Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gryningspyromanens hot: "Ska brinna igen"

■■ Ulf Borgström, 51, har kallats en av Sveriges farligaste män. Han har varit misstänkt för över 100 bränder och varit landets mest jagade mordbrännare i nära tio år.
■■ Nu har han suttit inlåst i 1 570 dagar, men ingenting har förändrats. När han för första gången bryter tystnaden är det tydligt att han fortfarande drivs av ilska mot samhället.
■■ Hans plan är tydlig: När han blir fri om ett drygt år ska han hämnas igen.
■■ Kvällsposten åkte till Salberga-anstalen och träffade Ulf Borgström.

– Jag är pissed off och jag vill att allmänheten ska veta det, säger han.

SALA. I fyra år satt Ulf Borgström, 51, på Tidaholmsanstalten och allt var lugnt.

Sen kom dömde barnamördaren Anders Eklund till avdelningen och allt förändrades.

Ulf Borgström flyttades till Salberga-anstalten, där bråken med personalen tycks eskalera för varje vecka.

– Man gör inte så som Kriminalvården gör. Man springer inte som plit och förnedrar som man gör här. Man gör inte så. Jag accepterar det inte, säger han.

 

Ulf Borgström under rättegången i Ystads tingsrätt i mars 2011. Han dömdes till åtta års fängelse för en brand på Bollhusgatan i Ystad samma år.Foto: Tomas LePrince

Han är känd för att drivas av hämnd mot samhället och polisen. Polisen har misstänkt honom för över 100 bränder, de flesta mellan 2001 och 2010. Han har satt skräck i samhällen över stora delar av Sverige och polisen menar att han har eldat upp kulturhistoriska byggnader i allt från Ystad till Mora.

Men oftast har Ulf Borgström undvikit att dömas för allvarliga brott. Han gäckade polisen i åratal, trots stundtals intensiv övervakning av ibland så många som fyra poliser åt gången.

Av de över 100 bränderna sedan 2001 har han dömts för tre: Två i Mora 2005 och en i Ystad 2010.

I Mora dömdes han till förberedelse till mordbrand, i Ystad för grov mordbrand. Det är det åttaåriga straffet för branden i Ystad som han just nu avtjänar.

På frågan om hur många gånger han har varit misstänkt, suckar han först och säger sen:

"Det går inte att räkna."

Han har gjort sig känd för sitt hat mot samhället och polisen. Namnet "Gryningspyromanen" till trots, så betraktas han av experter inte som pyroman, utan motivet till bränderna anses vara att han drivs av ett starkt hat mot samhället och mot polisen i synnerhet.

– Hat är ett starkt ord. Nu går jag i gång när jag känner för det, för jag känner starkt för det, säger han.

Leif GW Persson blir påtagligt bekymrad när han funderar på vad som ska hända när Ulf Borgström försätts på fri fot: "Han är nog en knepig jävel och kan nog bli väldigt besvärlig den dagen han kommer ut."Foto: Lasse Svensson
Ulf Borgström under rättegång i hovrätten 2011. Han dömdes till åtta års fängelese för en brand på Bollhusgatan i Ystad i december 2010.Foto: Tomas LePrince
Ulf Borgström under rättegång i hovrätten 2011.Foto: Tomas LePrince
Här, på anstalten i Tidaholm, satt Ulf Borgström sina första år av fängelsestraffet. Det var också härifrån han fick sin första bevakade permisson under 2014. Numera sitter han på Salberga-anstalten i Sala.Foto: Stefan Söderström
Här, på Salbergaanstalten i Sala, sitter den så kallade Gryningspyromanen Ulf Borgström och avtjänar sitt straff på åtta års fängelse för grov mordbrand.Foto: Micke Ölander
Ulf Borgström i mars 2011. Han dömdes 2011 till åtta års fängelese för en brand på Bollhusgatan i Ystad i december 2010.Foto: Christer Wahlgren
Ulf Borgström under rättegång i Ystads tingsrätt i mars 2011. Foto: Tomas LePrince
Här, på tredje våningen i ett flerfamiljshus på Bollhusgatan i Ystad, brann det natten till den 2 december 2010. Ulf Borgström sågs komma ut ur huset i samband med att branden upptäcktes och han dömdes senare till åtta års fängelse.Foto: Lasse Svensson
Flerfamiljshuset i Ystad.Foto: Lasse Svensson
Möllan i Skivarp i Skurups kommun brann i oktober 2010. Ulf Borgström var misstänkt av polisen, men avskrevs senare från misstankar.Foto: Tomas LePrince
Ulf Borgström släpps vid en häktningsförhandling i oktober 2010. Polisen, med spaningsledaren Dan Granvik (närmast kameran) i spetsen, ville ha honom fortsatt häktad för mordbranden i Skivarp, men Ulf Borgström släpptes efter förhandlingarna.Foto: Joachim Wall
Dan Granvik var i många år spaningsledare i jakten på Ulf Borgström.Foto: Tomas LePrince
Ulf Borgström häktas för mordbrand i Lunds tingsrätt i maj 2010. Han släpps senare och döms aldrig.Foto: Tomas LePrince
Eva-Gun Westford vid en häktningsförhandling i Ystad. Hon arbetade i många år på polisen i Ystad med jakten på Ulf Borgström.Foto: Lasse Svensson
Matts Johnsson har flera gånger varit försvarsadvokat för Ulf Borgström.Foto: Lasse Svensson
Matts Johnsson (till vänster) har flera gånger varit försvarsadvokat för Ulf Borgström.Foto: Lasse Svensson
Sommaren 2009 brann Ulf Borgströms bostad ner. Han satt själv i häktet vid tiden. Branden rubriceras som mordbrand men har aldrig klarats upp.Foto: Tomas LePrince
Den 10 november brinner det på fyra platser i centrala Ystad, bland annat här på Trädgårdsgatan. Ulf Borgström är initialt misstänkt för bränderna, men frias senare.Foto: Christer Järeslätt
Ulf Borgström släpps efter en häktningsförhandling i oktober 2008. Under de sista åren var det alltid väldigt stor uppmärksamhet kring alla förhandlingar som hade med Ulf Borgström att göra – som här utanför Lunds tingsrätt. Borgström går här tillsammans med sin försvarsadvokat Matts Johnsson.Foto: Joachim Wall
Ulf Borgström på en häktningsförhandling i oktober 2008 tillsammans med sin försvarsadvokat Matts Johnsson.Foto: Joachim Wall
Ulf Borgström omhäktas av Ystads tingsrätt i augusti 2008.Foto: Tomas LePrince
Ulf Borgström omhäktas av Ystads tingsrätt i juli 2008.Foto: Niclas Tilosius
Ulf Borgström i Kristianstads tingsrätt i december 2005, den här gången som målsägande. En polischef stod åtalad för att ha bevakat honom för närgånget. Polischefen friades.Foto: Lars Palmborg
Polisens spaningsbilder från en förundersökning 2005. Ulf Borgströms ses här på en Statoilmack.Foto: Polisen
Polisens spaningsbilder från utredningen av branden i Västra Vemmenhögs kyrka. Polisen misstänkte att Ulf Borgström tagit sig in i kyrkan via det här hålet. Han friades från misstankarna.Foto: Polisen
"Emils snickeboa" i Katthult utanför Vimmerby brann ner i en anlagda brand 2005. Ulf Borgström misstänktes men åtalades aldrig.Foto: Sven Lindwall
Nils Holgersson-gården i Skurup brann ner 2005. Ulf Borgström misstänktes men åtalades aldrig.Foto: Joachim Wall
1 / 27

Under många år var han Sveriges mest jagade brottsling. Han rörde sig fritt på gatan och många gånger försökte både journalister och polis att prata med honom, för att få kontakt och förstå. Med ett par korta undantag blev det aldrig några intervjuer. På samma sätt har han gjort sig känd för att tiga sig igenom alla förhör med polisen.

Men nu, på anstalten Salberga i Sala, gör han ett undantag.

Nu vill han för första gången prata.

Varför gör du det nu?

"För att jag är pissed off och jag vill att allmänheten ska veta det. Man gör inte så som Kriminalvården gör. Man bestraffar inte folk för någonting de inte gjort. Man springer inte som plit och förnedrar som man gör här. Man gör inte så. Jag accepterar det inte."

Det som gjort Ulf Borgström upprörd och arg beror på många olika saker. Hans ilska är minst sagt oförsonlig, vilket kommer att framgå i intervjun, som Kvällsposten publicerar i dag och i morgon.

Han var under fyra år en stillsam intagen på anstalten Tidaholm, sedan han kom dit i september 2011.

På Tidaholm började Ulf Borgström fysträna regelbundet, lagade mat tillsammans med sina medfångar och accepterade de rutinmässiga visitationerna på anstalten som rymmer högriskfångar som han själv.

Men sedan oktober förra året har Ulf Borgström kommit på kollisionskurs med omvärlden.

Här, på anstalten i Tidaholm, satt Ulf Borgström sina första år av fängelsestraffet. Foto: Stefan Söderström

Det började med ryktet att dubbelmördaren Anders Eklund, 49, i oktober förra året skulle placeras på samma avdelning som Borgström, ett rykte som visade sig vara sant.

– Helt plötsligt kommer en och säger att Anders Eklund kommit hit, utbrister Ulf Borgström och höjer rösten när han återberättar hur han och andra reagerade på beskedet:

– Skämta inte? PEDOFIL! MÖRDARE! Där han satt innan fick han ordentligt med stryk. Här blev det ett jävla liv och vi blev inlåsta.

"Judder, slagsmål och sådant"

Ulf Borgström var en av de intagna som protesterade mest högljutt. Borgström menar att det skulle bli bråk om Eklund kom till avdelningen, och att han själv då riskerade att bli indragen i bråk.

– Personalen kom till mig och frågade hur det var. Jag svarade att det inte var bra. Det kommer att bli jidder, slagsmål och sådant (om Anders Eklund kommer till avdelningen, reds anm). Och när det väl brakar loss vill jag inte vara här, så bara skicka iväg mig. Jag vill inte vara här, för det kommer att gå åt helvete.

Ulf Borgström menar anser själv att det var en absolut nödvändighet för honom att slippa sitta och avtjäna straff på samma avdelning som Anders Eklund:

"Om jag senare skulle komma till en annan anstalt, och de där får reda på att jag suttit med Eklund och inte piskat upp honom – då får jag pisk bara för det på den nya anstalten. Han är så hatad."

Helge Fossmo, 43, den förre Knutby-pastorn som 2004 dömdes till livstid för anstiftan till mordet på sin fru och mordförsöket på sin älskarinnas make, protesterade också mot Anders Eklunds placering och hamnade, precis som Ulf Borgström, i isolering.

Situationen blev ohållbar och Ulf Borgström skickades i november 2014, med vad som på fängelseslang kallas knalltransport, från Tidaholm till anstalten Salberga i Sala – en annan anstalt som också är avsedd för högriskfångar.

Motiveringen var att han hotat Anders Eklund.

Ulf Borgström själv förnekar att han uttalat något sådant hot och att han bestraffats utan anledning. Men till Salberga kom han, medan Anders Eklund fick stanna kvar på Tidaholm.

Ulf Borgström vid en häktningsförhandling i oktober 2010.Foto: Joachim Wall

Det är också på Salberga som Kvällsposten möter Ulf Borgström.

Mannen som sitter mitt emot mig i ett besöksrum på anstalten bär en rundhalsad, långärmad och tunn tröja och beigea lite väl rymliga byxor. Han har lätt för att le, men också lätt att oväntat stelna till och förvandlas.

Rösten kan gå från ett obestämbart behärskat tonfall till att bli hård och kylig. Det är för övrigt ingen som helst tvekan om att han är uppvuxen i Ystad. Dialekten hörs tydlig.

Ett möte med Ulf Borgström – eller Gryningspyromanen som han kallats sedan Kvällsposten myntade begreppet efter en massa bränder i gryningen under 2004 – inne på en anstalt med säkerhetsklass 1 genomförs dock inte i en handvändning. Först efter en noggrann säkerhetskontroll där fängelseledningen förbjudit mig att ta med allt utom en bandspelare och efter att ha gått igenom sammanlagt fem låsta dörrar kommer jag in i besöksrummet.

Innan besöket börjar visar också kriminalvårdarna var larmknappen finns.

– Tryck här så kommer vi direkt.

Säkerhetsåtgärden var inte oväntad. Ulf Borgström har kallats för en Sveriges farligaste brottslingar och har ett register av misstankar som är längre än de flestas.

När vakterna släppte in honom i besöksrummet hade Ulf Borgström en förpackning med punschrullar, ibland kallade dammsugare. Det är en kaka av grön marsipan med arraksfyllning och som doppats i choklad.

"Jag köpte det i kiosken. Ta för dig", uppmanar Borgström och tar av plasten.

På bordet står en kanna med hett vatten och i en mugg små rör med pulverkaffe.

Risken för att bli slagen och misshandlad av Ulf Borgström vid det här tillfället är minimal. Det är en sak att han hotar, men slåss är inget han är känd för att göra.

– Jag har aldrig använt våld i hela mitt liv. Det är bara polis och tjänstemän som använt våld mot mig, påstår Ulf Borgström.

När vi pratades vid på telefon sa du att du hade en agenda med vårt möte. Vad är din agenda?

– Det får man förstå själv, svarar Ulf Borgström kryptiskt utan att varken då eller senare under den två timmar långa intervjun avslöja sitt egentliga syfte med att låta sig intervjuas.

Men det framgår tydligt att han bland annat är arg på Kriminalvården och särskilt då anstalten Salberga.

Genom fönstret i besöksrummet syns inte mycket av fängelset som är hans “hem”. Höga murar, som är fem–sex meter höga och gjutna i betong, omgärdar fängelset.

Det ser trist ut och är definitivt ingen plats där man vill vistas en längre tid. De enda som är vackert är planscher som hänger på väggarna i besöksrummet. En är en kopia av ett landskap målat av den svenske 1800-talskonstnären och religionsfilosofen Ivan Aguéli. Det är kanske ingen slump att en kopia av just hans konstverk finns i detta fängelse, eftersom Aguéli föddes i Sala.

Ulf Borgström kommer troligen först någon gång nästa år kunna se svenska landskap när han försätts på fri fot.

Då har han avtjänat domen som han fick i hovrätten för den grova mordbrand som han dömdes för att ha anlagt på vinden i ett hyreshus i Ystad. Märkligt nog har han inga synpunkter på domen för ett brott han aldrig erkänt, visar det sig när jag frågar.

– Ger man sig in i leken får man leken tåla.

Vad betyder det?

– Ger man sig in i leken får man leken tåla.

Talar du om dig själv nu?

– Ja.

Du menar att om man har agerat på ett sådant sätt att man blir misstänkt för en brand så får man acceptera att man hamnar i domstol?

– Ja, vad som hände på den där vinden vet ju bara jag.

Hovrätten ansåg att det var han som anlade elden och det tycks Ulf Borgström ta med jämnmod.

Du var på vinden?

– Jaja, det har jag erkänt också. Vad som verkligen hände där, händelseförloppet och alltihopa. Det är jag som vet det bäst. Om jag berättar sanningen eller ljög i rätten är egentligen helt oväsentligt.

– Frågan är vad som kan bevisas. Jag kan sitta och berätta sanningen om vad som gjort och inte bli trodd. Jag kan sitta och ljuga och bli trodd. Frågan är vad som kan bevisas. Det är en juridisk lek som de där uppe har fastställt att där har vi regler som vi ska följa. Jahaa, då kan vi börja leka.

"Ger man sig in i leken får man leken tåla. Svårare än så är det inte. Jag tar ju ändå konsekvenserna av vad jag gör."

Samtidigt har Ulf Borgström satt upp ett alldeles eget regelverk för vad som är rätt och fel. Under intervjun förklarar han hur hans eget regelverk ser ut och det har ingenting att göra med svensk lagstiftning.

Ulf Borgström har nämligen en mycket distinkt uppfattning om hur han vill leva sitt liv.

"Emils snickeboa" i Katthult utanför Vimmerby brann ner i en anlagda brand 2005. Ulf Borgström misstänktes men åtalades aldrig.Foto: Sven Lindwall

Det kan handla sådana enkla saker som att han anser sig ha rätt att röka en joint med cannabis, att få göra det i lugn och ro och lyssna på till exempel John Fogerty.

– Jag säger som så, det är okej att gå ut på stan, supa, skräna och slåss. Det är helt okej. Men sitter jag hemma med mina kompisar och röker joint och spelar kort och lyssnar på musik då är det kriminellt. Jag accepterar inte det. Jag accepterar inte det.

Men samhället anser ju att det är ett brott?

– Vad samhället anser skiter jag i!

Men du sätter du dig över lagen?

– Ja, i det fallet gör jag det.

Men det kan ju inte bara du göra?

– Det är många som gör det med mig. Då får jag väl försätta mig i en position där det kostar så mycket att ifrågasätta mig att de drar öronen åt sig.

De kommer de aldrig att göra.

– Det vet vi inte.

Uttalandet kan tolkas som ett hot. Att om samhället inte lämnar honom i fred så ska han hämnas.

Om Ulf Borgström, som han säger, skiter i samhället så omfattar den åsikten också Salberga och dess personal.

Ulf Borgström under en häktningsförhandling i Dalarna 2005. Han dömdes senare för försök till mordbrand.Foto: Hasse Eriksson
Detta mötte polisens spanare när de undersökte Frosts knivfabriks lokaler i Mora i november 2005. Ulf Borgström hade setts lämna platsen under natten och polisen fann kort senare en toalettpappersrulle med ett tänt stearinljus i. Ulf Borgström dömdes senare för denna mordbrand.Foto: Polisen
Detta är enligt polisen Ulf Borgströms signum vid en brandplats: Ett stearinljus nedstoppat i en toalettpappersrulle. Bilden är tagen vid Frosts knivfabriks lokaler i Mora i november 2005. Ulf Borgström dömdes senare för denna mordbrand. Polisen kunde också slå fast att Borgström hade stulit stearinljus från Mora kyrka.Foto: Polisen
Polisens spanare undersöker Triumfglass lokaler i Mora efter att Ulf Borgström setts lämna platsen under natten i november 2005. Vid en fläkt hittar spanarna ett brinnande stearinljus, nedstoppat i en toalettpappersrulle. Ulf Borgström dömdes senare för denna mordbrand.Foto: Polisen
Ett brinnande stearinljus nedstoppat i en toalettpappersrulle är enligt polisen Ulf Borgströms signum vid en brottsplats.Foto: Polisen
På panelen fanns också stearin som hade runnit från platsen där ljuset hittades.Foto: Polisen
Bilden visar fynd vid Dalahästfabriken i Nusnäs i Dalarna. Polisens tekniker har hittat en indränkt tidning och spår av stearin vid en husvägg. I lådan ligger träspill från tillverkning av Dalahästar. Ulf Borgström friades från anklagelser i detta fall.Foto: Polisen
Ulf Borgströms bil vid tiden för bränderna i Dalarna 2005. Bilen syntes i Dalarna i samband med bränderna där, men också i Vimmerbytrakten när bränder anlades där. Ulf Borgström dömdes för två mordbränder i Dalarna 2005.Foto: Polisen
I bilens mittkonsol hittade polisen bland annat detta: två cigarettändare och en ask tändstickor.Foto: Polisen
I framsätet i Ulf Borgströms bil hittade polisen bland annat ett exemplar av Kvällsposten. Den aktuella tidningen var över ett år gammal vid fyndet. Den innehöll en artikel om Gryningspyromanen.Foto: Polisen
1 / 10

Att han är missnöjd med fängelset är en underdrift. Det handlar snarare om att Gryningspyromanen och anstaltens personal hamnat i en konflikt som bara tycks bli allt mer omöjlig att läsa.

– På Tidaholm gjorde vi lite som vi själva ville. Jag och en kompis tränade mycket. Vi köpte in vår egen mat. Vi tränade hårt och levde sunt. Jag hade bra blodvärden och levde ett riktigt sunt liv. Här är det bara rakt ner i källaren, säger han.

Han kallar Salberga för en "bunker", men den verkliga ilskan handlar om visitationerna som han måste genomgå på väg ut från avdelningen och till sin arbetsplats.

Även om Ulf Borgström accepterar det faktum att han dömts till fängelse så är han inte beredd att acceptera allt.

"Det innebär inte att plitarna, som jag säger, ska pilla mig på pungen. För det tar jag ju inte."

Med "pilla på pungen" menar Ulf Borgström att kriminalvårdarna på Salberga genomför visitationer utan metalldetektor och i stället använder sina händer.

Men är det så farligt om någon pillar dig på pungen?

– För mig är det det. Det gör man inte.

Varför inte det?

– Hade du tagit det, frågar Ulf Borgström.

– Jag accepterar det inte, upprepar han gång på gång i intervjun.

Han kallar det för ett sexuellt ofredande och blir upprörd varje gång ämnet kommer upp. Hans ilska över behandlingen på anstalten är så stor att han medvetet valt bort så kallade lufthålspermissioner, korta vistelser utanför anstalten i sällskap med kriminalvårdare. Han hade en sådan förra sommaren när han satt på Tidaholm, men här vägrar han.

– Det skulle aldrig falla mig in att gå på en lufthålspermisson med de plitarna som är här. Skulle aldrig falla mig in.

Han läser mycket, säger han. Krigsromaner baserade på verkliga händelser, men med fiktiva karaktärer. Han har nyligen avverkat volym efter volym i en serie om 21 böcker av en och samma författare.

Egentligen var det meningen att vi skulle ha ta en bild på Ulf Borgström under intervjun. Han var själv inte så förtjust i idén, men eftersom anstaltsledningen väljer att förbjuda all fotografering så blir det ingen bild.

Han har förändrat sitt utseende under fängelsetiden, vilket inte är en slump,

– Jag vill ändå kunna röra mig rätt så anonymt i samhället, säger Ulf Borgström.

Du hade väldigt långt skägg i hovrätten för fyra år sedan?

– Ja, det var också för att... man har ju ändå lite självbevarelsedrift. Eller hur?

Det låg alltså lite taktik där?

– Ja.

Att inte bli så lätt igenkänd?

– Ja det är ju klart.

Här, på Salbergaanstalten i Sala, sitter den så kallade Gryningspyromanen Ulf Borgström numera och avtjänar sitt straff.Foto: Micke Ölander

Tills dess lever han i en trist, tråkig och grå vardag, så som det är i fängelser. Avdelningen han sitter på är enligt honom själv avsevärt sämre än den på Tidaholmsanstalten.

Hur ser det ut där inne på din avdelning här på Salberga?

– Det är en korridor och nio platser och det är ingenting att göra. Ingenting. Vi lagar vår mat själv, det är ett litet kök. Sedan är det överhuvudtaget ingenting, säger Ulf Borgström.

Men ändrar sig snabbt.

– Jo, det är ett schackspel, ett Backgammon och ett Othello, kortspel är förbjudet. En timmes bordtennis i veckan, ett bord till 8–9 man. En timme i veckan har vi tillgång till badminton på ett sunkigt ställe och sedan har vi en timme i veckan tillgång till ett ställe med träningsredskap.

Det är tydligt att han är missnöjd.

– Det är sinnessjukt, säger han.

Meningen är också att de intagna ska arbeta. Det går ut på att vika lådor och stoppa i ett slags filter mot en ersättning på 13 kronor i timmen.

– Riktigt monotont. Superidiottråkigt, enligt Ulf Borgström.

Det är tydligt att det i första hand är missnöjet med anstalten som fått honom att ställa upp på intervjun. Han vill berätta sin version av hur han behandlas på Salberga. Övergreppen som han menar han utsätts för.

Men han tvekar inte heller att berätta om framtiden. Vad som ska hända när han kommer ut.

– Det ska brinna igen, säger han.

Ulf Borgströms namn har förekommit i samband med totalt över 100 bränder, men han har bara delgivits misstanke för ett fåtal och bara dömts vid två tillfällen, för sammanlagt tre bränder.