Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Entreprenörsfamiljen Wendt satte Perstorp på kartan

Familjebild från 1913 på alla tolv syskonen Wendt. Från vänster syns Wilhelmina, Carl, Harold, Dagny, Wilhelm (pappa till Jan), Otto (i uniform), Johan i Marias famn, Nanny, Leni, Guy och Margareta.Foto: Privat/ Jan Wendt
Den nya kolningsfabriken som stod färdig 1939 för att möta en mycket stor efterfrågan på bilkol för gengasdrift.Foto: Privat/Jan Wendt
Pertorps ättika får ha kvar sitt namn – trots att den numera tappas i EslövFoto: Privat/Jan Wendt
Jan Wendt är i dag 72 år gammal.Foto: Privat/Jan Wendt

Historien om orten Perstorp är framför allt historien om industrin Perstorp. Numera finns inget av det ursprungliga flaggskeppet kvar – Perstorpsplattan och Perstorps ättika är sedan länge sålt till andra företag.

Men att Perstorp överhuvudtaget blev den succé det blev kan man tacka en visionsrik familj för – familjen Wendt.

– Hade det inte varit för den här historien så hade inte Perstorp funnits på kartan, säger Anders Johnson, näringslivshistoriker.

Perstorp, en skånsk ort som inte hade funnits i sin nuvarande form, om det inte vore för en familj – familjen Wendt. Tack vare entreprenörsanda och experimentlusta blev Perstorp ett av Sveriges största bolag under 1900-talet. Få svenskar känner inte till den berömda Perstorpsplattan och Perstorps ättika.

Historien om hur familjen Wendt byggde upp ett industriellt flaggskepp i en liten skånsk bruksort, tar egentligen sin början i något så otippat som karpodling.

År 1867 köpte jordbrukaren Carl Wendt skogs- och jordbruksegendomen Gustafsborg Säteri i Perstorp, 4 kilometer från centralorten Perstorp.

Mycket av marken var vattensjuk och täckt av ljunghedar, och många höjde sina ögonbryn när de fick höra om köpet. Vem skulle vilja ha den dåliga marken?

Carl Wendt blir dock startskottet för en entreprenörsanda som ska fortsätta växa i familjen genom flera generationer. Han använde marken för att anlägga vallar till Karpodling. Karpen var ingen vanlig matfisk i Sverige på den tiden men i tyska storstäder skrek den rika borgarklassen efter färsk Karp. 

Pappan var emot kemin

Karpodlingen blev en framgångssaga med sin guldålder från 1881 till 1914. 

Wilhelm Wendt, Carls son, studerade till civilingenjör i kemi och byggde ut faderns företag med det som senare kom att kallas Skånska Ättikafabriken 1881, med den kändaste produkten – Perstorps ättika.

– När Wilhelm började med den kemiska fabriken var hans pappa Carl inte alls förtjust i det Han tyckte han skulle hålla på med skogen och karpodlingen inte "kemiskt trams", men Wilhelm var intresserad av detta, säger Jan Wendt, familjeättling.

Foto: Privat/Jan Wendt

Från början var karpodlingen och Ättikafabriken samma företag och arbetarna hoppade mellan olika arbetsuppgifter. Kemiföretaget gick bra – framför allt producerades ättikssyra men även tjära, träkol och träsprit. 

Carl Wendt avled 1895 och då tog Wilhelm helt över styret för industrin. Han gifte sig med Minna Pauly och de fick 12 barn, bland annat Otto Wendt som senare kom att ta över företaget, Wilhelmina Wendt, kallad Tiddit, som blev Sveriges första kvinnliga silversmedsmästare och Wilhelm Wendt, sedermera Jan Wendts far.

– Man kan säga att jag är Wilhelm den tredje eftersom jag heter Wilhelm också och min son Johan är Wilhelm den fjärde, säger Jan Wendt.

Jobbade ihjäl sig

En ung indisk kemist, anställd på företaget, gjorde 1918 en upptäckt som ledde till att man kunde ta fram härdplasten isolit, lik bakelit. Perstorp började producera mängder med varor i det nya materialet. Både för hushållsbruk och till industrier. Men trots framgångarna tog det inte lång tid innan fabriken hamnade i en riktig kris – som gick så långt att Wilhelm Wendt avled år 1924.

År 1924 var ett krisår. Arbetarna tyckte att deras arbetsvillkor var för dåliga och gick i storstrejk under flera månader. Företagets ekonomi var i botten.

Situationen tärde mycket på Wilhelm.

– Wilhelm hade lånat allt han kunde, han kunde inte höja lönerna. Företaget hölls i gång av strejkbrytare. Wilhelm jobbade själv många timmars jobb för att det skulle gå. En kväll kom han hem sent på kvällen, trött och utarbetad. 

Senare hittades Wilhelm död. Det har ofta sagts att han dog av en olycka på fabriken med det dementerar Jan Wendt. 

– Han var 70 år, hade hjärtfel och ville att fabriken skulle överleva till varje pris. Han jobbade alldeles för mycket för sin ålder under den här strejken. Det påskyndande säkert hans bortgång, säger Jan Wendt.

Belånade upp över öronen

Företaget hade inte överlevt om det inte var dels för att arbetarna kom tillbaka men också för att de tolv syskonen och änkan Minna skrev på en förbindelse för att få nya lån. 

– De ställde allt vad de ägde och allt vad de kom att äga för en säkerhet för lånen i framtiden som gjorde att företaget överlevde. De här syskonen fick ingen utdelning från Skånska Ättikafabriken förrän 1943 och en del av dem hade det besvärligt för att få ekonomin att gå ihop under den tiden. Men det var den här enorma sammanhållnigen som var viktig. De hade inte fått lånen om någon dragit sig ur, säger Jan Wendt.

Foto: Privat/Jan Wendt

Mönstrat laminat för folkhemmet

Tack vare lånen överlevde företaget och efter Wilhelm Wendts bortgång var det äldsta sonen Otto Wendt som tog över som VD. 

Efter andra världskriget började Perstorp med mönstrat laminat – Perstorpsplattan – och det skulle visa sig vara i rättan tid. Det svenska folkhemmet höll på att byggas upp och med det många nybyggda lägenheter. Många av dem utrustades med tåliga Perstorpsplattor i köken och badrummen. Året efter att Perstorpsplattan börjat säljas dubblade företaget sina inkomster. 

När nye VD:n Otto Wendt gick i pension 1955 tog dottern Lenis make, Johan Olof Mauclér, över styret några år. Han var den siste företagschefen från familjen Wendt.

Ballongen spricker

Men allt var inte frid och fröjd. År 1970 hamnade företaget i kris igen. Det hade vuxit sig för stort med många olika grenar. Till slut insåg företaget att de måste ta in en expert för att få ordning på den spretande verksamheten.

– Det var en nödvändighet. Företaget var så stort då. Man behövde en expert som kunde reda upp det här. Hur mycket skulle man hålla på med forskining, laminat och plast. Man var tvungen att ändra om för att kunna överleva i framtiden. Många i familjen satt ju fortfarande i styrelsen dock och familjen fortsatte att kontrollera bolaget ganska långt fram.

Splittring i familjen kring försäljning

Under 70- och 80-talets gång blir företaget mer och mer splittrat och man började göra sig av med plasten. Man lade nästan helt ner produktionen av hushållsvaror och höll sig till industriprodukter.

På 90-talet såg det ursprungliga familjeföretaget sitt slut, hela bolaget såldes och delades upp. Familjen Wendt försvann helt ut ur leken.

– Det var absolut inte att alla var överens om detta. Vissa i familjen ville behålla och vissa sälja. Men 80 procent av företaget styrdes redan av utomstående då. De flesta insåg att det i längden inte fanns någon möjlighet att driva det vidare. Vad är det man brukar säga? Första generationen bygger upp, andra generationen lever gott och tredje generationen rasar, säger Jan Wendt.

En gång Perstorp, alltid Perstorp

Minnena av Perstorps flaggskepp finns dock fortfarande kvar i orten. I kommunvapnet lyser karpfisken och även om Perstorps ättika numera tappas i Eslöv så finns namnet kvar. 

Jan Wendt tror att Ättikafabriken är oerhört viktig för bygden Perstorp.

– Annars hade inte Perstorp funnits på kartan överhuvudtaget. Det blev ju ett bruksamhälle helt beroende av en enda stor industri. Och visst var man kändis som barn "jaså du är en Wendt" men det var ju inte så att man bugade och bockade. Vi var respekterade i Perstorp men nu har vi ju ingenting att säga till om längre. Vi är inte så många Wendt som bor kvar i Perstorp men vi som bor kvar är nog kända av befolkningen, säger Jan Wendt.

Hans berömda faster Wilhelmina "Tiddit" Wendt, blev under sin tid en känd silversmed. Hon kom på att sätta ihop den nattsvarta isoliten med silver vilket blev silverisolit. Med den kombinationen designade hon många föremål som blev mycket populära i svenska hem. Huset hon ritade och byggde på familjens ögonsten 1948 står fortfarande kvar. Där bor Jan Wendt nu tillsammans med hustrun Gerd. De två barnen Charlotta och Johan är utflugna. 

– Hon var barnlös och gifte sig aldrig men förtjust i barn och hon tog sig framför allt an mig. Jag tillbringande min barndom här, fiskade och bodde över. Det var alltid min dröm att få bo här sen. Så jag flyttade hit 1982, året efter att Wilhelmina gått bort. Wilhelmina hade nog hoppats på att jag skulle bo här sedan.

År 2013 såldes varumärket Perstorps ättika till livsmedelsbolaget Kavli, produktionen flyttades i samma veva till Eslöv. 

Skogsägorna finns kvar

Nu är familjen Wendt flera hundra ättlingar. Men inte så många av dem bor kvar i Perstorp. Entreprenörsandan lever dock kvar. Bland annat har Jans son, Johan Wendt, startat upp gratis matematikundervisningen för barn med svårigheter. Ett koncept som rönt stora framgångar. 

En perstorpskiva.

Jan Wendt saknar inte direkt tiden då familjen var en del i Perstorpkoncernen. Skogsbolaget som startades av hans farfars far Carl Wendt finns fortfarande kvar i Gustafsborg. Det är framför allt det han är mån om.

– Jag skulle sakna skogsbolaget mycket om vi blev av med det, Gustafsborgs säteri. Där har jag levt och byggt kojor och fiskat sedan 40-talet.  Det skulle nog påskynda min bortgång om det blir så att vi inte har kvar det inom familjen, säger Jan Wendt.

Har satt Perstorp på kartan

Enligt näringslivshistorikern Anders Johnson var det just visionerna och nyskapandet som gjorde Perstorp så framgångsrikt.

– Det var en av de största kemiska industrierna i Sverige och hade internationell påverkan. Det blev också en viktig spridningseffekt för kemiskt kunnande. Det är ju så att kemisk industri handlar mycket om att man tar fram en ny produkt och man vågade också satsa på nya idéer. Man var tidig med att ta in forskare från andra länder. Företaget har byggt på att kreativa invandrare har kommit med nya kreativa idéer, säger Anders Johnson.

Enligt historikern har Perstorps industrier varit av största betydelse för orten Perstorp men också Skåne i stort.

– Hade det inte varit för den här historien så hade inte Perstorp funnits på kartan. Det har också varit viktigt för bilden av Skåne. Perstorp har blivit internationellt känt och därav gjort Skåne internationellt känt. Precis som Klippan med sitt pappersbruk och Höganäs med sin keramik, säger Anders Johnson.