Rådjursgetter hänger ofta med sina ungar på Elisabeth Hallströms åker i Beddingestrand. Förra året slutade det illa när gräset på åkern skulle slås. Ett rådjurskid dödades av maskinen.
– Det var förfärligt och jag bestämde mig för att göra mitt yttersta för att det inte ska hända fler gånger, säger Elisabeth.
I år försökte hon med en del åtgärder för att få getterna att själva flytta sina kid.
– Bland annat gick jag runt på åkern med min hund. Men när det var dags att slå gräset var de ändå kvar på åkern.
Då fick Elisabeth söka runt på nätet efter någon annan metod. Svaret hittade hon hos organisationen Svenska räddningsdrönare som kunde hjälpa till att söka med värmekamera.
Thorsten Haapala kom till undsättning med sin drönare.
– Ofta letar vi efter hundar. Vi samarbetar också mycket med Missing People, säger han till Ystads allehanda som först skrev om saken.
”Fantastiskt effektivt”
Thorsten skickade upp drönaren i luften och trots att väderförhållandena var krångliga lyckades värmekameran få syn på kidet som gömde sig i det höga gräset.
Elisabeth Hallström rörde sig samtidigt på åkern.
– Vi hade telefonkontakt så jag fick instruktioner i örat om hur jag skulle gå, berättar hon.
Efter att Thorsten fått syn på kidet gick det fort.
– Då sa han bara till mig att jag skulle gå och ställa mig under drönaren, och sen att jag skulle ta fem steg framåt. Och där låg rådjurskidet. Så det var fantastiskt effektivt. Det var en otrolig känsla.
Elisabeth lyfte upp det lilla djuret från marken och bar i väg det en bit.
– Jag hade läst på att det är en myt att föräldrarna överger sina ungar om de luktar människa så jag hade redan på förhand fattat beslutet att det var bäst att flytta ut den från fältet.
Mamman tog stora språng
Rådjurskidet fick ligga och vila 50 meter bort under tiden som maskinerna slog gräset på åkern.
– Många har reagerat på att vi flyttade den och att det är mot naturen och sånt men det är också mot naturen att köra ihjäl den, säger Elisabeth.
– Det här var också absolut sista utvägen.
Efteråt satt hon och spanade med kikare.
– Då hade jag turen att få se när de fick syn på varandra. Mamman tog stora språng mot ungen som sen fick dia och blir slickad. Och sen fick kiden ett ryck och sprang omkring och busade på sina smala små ben. Sen försvann de i väg i det höga gräset.
Hur kändes det?
– Det var en helt otrolig känsla, magiskt att se. Och en helt annan upplevelse än vad jag hade förra året.
Kommer du att göra samma sak nästa år?
– Ja absolut, det är svårt att backa nu.
