Flydde från Syrien – nu vill han träffa kungen

"När jag fick läsa brevet började jag gråta", säger skolans kurator Pooja Sharafi.
Foto: Pooja Sharafi
Förhoppningen nu är att Ahmed ska få chansen att träffa kungen personligen. Pooja berättar att Ahmed kan engelska och att pojken skulle bli otroligt glad av ett samtal från Hovet.
Foto: Pooja Sharafi

Ahmed, 12, flydde från Aleppo i Syrien och hamnade i Malmö för fyra månader sedan. 

Nu vill han träffa Kung Carl XVI Gustaf och berätta om sina upplevelser. 

Kuratorn Pooja Sharafi, 29, på Sofielundsskolan har bestämt sig för att hjälpa till.

– Hans majestät är enormt välkommen till Malmö och till vår skola, säger han.

Det var för två veckor sedan Ahmed klev in hos kuratorn Pooja på Sofielundsskolan i Malmö. Tidigare under dagen hade Pooja gått runt till olika klasser för att informera eleverna om var de kan vända sig ifall de skulle behöva prata om något. Detta tog 12-årige Ahmed fasta på - han behövde någon att ventilera minnen från flykten med. Men efter en stunds samtal skulle det visa sig att Ahmed även hade annat på hjärtat, berättar Pooja.

– Han ville faktiskt ha kungens postadress. Han hade hört att det var en “ädel” kung och ville träffa honom för att berätta om vad han gått igenom under flykten hit.

"Ahmed kan bli en bra förebild"

Pooja lovade Ahmed att hjälpa till med adressen och när brevet var färdigskrivet fick en av hans kolleger hjälpa till att översätta texten från arabiska. När Pooja sedan fick tillbaka brevet var det på svenska och redo att skickas i väg till kungen.

– Jag hade ju hört en del av historien i vårt samtal - men när jag fick läsa brevet började jag gråta. Det var väldigt känslosamt, och det är så himla viktigt att det här når ut och att vi låter barnen få berätta, säger han.

Förhoppningen nu är att Ahmed ska få chansen att träffa kungen personligen. Pooja berättar att Ahmed kan engelska och att pojken skulle bli otroligt glad av ett samtal från Hovet. Men det är inte bara kungafamiljen som borde ta del av berättelsen, menar han.

– Ahmed kan bli en bra förebild för andra barn som inte har fått den här möjligheten att dela med sig av sin längtan, sina förluster och sina önskningar, säger Pooja och fortsätter:

– Det är jättemånga historier som uttrycks, men ingen har tidigare velat dela med sig som Ahmed har. Jag tror det är ett bra sätt för barnen att processa vad de varit med om själva också.

Margareta Thorgren, informationschef vid Hovet, berättar att alla brev som skickas till kungahuset hanteras enligt deras gällande rutiner. Och ett besök med kunglig glans på Sofielundsskolan i Malmö är inte uteslutet.

– Både kungen och andra i kungafamiljen har gjort väldigt många skolbesök. Speciellt prins Daniel under det senaste året, säger hon.

Brevet i sin helhet

"Hej kung Gustav!

Mitt namn är Ahmed och är 12 år gammal. Jag har en mamma, en pappa och en bror. Vi har alltid levt i ett vackert hus fyllt med glädje i Aleppo, Syrien. Min pappa hade en stor fabrik och butiker för barnkläder. Han köpte många gåvor och leksaker till oss. Mina föräldrar hade bilar och vi levde med glädje tills kriget startade med ljudet av missiler, skott och skräck. Pappas fabrik brann ner, inget är kvar av den och glädjen som vi upplevde började upphöra. Jag kunde inte gå till skolan längre för att min fröken mördades av ett skott mitt framför våra ögon, jag, min bror och lärarens barn. Våra vänner var också där. Jag kan inte glömma dessa sekunder. De var mina sämsta stunder.

Min pappa gick in till sitt rum för att berätta för mamma att fabriken brann. Min mamma gick ut ur rummet gråtande. Då bestämde min pappa om att vi måste resa för vår säkerhet. Nu började mina värsta dagar. En tidig lördagsmorgon åkte vi mot Turkiet. Vi klarade oss i en skrämmande gummibåt. Vattnet var runt omkring mig och mörkret ovanför mitt huvud. Jag var skräckslagen. Folk skrek, barnen grät, min pappa log hela tiden för att försöka lugna ner mig och min bror, men situationen var svårare än vad jag trodde. Jag talade till mig själv och sa: vad har hänt med oss? Var är mitt hus? Var är min säng och mina leksaker?

Vi kom fram till en ö. Polisen tog oss till en plats som är värre än gummibåten. Folkmassan var stor. Det stank dålig lukt. Vi var tvungna att vara en del av folkmassan tills polisen frigav oss. Vi var utan hem, utan hygien för 15 dagar. Detta var toppen av min depression, min sorg för mamma och pappa. De kunde inte göra de saker som de alltid gjorde för oss innan.

Jag gick alltid bort för att gråta. Jag ville inte att mina föräldrar skulle se mig då jag inte ville öka deras sorg. Min mamma grät precis som jag gjorde, såg till att ingen kunde se henne. Men jag såg henne. Mitt hjärta krossades.

Vi kom fram till Sverige. Jag vill träffa den svenska kungen för att berätta för honom om min berättelse. Jag hörde att han är en ädel kung. Jag bar med mig en påse med nya kläder för att ha dem på mig när jag träffar denna kung.

Vi anlände till Sverige. Vi bodde hos min faster i ett litet rum istället för vårt härliga stora hus. Jag vaknar varje morgon för att se min pappa framför fönstret, ledsen för att han inte har tillräckligt med pengar för att köpa till oss, familjen, det vi önskar.

Därför vill jag ansöka om att träffa dig, kungen!

Jag önskar att få träffa dig när jag har på mig mina nya kläder, vilka jag har burit hela min väg till Sverige för att träffa dig.

Med vänliga hälsningar

Ahmed 12 år

Malmö"

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!