Lomma kommun gjorde ingen orosanmälan om de barn som på tisdagskvällen upptäcktes döda tillsammans med sina föräldrar.
Rektorn på flickornas skola säger att hon känner ”i hjärtat” att det inte fanns något skolan kunde ha gjort.
Enligt Gisela Priebe, lektor vid Institutionen för psykologi på Lunds Universitet som forskat om barn och ungas utsatthet, borde dock skolan ha uppfattat varningssignaler.
– Det är anmärkningsvärt med två barn i samma familj som inte kan gå i skolan under en längre tid. I Sverige är vi noga med att även sjuka barn ska integreras och lära sig att fungera med andra barn, säger hon.
"Vi ska rannsaka oss själva"
Det team av psykologer och specialpedagoger i Lomma kommun som ska uppmärksamma skolbarn med problem meddelar att de snart ska ha en sittning och rannsaka sig själva och vad de gjort.
– Det här får världen att stanna upp. Vi kommer att rannsaka oss själva både på gruppnivå och inom förvaltningen, säger verksamhetschefen Ingela Roxenby.
Enligt rektorn Margareta Strand Karlsson hade skolan regelbundna kontakter med familjen om hur barnens skolgång skulle fungera med hänsyn till flickornas medicinska tillstånd.
De mötena dokumenterades och ska analyseras för att se om någon av deltagarna i efterhand kommer på att det trots allt kanske fanns varningssignaler.
LÄS MER: Familjen drog sig undan sista tiden innan morden
Dokument från möten mellan skolan och familjen
I offentliga handlingar från kommunen framskymtar föräldrarnas omtanke att barnens skolgång ska fungera så bra som möjligt, trots flickornas medicinska tillstånd.
I protokollen beskrivs att båda flickorna led av någon form av kronisk trötthet som gjorde det svårt för dem att orka med en ordinarie skolgång.
Den 3 maj 2016 hade pappan ett möte om den äldre flickans skolgång. I mötet deltog två rektorer, en skolsköterska, en studievägledare och chefen för kommunens resurscenter.
Pappan om äldre flickan: "Nyfiken på lärandet"
Pappan berättade under möten om dotterns svårigheter under det föregående läsåret men beskrev också ett barn som var "nyfiken på lärandet". Det framgår också tydligt att samtliga som deltog i mötet var överens om att stötta flickan så att hon klarade av att bli antagen till gymnasiet.
Målet var att flickan skulle få alltmer undervisning i skolan.
– Vi ska naturligtvis göra en analys av vad som hände och vilka kontakter kommunen haft med familjen. Att gå igenom händelseförloppet är en naturlig och viktig del av krishanteringen, säger socialchefen Amelie Gustafson.
LÄS MER: Grannen om flickorna: "I somras tjoade de i poolen"
Socialförvaltningen: "Ingen anledning att ingripa"
Socialförvaltningen i Lomma kommun har inte haft någon anledning att ingripa, enligt henne, eftersom ingen orosanmälan gjorts om familjen. Familjen har inte heller gjort någon ansökan om stöd.
Men när en hel familj dör och det är frågan om en mordutredning väcks frågor.
– Än så länge finns inga indikationer på att något skulle ha gjorts annorlunda från kommunens sida. När den akuta krishanteringen är över, kommer vi att sammanfatta situationen och göra en samlad bedömning, säger Amelie Gustafson.
– När man har en analys av vad som har hänt, det är också först då man kan säga att utifrån det ansvar som de olika personerna har haft som man kan se att man gjort vad man kunnat.
Protokoll: Yngre flickan skulle stöttas
I slutet av maj 2017 upprättades ett protokoll som gäller den äldre flickan i familjen.
Det är kortfattat.
Det framgår att flickan haft hemundervisning och att det fungerat mycket bra.
Med på mötet är pappan, rektor, skolsköterskan och två lärare.
Inget i protokollet antyder att det ska ha uppstått några problem eller svårigheter i kontakterna mellan skolpersonalen och föräldrarna.
LÄS MER: Pappans chef larmade polisen: ”Olikt honom”
Rektorn: "Risk att man litar för mycket på föräldrarna"
Drygt två veckor senare var både pappan och mamman med på ett möte som handlade om den yngre flickans skolgång under den kommande höstterminen. I mötet deltog bland annat en specialpedagog och en skolsköterska.
Under mötet tycktes alla vara överens om att stötta flickan så att hon skulle klara av sin skolgång. I protokollet skriver rektorn bland annat att flickan är "mycket social och noggrann".
"I hjärtat känner jag att det inte fanns något mer jag kunde gjort"
– Det finns alltid risk att man litar för mycket på föräldrarna. Borde vi sett eller hört något? Skulle vi ha sett signaler? I mitt hjärta känner jag att nej här finns inget mer jag kunde gjort, säger rektorn Margareta Strand Karlsson.
– Jag har tidigare gjort orosanmälningar till socialförvaltningen om andra barn. Men i detta fall har jag inte känt oro.
Möten om barnen andades tillförsikt
Kontakten mellan skolan och familjen andades en tillförsikt inför den kommande terminen och skolan erbjöd olika typer av stöd till flickan. Avsikten var att hon både skulle få undervisning i skolan och hemundervisning. Under mötet beslutades också att flickan ska få träffa skolans nya kurator för att lära känna henne.
Två månader senare deltog på nytt båda föräldrarna i ett möte med skolpersonal angående den yngre dotterns skolgång.
Handlingsplanen var i stort sett densamma som vid förra mötet. Men inget tyder på att någon av deltagarna uppfattar att det fanns ett problem, förutom det faktum att flickans kroniska trötthet var ett hinder för henne.
