Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Catalina, 18, hittade sin mamma efter sökandet

18-åriga Catalina adopterades till Sverige – men kunde aldrig släppa taget om sitt förflutna.
Foto: Privat
Det var Catalinas mormor, bosatt i Schweiz, som kunde hjälpa till att etablera kontakten mellan mor i Ecuador och dotter i Sverige.
Foto: Privat
Den här bilden har Catalina nyligen fått på sin biologiska mamma Raqael och två av de nya halvsyskonen.
Foto: Privat

18-åriga Catalina adopterades till Sverige – men kunde aldrig släppa taget om sitt förflutna.

Efter ett nästan livslångt sökande efter sina rötter fick hon plötsligt kontakt med sin biologiska mamma över telefonen.

– Vi grät nog båda i en halvtimme. Sedan pratade vi halva natten, säger hon.

Catalina Lundkvist, 18, var bara några månader gammal när hon adopterades från Ecuador till en svensk familj i Lund.

– Min mamma var bara 17 år när jag föddes. Hon hade inga möjligheter att ta hand om mig. Därför kom jag till Sverige, säger hon.

Den här bilden på Catalina och hennes biologiska mamma har Catalina burit med sig så länge hon kan minnas..
Foto: Privat

En ytterligare omständighet var att Catalina föddes med läpp och gomspalt – något som bara provisoriskt kunde åtgärdas i Ecuador. 

Men under hela sin uppväxt sökte Catalina efter sitt ursprung och sina biologiska föräldrar i Sydamerika.

Tankarna och funderingarna ledde till rotlöshet och problem i skolan. Vid 15 års ålder placerades Catalina hos fosterföräldrar.

– Jag kände ett utanförskap. De dagar när livet sved pratade jag med min biologiska mamma i drömmarna, säger hon.

Catalina är i sammanhanget noga med att påpeka att hennes adoptivföräldrar i Sverige gjorde allt de kunde.

Bilden av Catalina som liten.
Foto: Privat

– De är verkligen kärleksfulla människor som jag älskar. Jag är svensk och vet att jag har det bra i Sverige, mycket bättre än jag förmodligen kunde ha fått i Ecuador. Men tankarna på min bakgrund lämnade mig aldrig, säger hon.

Efterhand som Catalina växte upp intensifierades också försöken att finna sina biologiska föräldrar i landet där hon föddes.

– Även mina svenska föräldrar försökte hjälpa till, säger hon.  

Men flera av försöken misslyckades och det var inte populärt att efterfråga de aktuella uppgifterna.

– Jag hade ett namn på min biologiska mamma, men när jag surfade runt på sociala medier fanns inget som stämde, säger Catalina. 

Men lösningen fanns mycket närmare än hon kunde ana.

Den här bilden har Catalina nyligen fått på sin biologiska mamma Raqael och två av de nya halvsyskonen.
Foto: Privat

I adoptionspappren fanns nämligen uppgifter om vem hennes mormor var. Efter visst detektivarbete ledde spåren till en kvinna bosatt i Genéve i Schweiz.

– Vi fick kontakt på Facebook och allt visade sig stämma. Hon skrev att hon försökt leta efter mig också.

Genom mormodern fick Catalina kontaktuppgifterna till sin mamma i Ecuador. Hon heter Raquel Salazar, i dag 35 år gammal, välutbildad och ensamstående med tre barn från ett andra förhållande.

– Men det var min biologiska mamma som ringde först. Vi skrek båda av lycka och grät nog i en halvtimme. Sedan pratade vi i telefon hela natten, beskriver Catalina det.

Att de överhuvudtaget kunde prata med varandra berodde på rent tursamma omständigheter. Den biologiska mamman pratade spanska – samma språk som hennes adoptivmamma i Lund hade som modersmål och som Catalina fått med sig under uppväxten.

18-åriga Catalina har sökt efter sin identitet och sina biologiska föräldrar under lång tid.
Foto: Privat

Hon berättar att de enda minnena mamman haft av sin bortlämnade dotter var ett par gulnade fotografier från spädbarnstiden.

På samma sätt hade Catalina alltid burit med sig en bild på sin mamma med dottern i famnen. 

– Jag förstod att min mamma alltid haft dåligt samvete för att hon lämnade mig. Hon har också berättat att hon ville etablera kontakt. I dag förstår jag allt och jag vill inte att någon ska ha skuldkänslor.

Catalina har även försökt etablera kontakt med sin biologiska pappa, det har hittills inte lyckats. Hon vet dock att han bor i samma område som mamman och också har ett nytt förhållande och flera barn.

Alla bitarna på plats

Själv säger Catalina:

– Jag är lycklig nu, det känns som att jag är hel igen. Alla pusselbitarna har äntligen fallit på plats.

Catalina har i ren glädje delat med sig av sin historia i en Facebook-grupp – och fått massor av kärlek tillbaka.

Så snart pandemin är under kontroll, kanske till våren, vill Catalina besöka Ecuador.

– Då ska vi kramas länge, jag och min biologiska mamma, säger hon.

FLER NYHETER I KVÄLLSPOSTEN

MISSA INGA NYHETER FRÅN SYDSVERIGE – ladda ner Kvällspostens app!