerna får många pensionerade lärare rycka in – men Pilat menar att han vill jobba kvar för att han känner sig frisk, och att han tycker att det är roligt. 

– Jag har halvtjänst som modersmålslärare och halvtjänst som matte- och NO-lärare. Jag jobbade heltjänst tills jag var 67, och sen fick jag förfrågningar från skolan om jag ville jobba lite mer och hjälpa till lite grann, så nu jobbar jag då och då, säger han. 

Han arbetar på Västervångskolan i Landskrona.

– Jag har en bra pension, så egentligen behöver jag inte jobba alls, men jag gör det gärna för att jag fortfarande tycker om att ha kontakt med kolleger och ungdomar – och jag vet att mitt jobb uppskattas.

LÄS MER: Lärarbristen är extrem 

Adam Pilat tar olika tjänster, ibland flera veckor, månader eller en hel termin – men inte heltjänst. Han blir ofta kontaktad av skolan som behöver lärare. 

– Jag ser att det finns ett stort behov i skolan och de ringer mig ofta för att ta vikariejobb i andra ämnen. Jag har jobbat som modersmålslärare – där jag hade studiehandling i alla ämnen – i nästan 36 år, så det är inget nytt för mig. Jag tar ibland enstaka vikariejobb för att hjälpa skolan, för det är väldigt svårt med vikarier och speciellt med bra vikarier, säger han.

”Viktigast att vara med eleverna”

Han tycker att arbetet som lärare har förändrats mest gällande mängden administrativt arbete. Något han anser har försämrats är att det saknas ordning i klassrummen, men inte just på Västervångskolan.

– Jag har inga problem med det, för på mina lektioner är det tyst och eleverna jobbar. Det var en viss försämring under många år, men det har ändrat sig i rätt riktning och i dag är det bättre när det gäller disciplin och ordning i klassen. 

Mobiltelefoner är ett visst problem, enligt Adam Pilat. Det allra största problemet inom dagens skolverksamhet anser han dock vara att elever generellt har svårt med texter och inläsning.

– Textförståelsen är ganska svag, tycker jag. Oavsett om det är litteratur eller texter inom fysik och kemi. Eleverna har förlorat förmågan att förstå texter och analysera texter.

Roligt att undervisa flyktingar

När det gäller sin egen framtid inom skolan lever han i nuet. Adam Pilat jobbar så länge han klarar av det. Mest tycker han om att hjälpa elever med särskilda svårigheter.

– Jag måste säga att det var väldigt roligt att ha elever från andra länder – flyktingar som har kommit till Sverige. Det är ett ganska svårt arbete, men samtidigt är det väldigt roligt att hjälpa de människorna. För en lärare finns det ingen större glädje än att elever uppskattar ens arbete, säger Adam Pilat.

Adam Pilat är inte ensam. Ungefär var tionde lärare är över 60 år i Sverige i dag. Elisabeth Troberg, 71, jobbar på Vegalyckan i Lund – som specialpedagog på lågstadiet.

– Jag är läspedagog – dyslexipedagog, kan man säga. Det finns ett stort behov av kunskap inom området med läsinlärning. Det är några procent av eleverna som behöver extra struktur och kunskap om hur man gör, säger hon, och fortsätter:

– Jag kände att "varför ska jag sitta och göra ingenting" när jag kan detta? Dessutom uppskattar jag det sociala. Det är roligt att ha kolleger. Jag jobbar 50 procent och är ledig på onsdagar och fredagar.

”Synen på lärande har förändrats”

Hon slutade när hon var 67 år för att gå i pension. Inte lång tid därefter tillfrågades hon av en före detta kollega om hon kunde komma och hjälpa till på en skola i Malmö – vilket hon gjorde. Därefter nappade hon på ett annat erbjudande, från Vegalyckan. Hon rycker in när skolorna behöver och ser inga problem i att dagens skola är mer digitaliserad än vad den var förr i tiden. 

Vilken är den största förändringen inom yrket?

– Synen på lärande har förändrats väldigt mycket, från att ha varit väldigt styrt av läraren. När jag började hade man en kateder och läraren styrde och strukturerade hela undervisningen. Sen kom nya vindar – det var konstruktivismen – där barnen själv skulle ta till sig sin kunskap genom att slå i uppslagsböcker, hitta till biblioteket och ta reda på saker. Läraren blev mer av en handledare och tog ett steg tillbaka. Men nu har det gått tillbaka till att en lärare åter ska vara en lärare.

Hur länge tror du att du jobbar kvar?

– Jag tar ett år i taget. Jag trivs väldigt bra med det och jag behöver inte jobba utan gör det främst för att jag tycker att det är kul. 

Känner att kunskapen uppskattas

En som tycker att digitaliseringen har förändrat skolan är Josefine Strindberg, 66. Hon arbetar som mellanstadielärare på Gunnesboskolan och har beslutat sig för att fortsätta ytterligare ett läsår. Hon började på skolan 1984, när den var nybyggd, och undervisar i matte och engelska för årskurs fem och sex. Hon var färdigutbildad när hon var 22 – år 1974.

– Jag är mellanstadielärare med kompetens för biologi och kemi för högstadiet. Jag har varit med om ett antal olika läroplaner genom åren och även andra större och mindre förändringar. Den största förändringen är digitaliseringen – som jag tycker är intressant och som jag tror på. Det underlättar på många sätt.

Hon menar att skolverksamheten i dag genomsyras av ett annat sätt att tänka.

– Man tänker mycket mer målinriktat och barnen får ofta veta vad som ska göras i förväg, och varför. Eleverna blir alltid informerade om hur de kommande kunskaperna och studierna är förankrade i livet och till verkligheten. Det ger dem mer motivation. 

Varför har du valt att fortsätta?

– För tio år sen tänkte jag mig att jag skulle gå i pension så fort jag kunde. Men sedan när det började närma sig pensionen så tänkte jag att det var för roligt att arbeta. Jag kände att jag hade mer att ge. Jag tycker det är givande och jag vill inte sluta arbeta ännu. Det känns viktigt och ger innehåll åt tillvaron.

”Eleverna får en helt annan överblick”

Josefine Strindberg har varit på Gunnesboskolan sedan 1984 och det är 34 år, nu i augusti. Det är mer än halva hennes liv.

Hon berättar att hon blir glad när hon träffar gamla elever på stan som uppskattar hennes arbete.

– Det känns extra roligt när det är min egen önskan att arbeta längre. I och med att det är självvalt så har jag kommit in i ett lugn – det här har jag valt för jag tycker det är roligt. Jag hade inte behövt arbeta om jag inte hade velat, säger Josefine Strindberg.