Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fiskeläget som blev ett skånskt lyxghetto

Många i Torekov tar ett tidigt dopp vid bryggan och fortsätter sedan med frukost och tidningsläsning innan man cyklar hem. I badrock. Foto: Robban Andersson
Foto: Stefan Lindblom/ Hbg-Bild
Inte konstigt att prinsessan Madeleine inte gillar Torekov - eller om det nu var att det tog slut med här sommarboende Jonas Bergström? I Torekov förlorade kungen allt politiskt inflytande. det var 1971. Den så kallade Torekovkompromissen kom till i grundlagsberedningen, som sammanrädde här på Hotell Kattegat. Socialdemokrater och borgerliga partier enades om att monarkin ska bestå, att kungen fortsatt ska vara statschef men fråntas all politisk makt.
Inbäddad i grönska. Vid ett naturreservat nära Torekov ligger strandvillorna där Hans RAusing och hans familj hittar den svenska sommaren. Foto: Robban Andersson
Philip Hult spenderade 35 miljoner på det här huset i samma kvarter som familjens andra tre hus. Foto: Stefan Lindblom/ Helsingborgs-Bild
Från det här fönstret ser man till Hallands Väderö. Pris: 19,5 miljoner kronor. Foto: Stefan Lindblom / Helsingborgs-Bild

Torekov, det är så nära amerikanska The Hamptons man kan komma, på svenska. Fast Long Island har kortare avstånd till Philadelphia, New York och Boston än vad fiskeläget på Bjärehalvön har till Göteborg och Stockholm. Men stuket är detsamma: nya och gamla pengar samsas sen decennier kring bullbagaren och glasskiosken och vattenhålen, och bor trångt i landets dyraste sommarhus.

Lite i utkanten bor gamla pengar - som Wallenbergs.

Längst bort mot Hovs hallar - halvgamla pengar, de tragiska Rausings.

Och så centralt det går: nya pengar - som plånboksflashande klanen Hult.

Bara cirka 850 personer bor här året runt, en ökning från drygt 500 år 1960. Sommargästerna mer än femdubblar invånarantalet, och än fler är de som varje sommardag dras till byn i havsbandet vid Hallandsåsens västliga utlöpa, för att se och ses, kändisspana på vår samhälls­steges högsta topp. Som ofta paraderar till morgonbryggan i badrock, ju äldre och fransigare desto bättre.

Platsen var känd redan i slutet av 1400-talet, som Torekow - thora betyder höjd, och kove skulle på dialekt vara koja. Men den lokala legenden vill ha det till Sankta Toras plats, en dansk kungadotter som dog i Torekov efter att ha gett sin räddare, en fiskare, synen tillbaka. Sjöfarten och fisket gav ett relativt välstånd, och 1876 byggde sjökaptenerna i byn Warmbadhuset i hamnen - som hygieninrättning åt sina familjer. Det står där än i dag, gammal specialitet tångbad men naturligtvis med spa-­anspråk nu på 2000-talet.

1858 hade kyrkan och nästan hela byn - 47 hus - brunnit ner. Den historielektionen fick förre SAS-chefen Jan Carlzon när han skröt med att han köpt "ett Torekovhus från 1700-talet". Det handlar om huset vid Hamnplanen som Antonia Ax:son Johnson köpte 1994 för 3 miljoner, och sålde 2005 när hon och maken Göran Ennerfelt drog vidare till en stor renoverad gård ovanför Rammsjöstrand. Carlzon betalade 4,8 miljoner, rent fyndpris, för det var just före den totala prisgalopp som sprängt alla vallar. Han fick knappt 100 kvadratmeter, och två gröna plättar, varav en är en zenbuddistisk kryddträdgård som Antonia anlagt med experthjälp. Men 1700-talshus? Nej, bara sent 1800-tal.

Lite av samma syndrom som drabbat Torekovs nya lyxhak, G. Swensons Krog, som hävdar att man serverat sedan 1907. De flesta minns att Swensons var mest lant- och skeppshandel på 50- och 60-talen.

Där kostar i dag hemlagade köttbullar 164 kronor per portion, men då ingår gräddsåsen, och det är fullsatt varje kväll under högsäsong.

Men gammalt är fint, och ärvt hus är bäst, det är i själva verket tricket när nu Torekov på 2000-talet blivit dyrast i Sverige.

Sommargästerna började komma när överklass och borgarklass sökte sig till friska havsbad, redan vid förra sekelskiftet började passagerartrafiken ut till Hallands Väderö, och byborna hyrde ut till sommargäster. Innan dess hade få hört talas om den sömniga fiskebyn, bad­orterna på västkusten var Marstrand - upptäckt av Oscar II redan på 1870-talet - och Mölle, där man kring sekelskiftet införde det tyska bruket att män och kvinnor badade tillsammans, den så kallade Synden i Mölle.

Sedan dess har konstanterna varit desamma: båtsällskapet, segelskolan, golfklubben, simskolan, middag på Hotel Kattegat, glass i parken, fiska krabbor i hamnen, och så morgonbryggan förstås, liksom frukostbullarna på Parkis (numera surdeg, fattas bara).

Från början dominerade familjerna från Stockholm och Göteborg bland sommargästerna, och en del helsingborgare. De oskrivna Torekovsreglerna utkristalliserades tidigt: diskretion, inget flashande med pengar och extremt välstånd - den som dundrar in på Pål Romares gata på väg ner i hamnen i vrålande Ferrari får bara irriterade ögonbrynslyft, till skillnad från i lättimpade och vräkiga sommar-Båstad. Stilen är nerklädd snarare än uppklädd: shortsen kan gärna vara desamma sedan tio år, liksom pikétröjorna. Seglarskorna väl ingångna. Och husen är inredda i den stil som numera kallas Lexington/Hamptons, men som varit Torekovs så länge någon ids minnas - marin touch, bomull i både sängar och fåtöljöverdrag, enkla möbler, avskalat, vildvuxna trädgårdar där kaprifolen brer ut sig och, för guds skull, inga utemöbler i plast. Inte heller i nya fenomenet, konstrotting. Inte Mercedes och Jaguar, det ska vara svenskt eller Audi och möjligen Range Rover, och bara diskreta färger. Här finns ändå gott om 60-plussare i gråhårsman som gärna kör nedcabbat, men inte i lyxmodellerna.

Sommargästernas stora fy-och-fasa, campingplatsen, har numera fått retirera från sitt utsökta strandläge från 1950-1980-talen, husvagnar, husbilar och tältande huserar inne i strandskogen, utom synhåll för husägarna som kan njuta obruten strandlinje från hamnen bortåt golfbanan, och nästan till Rausingarnas befästa borg mitt i naturreservatet.

Torekovs GK kallar sig gärna en av landets äldsta banor: grundad 1924, nio hål klara 1939, och 18 hål först 1974, med fantastiskt läge norr om byn ut till havet, och spelbar nästan året om.

Hotel Kattegat är garanterat äldre: invigdes sommaren 1896, när det ersatte det gästgiveri som funnits på tomten sedan 1871 - mitt i byn, tvärs över gatan från Kyrkoparken där Torekovs första, nedbrunna kyrka låg. Krögare och ägare har växlat mycket, ett tag ägdes hotellet av Torekovs enda inhemska industrifamilj, Jorléns (Nordiska latex, Nolato) som en period lät stänga och byggde bostadsrätter bakom hotellet.

Byns absoluta gräddhylla är Sankta Toras väg, med utsikt över Väderön och ner mot Kullaberg på andra sidan Skälderviken.

Här är husen mest just ärvda, som Karl-Axel Granlunds på nummer 14-16, där Malmörikingen och Torekovsprofilen bygger helt nytt på stommen av ett gammalt hus. Skånske storgodsägaren Hans Bergengren och hans familj från Pugerup köpte sitt hus på nummer 8 för ett par år sedan.

Men här ligger också huset som visar att allt inte går att sälja för vilka priser som helst: nummer 18, som nu varit till salu i fyra år, prislappen 19,5 miljoner har ännu inte lockat köpare. Mäklare har sagt att "säljarna har inte bråttom", de är ett medelålders par som bor bara några gator bort. Under tiden hyr man ut huset på Blocket, per vecka:

"Boyta: 80 m Gatuadress: Sankt Thoras väg 18. En pittoresk stuga på nedersta husraden med vidunderlig havsutsikt mot Hallands Väderö. 4 sovrum, vardagsrum, veranda och kök. 100 m till morgondoppsbryggan och 200 m till restauranger, centrum och hamnen. Badrum med dusch, tvättmaskin och torktumlare. Kök med häll ,ugn, mikrovågsugn, kyl och frys samt diskmaskin. Tv med Sverigekanalerna. 8 sängplatser varav 2 i våning. Insynsskyddad trädgård. Ej pälsdjur.

Pris beroende på vecka 3 000-5 000 kr/v. "

Morgonbryggan, ja. Rakt i väster, hit kommer man i badrocken, män som kvinnor, unga och gamla. Närmast i processionsordning! Man doppar sig i god stil, och vandrar sedan upp till Parkis, bageriet där man köper frukostbullarna, även om nykomlingar kallar dem frallor. Här säljs även alla tidningarna, och glass - Engelholms glass förstås, med den stolta parollen "skånsk gräddglass - sommar året runt sedan 1937". Gammalt, anrikt, det är typiskt Torekov.

Men det man inte har i släktleden måste man numera ha på bankkontot.

Priserna tog ett rejält skutt uppåt på 80-talet, men det är de senare årens huspriser som har gjort Torekov till ett lyxghetto.

Marcus Wallenberg köpte 2001 ett hus på Lagmansgatan, för 3,5 miljoner, och sålde 2008 till baronparet på östgötska Adelsnäs, Malin och Gustaf Adelswärd, för 10,5 miljoner. Samtidigt köpte Wallenberg ett hus och ett stort stycke mark på Skepparegatan längst ut vid havet, för 27 miljoner - delvis tillsammans med Kapp-Ahls Christan W Jansson, som huserar på näraliggande Fiskaregatan. Kanske mest för att inget skulle skymma utsikten.

Belgiska affärskvinnan Veronique Koentges köpte 1999 hus på Heimers gata för 2,4 miljoner - sålt 2011 för 7,6 miljoner. Under tiden köpte Koentges 2007 det årets dyraste hus, på Lotsgatan 18, prislapp 14 miljoner.

Helene Bonnier köpte år 2002 ett hus i byns södra utkant, längst ut mot havet, för 10,1 miljoner, sju år senare sålde hon för 27,5 miljoner.

Inte konstigt att adliga familjen Trolle tvistade med änkan, styvmor Rigmor om äganderätten till sommarvillan ut åt Slättarödshållet, efter pappa friherren Nils död. Det handlar om mycket pengar. Barnen vann i Lunds tingsrätt.

Men när kronofogden skulle mäta ut och sälja dömde förskingraren Johan af Donners fula och tråkiga lilla radhus på Kattegattsvägen (64 kvm) gick det inte. af Donner - som lade beslag på miljoner från Röda korset - äger fortfarande halva radhuset, med sin fru, även om det är belagt med kvarstad. Umgänget med Torekovsgrannarna lär ha blivit rejält frostigt, för här gillar ingen en kriminell, och i synnerhet inte en som nallat av insamlade biståndspengar.

Den som bäst beskriver sommarlunken i diskret fashionabla Torekov är ekonomijournalisten Bengt Ericson i "Den nya överklassen" (2010):

"Man strosar runt i samhället, tittar på varandra samt förfasar sig över Bertil Hults hus. Det är Torekovs största och ett övertygande bevis på att mycket pengar inte är detsamma som god smak. Det rör sig om en Hollywoodinspirerad bungalow med ståljalusier, som närmast för tankarna till en nattstängd korvgrill.

Man åker ut till Hallands Väderö och solar sig på den vanliga, inmutade klipphällen. Bara hopplöst oinformerade individer lägger sig på någon annans ställe. De får räkna med ilskna blickar. (---) Man förfasar sig över Bertil Hults hus igen."

Hult är self-made miljardär med sitt EF (Europeiska ferieskolan), känd för sin dyslexi, sin vräkiga 70-årsfest i Kina och för kronprinsessans smekmånadssponsring i Söderhavet, ombord på Hults superyacht, Erika XII, dryga 52 meter, hemmahamn Bermuda.

Nu äger klanen Hult ett flertal hus vid Torekovs strand, prislapp långt över 100 miljoner: på Fågelsångsgatan, Marina­vägen, Möllaregatan. Den sista adressen är ett hus som köptes redan 1973, men av företaget som sedan sålde till Bertil Hult 20 år senare, för två miljoner. I dag ägs det av barnen.

Förra året köpte Philip Hult det dyraste huset någonsin i byn. Han betalade nära 35 miljoner för Katarina Lagesons arkitektritade hus på Fågelsångsvägen: fasad av kalksten i svängd form - därav lokala öknamnet "bananhuset" - och huvudbyggnad på 272 kvadratmeter, och ett andrahus på 113 kvadratmeter, pool, gym. Lagesons köpte 2006 huset som är byggt år 2000, då för 23,3 miljoner. Alexander Hult betalade för ett par år sedan 30 miljoner för ett hus på Marinavägen.

Klanen Hult är sommarskvallerämnet framför andra, och man älskar att dra historien om hur fru Hult, Lisbeth, ska ha krävt franskt mineralvatten i duschen på privatjeten - men ingen vet säkert om det var Evian, Vittel eller Badoit... Kanske Perrier.

Hults jätteyacht går inte ens in i Torekovs trånga hamn, och här är det heller ingen som stilar med vräkiga flytetyg. Nedtonat, och segel, är vad som gäller. Lagom för en tripp till Väderön. Men vid påfallande många hus finns nu surfbrädor, här blåser det alltid bra. Och i hamnen skvalpar ändå Hultarna i form av RS Torekov, räddningsbåten som är donerad just av Bertil och Lisbeth Hult, tillsammans med Antonia Ax:son Johnson, Lisbet Rausing Trust, och Hans och Märit Rausing.

Men Rausings syns sällan i byn, och knappast alls i sommar när familjen drabbats att sorg och knarkskandal. De lever skyddat vid surfarnas favoritställe, Dalen, i ett flertal hus med egen tennisbana, och inhyrda brittiska säkerhetsvakter. Husen ligger ute i naturreservatet mot Hovs hallar, närmsta grannar är bönder, odlare av Bjäres guld - potatisen. Enligt malisen bland sommargästerna inne i byn ska den privatsnåle mångmiljardären Hans Rausing ha anlitat en av dessa grannar att klippa gräsmattorna. För detta ska grannen få betalt i form av en (1) hemlagad middag per säsong.

I sommar har farföräldrarna ansvaret för sina fyra nu moderlösa barnbarn. Här ute i avskildheten bor också Lisbet och Sigrid Rausing, annars bosatta i London.

Ett annat samtalsämne i Torekov är golfbanorna: räcker det med sex i närområdet? Många tycker det, och stretar emot - med namninsamlingar och intresseföreningar - när Peab-bröderna Mats och Erik Paulsson anses vilja göra Bjärehalvön till ett svenskt St. Andrews, med golfbanor på varenda åker: skotska St. Andrews har ett 40-tal banor! Bjärebönderna erbjuds bli greenkeepers...

En och annan äkta fiskare finns kvar i byn, och de kanske betalar kontant i Parkis - om de inte föredrar Ica Nära på Litorinavägen. Men bland sommargästerna är höjden av etablerat Torekovsboende att ha kredit just på Parkis: "Skriv upp det, är du snäll... På Bergström."

Källor: "Den nya överklassen" av Bengt Ericson (Fischer & Co 2010), Veckans affärer, Dagens industri, Affärsvärlden, realtid.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!