Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Flyktingarna som kommer till Näset – och vill stanna

De två Näset-borna Ulla Wolter och Douglas Krook jobbade stenhårt för att välkomna de som kom när Vellinge öppnade sitt kontroversiella flyktingboende 2009. Och Sorayya Ahmadi, som inte lyckats hitta lägenhet i kommunen, längtar tillbaka.
Sorayya Ahmadi, 18 år, bor med sin familj i Hyllie, men längtar tillbaka till Falsterbo.
Foto: JENS CHRISTIAN
”Jag älskade Falsterbo, alla var jättesnälla och hjälpsamma, men som invandrare kan man bara bo där i två år”, säger 18-åriga Sorayya Ahmadi.
Foto: JENS CHRISTIAN
Ulla Wolter och Douglas Krook är överens om att flyktingarna som kom till Falsterbo fick ett gott mottagande.
Foto: JENS CHRISTIAN
”Vi som bodde runtomkring fick komma på möte innan boendet öppnade där de berättade om hur det hela skulle gå till och att vi alla var välkomna dit”, säger Ulla Wolter.
Foto: JENS CHRISTIAN
– Det var otroligt många människor engagerade sig för flyktingarna här med läxhjälp, utflykter, matlagning och kurser, säger Douglas Krook. Ulla Wolter håller med.
Foto: JENS CHRISTIAN
– Jag var god man under många år och jag har fortfarande kontakt med en del av killarna. Det har gått mycket bra för dem. Någon enstaka bor kvar men de flesta har flyttat till Malmö, säger Douglas Krook.
Foto: JENS CHRISTIAN
– Det fanns väl vissa grannar som muttrade lite när boendet slogs upp, men det är ju sådana gamla gubbar som muttrar åt det mesta, säger Ulla Wolter.
Foto: JENS CHRISTIAN
En av de få nyanlända som hamnade på ett flyktingboende i Vellinge och därefter lyckades skaffa både jobb och eget boende i kommunen är Muhammad Rajha.
Foto: JENS CHRISTIAN
Muhammad planerar ändå att stanna. Han längtar efter att bilda familj med sin fästmö från Tyskland och tänker att Vellinge är en tryggare plats än Malmö för ett barn att växa upp på.
Foto: JENS CHRISTIAN
1 / 10

Vellinge kommun sa under många år nej till flyktingar, och när det första boendet slogs upp skapade det stora protester. 

De senaste åren har många känt sig välkomna – men nästan ingen har möjlighet att stanna. 

– Jag älskade Falsterbo, alla var jättesnälla och hjälpsamma, men som invandrare kan man bara bo där i två år, säger 18-åriga Sorayya Ahmadi.

Det är december och iskallt. Vi står utanför ett nedlagt flyktingboende i Falsterbo och tittar in genom de fönster där Sorayya Ahmadi, hennes tre syskon och föräldrar bodde för bara ett halvår sedan. Sorayya pratar lyriskt om hur underbart det var att komma från Härnösand till Falsterbo; de vackra stränderna, den varma luften, de första simtagen i havet. Och så grannarna! De fick henne att känna sig så välkommen. 

Två Näsetbor som under många år engagerat sig i kommunens flyktingmottagande är Ulla Wolter och Douglas Krook. Att komma som flykting till Näset är ett privilegium – det är de båda överens om.

– De flyktingar som kommit till Vellinge kommun har blivit väl omhändertagna och jag brukar säga att de har haft tur som kommit hit. De som kommer i tusental till större städer som Malmö får det mycket svårare. Det är lättare att få folk att ställa upp och engagera sig i 20 invandrarbarn än 2000, säger Douglas Krook.

”Vi har många grannar i lägenheten där vi bor nu, men ingen hälsar på varandra. I Falsterbo sa alla hej till varandra när man var ute och promenerade. Det kändes väldigt bra. Så är det inte i Hyllie”, säger Sorayya, 18, som saknar Näset.
Foto: JENS CHRISTIAN

Grannarna var med redan från början

Flera av de varianter av flyktingboenden som startats i kommunen det senaste årtiondet har skapat protester. Flyktingfrågan har alltid varit en het potatis i den moderatstyrda kommunen. Men i Falsterbo verkar det mesta ha gått bra. 

– När de öppnade så bjöd de in alla grannar på adventsfika, för att vi skulle se vad de var för ena. Sen började jag komma dit så ofta att de kallade mig mormor Ulla. Jag bakade kakor varje fredag och hjälpte dem med läxor, säger Ulla Wolter.

Att mottagandet i Falsterbo blev så bra verkar hänga ihop med att lokalbefolkningen involverades i planerna redan från början. 

– Vi som bodde runtomkring fick komma på möte innan boendet öppnade där de berättade om hur det hela skulle gå till och att vi alla var välkomna dit, säger Ulla Wolter.

”Vi som bodde runtomkring fick komma på möte innan boendet öppnade där de berättade om hur det hela skulle gå till och att vi alla var välkomna dit”, säger Ulla Wolter.
Foto: JENS CHRISTIAN

”Många grannar men ingen hälsar”

Av de flyktingar som anvisats till Vellinge kommun genom åren är det få som stannat. På kommunens etableringsboende får man stanna i max två år, sedan måste man ordna lägenhet på egen hand. Men hyreslägenheterna är få och det kommunala bostadsbolaget accepterar inte etableringsstöd eller socialbidrag som inkomst. Enligt uppgifter till Kvällsposten flyttar den stora majoriteten vidare till Malmö eller någon annan kommun.

Sorayya Ahmadi och hennes familj bor numera i Hyllie, trots att både pappan och brodern jobbar i Vellinge. 

– Mamma behövde också ha ett jobb för att vi skulle kunna bo kvar där men hon kunde varken läsa eller skriva i Afghanistan så det är svårt för henne att lära sig svenska, säger Sorayya.  

Hon saknar Näset.

– Vi har många grannar i lägenheten där vi bor nu, men ingen hälsar på varandra. I Falsterbo sa alla hej till varandra när man var ute och promenerade. Det kändes väldigt bra. Så är det inte i Hyllie. 

Muhammad planerar att stanna. Han längtar efter att bilda familj med sin fästmö från Tyskland och tänker att Vellinge är en tryggare plats än Malmö för ett barn att växa upp på.
Foto: JENS CHRISTIAN

Lättare när man blir en familj

En av de få nyanlända som hamnade på ett flyktingboende i Vellinge och därefter lyckades skaffa både jobb och eget boende i kommunen är Muhammad Rajha. Han trivs bra i Vellinge, men känner sig egentligen mer hemma i Malmö.

– Malmö är en multikulturell stad med folk från hela världen och det gillar jag. Det är svårare att få kontakt med folk i Vellinge. De enda jag lärt känna här är mina kolleger.

Men Muhammad planerar ändå att stanna. Han längtar efter att bilda familj med sin fästmö från Tyskland och tänker att Vellinge är en tryggare plats än Malmö för ett barn att växa upp på.

– När min fästmö är här så tror jag att folk kommer se på oss annorlunda. Att det inte bara är en man utan en familj. Om man har barn som går i samma skola så blir det nog också lättare att träffa och lära känna svenska familjer, säger Muhammad. 

På en bänk utanför en port i Hyllie sitter Sorayya och längtar tillbaka till Falsterbo. 

– När jag flyttar hemifrån så kommer jag leta efter en lägenhet i Vellinge kommun. Men jag tror inte jag kommer hitta någon där. 

Muhammad bor i Vellinge, och även om han säger att Malmö är en lättare plats att skaffa vänner, planerar han att stanna.

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!