Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Forskare: "Familjen har inte fått gensvar"

Blomsterhav utanför familjens villa i Bjärred. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

BJÄRRED. Föräldrarna sökte specialistvård utomlands åt sina sjuka döttrar.

Men när ingenting hjälpte såg de inte längre någon framtid – och dödade flickorna för att sedan begå självmord.

Forskaren Gisela Priebe undrar hur flera samhällsinstanser kan ha missat varningssignalerna från familjen. 

– Det är inte så att de inte har sökt hjälp. Men uppenbarligen har de inte fått gensvar som fick dem att behålla hoppet, säger hon.

Bara ett stenkast från familjens avspärrade tegelvilla ligger Bjärreds lilla centrum. Föräldrar på väg till matbutiken stannar till för att prata med varandra. Alla känner alla här, förklarar en person. 

Att ett framgångsrikt par bosatt i villaidyllen väljer att döda sina döttrar och sedan ta livet av sig själva har lämnat få oberörda. 

– Man vill gärna hitta en förklaring eller någon som är ansvarig, säger Cecilia Behrens, 50, som bor i området.

Cecilia Behrens bor i området. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Familjen sökte hjälp i Tyskland

Döttrarna, 11 och 14 år gamla, led av vad beskrivs som någon form av kronisk trötthet. Enligt en bekant till familjen sökte föräldrarna med ”ljus och lykta” efter en fungerande behandling.

– De var nere i Tyskland hos någon läkare och sökte efter hjälp med ljusbehandling. Mer än en gång har de varit där nere, och det är ju en rätt tuff resa för NN (14-åringen, reds. anm) att göra det, som jag förstod det. Men det var någon specialist i Tyskland som försökte hjälpa dem, så de var väl lite hoppfulla då, har personen sagt.

Men sjukdomen verkade inte bli bättre. 

Den äldsta flickan slutade successivt med sina fritidsaktiviteter för att koncentrera sig på skolan. Till slut kunde hon inte heller gå dit, och fick i stället hemundervisning fyra dagar i veckan. 

Även den yngre flickan började med hemundervisning i höstas. Enligt hennes rektor lämnade föräldrarna ett intyg på att hon led av samma sjukdom som sin storasyster.

 

LÄS MER: Familjens liv i villan – före barnmorden

 

Invånarna i det lilla pendlarsamhället rannsakar nu sig själva om det fanns något som hade kunnat förhindra händelsen. Foto: JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

"Det känns som att de har varit isolerade"

I fredags berättade polisen att båda föräldrarna hade undertecknat ett avskedsbrev, där de förklarade att de inte längre såg någon livskvalitet eller framtid på grund av flickornas svåra sjukdom.

Invånarna i det lilla pendlarsamhället rannsakar nu sig själva om det fanns något som hade kunnat förhindra händelsen.

– Det känns som att de har varit isolerade, och att ingen har sett eller reagerat på att det här är en familj som behöver hjälp. Jag tror att det hade kunnat förhindras om någon hade fått komma in och vara med. Det känns som att man har fått sig en liten tankeställare, att det är viktigt att man är lite mer öppen, säger Cecilia Behrens.

En rektor har berättat att hon ”sett en familj i djup kris”. 

Men ingen av flickornas flera olika lärare som bedrev hemundervisningen hade uppfattat några signaler på att det inte stod rätt till hemma, enligt kommunens skolchef.

Föräldrarna beskrivs båda av sina chefer som högpresterande, kompetenta och uppskattade bland kolleger. 

 

LÄS MER: Pappans chef larmade polisen: "Olikt honom"

 

 

Tända ljus i kyrkan i Bjärred till minne av familjen. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Forskare: "De har inte fått gensvar"

Gisela Priebe forskar om barn och ungas utsatthet på Lunds universitet. Hon har tidigare kallat det ”anmärkningsvärt” att två barn i samma familj fick hemundervisning under lång tid, och menar att skolan borde ha uppfattat det som en varningssignal. 

Men hon anser också att vården borde ha tagit allvarligare på familjens situation.

– De hade läkarintyg och verkar ha haft kontakt med vården. Det är inte så att de inte har sökt hjälp. Men uppenbarligen har de inte fått gensvar som fick dem att behålla hoppet. Det är lätt att i efterhand kritisera alla möjliga människor, men det behövs en bättre samverkan mellan vård, socialtjänst och skola, säger Gisela Priebe och fortsätter:

– Är man en kompetent person, som de här föräldrarna verkar ha varit, är det kanske inte alltid så enkelt att be om hjälp. Man försöker hålla fasaden uppe och kanske drar sig tillbaka. Att säga att man inte längre vet vad man ska göra, att man inte orkar mer, kan vara svårt att erkänna. Samtidigt måste man vara enormt desperat när man fattar ett sådant här beslut.

 

LÄS MER: Expert om Bjärred-fallet: "Extremt svårt att förstå"

 

Många frågetecken kvarstår

Bland Bjärredborna kvarstår många frågetecken. Samtidigt menar Peter Brobäck, 48, att man inte kan lägga allt ansvar på samhället.

– Vill man ha hjälp så skaffar man det. Vill man inte ha hjälp gör man allt för att dölja det. Hade socialförvaltningen haft någon som helst aning om att det var så här illa hade de varit kontaktade för länge sedan. Men när skolledningen säger att de hade kontroll över tjejernas skolgång blir man väldigt förvånad att ett sådant här brev dyker upp. Som medmänniska och förälder med barn i samma ålder är det ofattbart, säger han.

 

Bjärredborna om tragedin

Liselott Klintberg. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Liselott Klintberg, 46:

– Jag har en 18- och en 16-åring, de tycker att det är hemskt hur en förälder kan göra så mot sina barn. Det är jättesvårt att förklara. Man försöker säga det finns någon sjukdom, att de inte orkar mer - samtidigt som det är fel att göra så, att det finns hjälp att få. Men att må så dåligt att man kan göra det är ofattbart.

 

Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Markus Larsson, 19:

– Jag bor rätt nära, och då blev man lite chockad när man fick höra vad som hade hänt. Sådant händer bara inte. Sedan händer det aldrig något här i Bjärred, vad jag har upplevt. Det är hemskt. Det har snackats en del om det i mitt kompisgäng, och alla är lika chockade och tycker att det är hemskt.

Lotta. Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN

Lotta, 52: 

– Jag tror framför allt att många barn tycker att det är jobbigt och ledsamt, det är de som har varit i samma klass och skola. Jag kände inte familjen, men ur ett mänskligt perspektiv kan man känna att det är väldigt tragiskt, att någon känner att de måste göra så.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!