Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gun-Britt, 80: "Att göra nytta är lycka"

Gun-Britt Löfquist, 80, har vigt sitt liv åt att hjälpa andra människor.Foto: Suvad Mrkonjic / SUVAD MRKONJIC FOTOGRAFISKA AB
"Det är för mig en väldig lycka att kunna veta att det gör nytta", säger hon.Foto: Suvad Mrkonjic / SUVAD MRKONJIC FOTOGRAFISKA AB
Hennes engagemang har fört henne runt hela världen.Foto: Privat / SUVAD MRKONJIC FOTOGRAFISKA AB
Gun-Britt är glad över alla vänner hon fått på sina resor.Foto: Privat / SUVAD MRKONJIC FOTOGRAFISKA AB
I fjol blev hon belönad med det prestigefulla priset Årets mångfaldsbragd. Foto: Suvad Mrkonjic / SUVAD MRKONJIC FOTOGRAFISKA AB

■ I Sverige finns det många häftiga och starka kvinnor som gör skillnad. Idag drar GT/KvP i gång en helt ny serie där vi vill sätta strålkastarljuset på hundra kvinnor. Deras insatser har stor betydelse både för enskilda individer och vårt gemensamma samhälle.

■ Därför startar Kvällsposten och GT i dag gemensamt artikel­serien "#100 kvinnor", där vi möter hundra fantastiska kvinnor som gör skillnad i smått eller stort.

■ Först berättar vi om 80-åriga Gun-Britt Löfquist, som startade egen undervisning i svenska för flyktingar – och började lektionerna med att ge alla en kram.

FAKTA

Gun-Britt Löfquist

Ålder: 80 år

Bor: Bergkvara, Kalmar kommun

Jobbar med: Driver en second hand-butik, arbetar ideellt.

Aktuell: Belönades nyligen med priset Årets mångfaldsbragd för sitt arbete med att lära flyktingar svenska i Torsås kommun.

Tre snabba frågor till Gun-Britt Löfquist

1. Starkaste minne under dina år som hjälparbetare?

– När jag fick besöka maharajan i Indien. De var så sorgsna för att deras 8-årige son skickats på prinsskola och de fick bara träffa honom några gånger om året.

2. Vad är det viktigaste för flyktingar som kommer hit?

– Att de får komma hem till svenskar och får kontakt med våra förhållanden. Får de inte det så gör de bort sig och blir utskämda. Jag har varit sträng mot dem och lärt dem väldigt mycket, men under skratt.

3. Hur samlar du kraft?

– Jag har alltid från kraft, det har väl alla? Jag är född glad.

Hon är lärarinnan som brinner för att hjälpa andra – och på köpet fått ett händelserikt liv och många nya vänner.

För sitt arbete med svenskundervisning för flyktingar har Gun-Britt Löfquist, 80, belönats med priset Årets mångfaldsbragd.

– Det är för mig en väldig lycka att kunna veta att det gör nytta, säger hon.

 

Gun-Britt Löfquist, 80, har vigt sitt liv åt att hjälpa andra människor. Ett engagemang som har fört henne runt hela världen.

– Jag har sovit på jordgolv i Afrika och besökt maharajan i Indien, säger hon och förklarar att hon är mycket tacksam över allt hon har fått uppleva i sitt liv.

I fjol blev hon belönad med det prestigefulla priset Årets mångfaldsbragd. Det var första gången utmärkelsen delades ut. Hon minns dagen i november, när hon åkte upp till Stockholm och mottog priset på Stockholmsmässan i Älvsjö, som speciell.

– Jag frågade hur många som skulle komma, och de sa jag det blir väl några stycken, och när jag kom dit dråsade det in 350 företagsledare ... Det var ju inte sant alltså ... Det var mycket högtidligt, säger hon.

Det var för sitt ideella arbete med flyktingar på ett boende i Söderåkra som Gun-Britt Löfquist belönades med 100 000 kronor. "För att hon tog emot flyktingarna i Torsås kommun med öppna famnen och helt ideellt startade svenskundervisning i egen regi", löd motiveringen.

– Det är för mig en väldig lycka att kunna veta att det gör nytta i förlängningen, säger hon.

Av de 100 000 kronorna har hon skänkt 50 000 till organisation Faith Homes of Kenya, hon har också donerat pengar till ett barnhem i Indien och hjälpt en migrantfamilj i bygden med flygbiljetter. Hon gav också sina barnbarn julklappspengar med förhoppning om att också de en dag får ta emot ett liknande pris för goda gärningar.

Fick du ingenting själv då?

– Jo, ett par nya tofflor, säger hon och skrattar. Jag har ju pension så jag klarar mig bra, jag behöver inget.

Gun-Britt Löfquist, jobbade som lärare i över 40 år innan hon gick i pension. Parallellt har hon arbetat för organisationen Faith Homes of Kenya och Rädda Barnen. Familjens hem har också agerat stödboende för runt 20 barn som bott hos dem i olika omgångar.

Det var 2014 som Gun-Britt började undervisa flyktingar på ett boende i Söderåkra. Hennes Svensk-lektioner var mycket omtyckta och det brukade dyka upp mot 60 stycken berättar hon. Det var mestadels ensamkommande unga män. Hon inledde alltid lektionerna med att krama alla. I vissa kulturer är det främmande att krama en kvinna, säger hon, men männen gjorde ett undantag på hennes lektioner.

– Ja, det gick bra. Vi hade väldigt roligt ihop och blev vänner. De kom hem till mig och spelade tärningsspel och jag blev inbjuden på fester hos dem, säger hon. Många sa att de var så glada över att ha fått en "mamma" som var glad. Det fick mig att tänka på att deras egna mammor inte har kunnat vara glada, utan kämpat för att få mat på bordet, säger hon.

Sträng lärare

För Gun-Britt har det under arbetet med flyktingarna varit viktigt att inte anpassa sig efter deras regler utan att de ska anpassa sig efter hennes.

– Jag har inte förhållit mig alls till deras regler. Jag har lite svårt att förstå det här att kvinnor ska underordna sig männen, jag har varit sträng. Under en lektion när temat var kläder så var det vissa som sa att jag inte kunde visa upp behå och trosor, men det gjorde jag ändå. Jag ville att det skulle vara naturligt och att skulle förstå svenska regler, och det gick bra, antagligen så uppskattade de det.

Även om hon inte för tillfället inte längre undervisar i Svenska så har hon fortfarande kontakt med många av sina gamla elever.

– Jag hoppas att det kommer gå bra för dem alla, att det blir accepterade och får arbete och släpps in i gemenskapen. Det är min högsta önskan, säger hon.