Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Du blir författare för att du har förmågan"

Henning Mankell blev 67 år. Foto: Ulf Ryd
Henning Mankell blev 67 år. Foto: Ulf Ryd
Henning Mankell blev 67 år. Foto: Ulf Ryd
Henning Mankell blev 67 år. Foto: Ulf Ryd

Kvällspostens sista intervju med Henning Mankell, publicerad 26 oktober 2013:

MALMÖ. Sista svenska Wallanderfilmen hade premiär i veckan. Wallander-stjärnan Krister Henriksson fortsätter att samarbeta med författaren HenningMankell som skrivit böckerna om den populäre Ystadpolisen.

– Det stämmer att en av rollerna i mitt kommande SVT-drama är skriven direkt för honom, avslöjar bästsäljarförfattaren.

HENNING MANKELL OM...

...tv-serien om Bergman:

Pågår. SVT gör nog den först 2018. I samband med att det var 100 år sedan han föddes. Det är ett gigantiskt projekt. Inte bara dyrt. En massa nu levande och kända personer som ska gestaltas. Det mest komiska är att min egen fru förekommer som rollfigur i det där (hon är dotter till Ingmar Bergman). Jag lovade henne att hon själv får välja vem som ska spela henne. Jag har det som ett avtal med SVT. Hon har inte valt ännu. Jag tänker på Björn Borg. När han slog igenom på 70-talet hade Sverige inte många spelare av hans kaliber. Efter att han slagit igenom hade Sverige en helvetes massa tennisspelare. Jag har dragit med mig andra som inspiratör, lokomotiv... Men det är tillfälligheter som spelar in. Det kunde lika gärna ha uppstått nån annan stans. När jag växte upp kom all litteratur som betydde nåt från Frankrike. Nu har skandinavisk krimlitteratur varit efterfrågad. Men det kommer inte att vara för evigt. Det kommer alltid nåt nytt.

"Filmer och tv-serier baserade på Mankells verk

1994 - Mördare utan ansikte

1995 - Hundarna i Riga

1996 - Den vita lejoninnan

2001 - Villospår

2002 - Den femte kvinnan

2003 - Mannen som log

2005 - Steget efter

2006 - Brandvägg

2007 - Pyramiden

Lennart Jähkel som Kurt Wallander

2003 - Talismanen (tv-serie)

Krister Henriksson som Kurt Wallander

2005 - Innan frosten

2005 - Byfånen

2005 - Mastermind

2005 - Bröderna

2005 - Mörkret

2005 - Afrikanen

2006 - Fotografen

2006 - Den svaga punkten

2006 - Luftslottet

2006 - Täckmanteln

2006 - Blodsband

2006 - Jokern

2006 - Hemligheten

2009 - Hämnden

2009 - Skulden

2009 - Kuriren

2009 - Tjuven

2009 - Cellisten

2009 - Prästen

2009 - Läckan

2009 - Skytten

2009 - Dödsängeln

2009 - Vålnaden

2009 - Arvet

2009 - Indrivaren

2009 - Vittnet

Kenneth Branagh som Kurt Wallander

2008 - Sidetracked

2008 - Firewall

2008 - One step behind

2010 - Faceless killers 2010 - The man who smiled

2010 - The fifth woman

2012 - An event in autumn

2012 - The dogs of Riga

2012 - Before the frost

Läs också: Henning Mankell är död – blev 67 år gammal

Han kliver osedd in genom entrén till Stadsbiblioteket prick fyra, alltså på avtalad tid. Trots att Henning Mankell, 65, är en av Sveriges mest lästa författare är det ingen som lägger märke till honom. Det var inte precis Roxette-duon som gjorde entré trots att de är lika stora. Roxette har sålt 60 miljoner skivor, Mankell är uppe i 40 miljoner sålda böcker. Mankellbefinner sig i Malmö för att bli utfrågad av Kvällspostens förre chefredaktör, Per Svensson. Folk börjar redan ta plats i läsesalen. Stolarna längst fram är upptagna en timme före utsatt tid.

Mankellfans. Hardcore-sorten. De som kan allt om Wallander, polisen som satt Ystad på kartan. Sista Wallanderboken, den nyutkomna "Handen" är försedd med ett plats- och personregister som utfyllnad.

– Folk har frågat efter sånt. Det finns 1000 karaktärer i böckerna. Fem heter Andersson. Jag har själv ingen aning om vilka dessa är. Men det finns kalenderbitare som är intresserade av sånt.

De är som Roxettefans, säger jag.

– Vad ska jag svara på det, säger han som om kändisskapet besvärar författaren som bott i Ystad sedan 90-talet.

En bibliotekarie föreslår att vi sitter i ett avskilt rum backstage men Mankellsitter hellre ute bland vanligt folk och vi hamnar på barnavdelningen. Först blir vi stoppade eftersom vi inte har åldern inne. Endast för dem under 12. Men bibliotekarien räddar oss och vi får dispens. Jag sparkar av mig skorna, för det är strumplästen som gäller i den här delen av stadens bibliotek. Mankell behåller sina på. Gympadojor. De ser dyra ut. Skinnjackan ser också ut att vara av finare kvalitet. Men ändå enkelt klädd, som vilken gubbe som helst faktiskt.

Wallanderframgången, är den jobbig?

– Nej. Du blir författare för att du har förmågan att berätta och har nåt att berätta. Då vill man ha många läsare. Den som säger sig vara glad med 76 läsare, tro honom eller henne inte. Ren lögn. För 25 år sedan fick jag fler läsare. Det var i första hand inte glädje utan lättnad som jag kände. Att jag valt rätt. Så tänker jag.

Men är det trist att det bara snackas Wallander?

– I många länder är det inte primärt att jag skrivit om Wallander folk pratar om. I Frankrike har jag sålt 600 000-700 000 exemplar av "Italienska skor". Wallander har varit ett jäkligt bra lokomotiv. Men det finns vagnar på tågsetet.

"Handen" är ännu en Wallanderbok. Det skulle ju inte komma fler Wallanderböcker efter "Den osynlige mannen"...

– Det var 10-12 år sedan jag skrev "Handen". Den förändrar ingenting i slutet av själva historien om Wallander. Utan den bara breddar berättelsen. Det finns inget mer. Om du skulle tortera mig skulle jag kanske påstå att det finns en ny, men så fort du slutar skulle jag ta tillbaka det ögonblickligen.

Torterar det dig att det finns en enorm efterfrågan på en ny berättelse?

– Nej inte eftersom mina andra böcker når så många läsare. Hade det inte varit så hade jag kunnat bli lite fundersam.

Inga fler böcker och sista Wallanderfilmen med Krister Henriksson hade premiär i veckan. Skulle du inte kunna skriva om nåt som hände tidigare i Kurts liv?

– Eller tills han faller död ner? Eller skriva om hans dotter? Jag kan hitta på alla möjliga jävla sätt. Men det är inte viktigt för mig. Det viktiga är och förblir berättelsen. Ju äldre man blir, ju knappare blir tiden, och det är väldigt många saker jag vill skriva innan jag själv faller omkull.

Ångrar du Wallander?

– Nej, jag ångrar inte för ett ögonblick att jag skrev ett par tusen sidor eller vad det blev. Jag är glad för att jag gjorde de där historierna. Jag tror att Wallanderböckerna kommer att klara sig länge som en skildring av hur Sverige var på 90-talet.

Kurt Wallander har gestaltats av fyra om du räknar in Lennart Jähkel, som också spelade Wallander en gång. Ja, Gustaf Skarsgård som den unge Kurt också.

– Eh knappast.

Du menar att det bara är Rolf Lassgård, Krister Henriksson och Kenneth Branagh som räknas?

– Eftersom jag är dramatiker och regissör själv så släpper jag inget vind för våg. Rolf och Krister har jag själv "pekat ut". Hade inte Krister kunnat, när Rolf inte kunde längre, hade det inte blivit fler filmer.

Du kontrollerar Wallander?

– Jag har jävligt mycket att säga till om. Jag godkänner manus, har skrivit grundhistorierna. Men när jag väl sagt ok lämnar jag över och måste ha förtroende för dem som jobbar vidare. Ibland blir det bra och ibland mindre bra.

Var Kenneth Branagh bra eller dålig?

– Jättespännande. Han vill närma sig historien som ett klassiskt drama. Typ nåt av Shakespeare. Han ska för övrigt göra tre till har jag förstått.

Vad tycker du om hur det svenska vemodet framställs i Branaghs filmer?

– Nej, känner inte igen mig i den beskrivningen. Jag tänker på att det är renskrapat som ett Shakespearedrama. Allting är inte alls grått. Men väggarna har inga tavlor. Blottat. Krister och Rolf är mer naturalistiska. Gjort sina egna tolkningar. Det är de stora elefanterna som kommer in och det är enormt spännande.

Du gillar Skåne?

– Men jag har ju en väldigt stor uppskattning av den här delen av Sverige.

Bor du fortfarande i Ystad där böckerna utspelar sig.

– Jag flyttade till Ystad 1980. Har haft en gård ända tills i fjol. Fick inte ihop det med barn och familj och sålde till en annan familj i Malmö. Men jag ska skaffa ett ställe igen så småningom.

För att dra dig tillbaka som pensionär i Skåne?

– Ett privilegium en författare har är att inte bli pensionär! Jag fortsätter att jobba tills jag stupar. Att jag skulle dra mig tillbaka har jag aldrig kunnat föreställa mig.

Så vad sysslar du med nu?

– Har precis lämnat manus till en dramaserie som är som "Borgen". Handlar om en ny ambassadör i ett fattigt land i Afrika. Ett land som påminner i mångt och mycket om Moçambique. En liten ambassad är ett litet Sverige i miniatyr där allt svenskt finns koncentrerat. SVT är inblandat.

Skådespelare?

– Krister dyker upp. Har skrivit en roll för honom. En av huvudrollerna.

"Borgen" säger du.

– Jag gillade "Borgen". Ett seriöst tv-drama. Varken såpa eller kriminalhistoria. Ett försök att berätta en "annan" historia. Första säsongen var bra. Mindre bra sen. - Jo, Nesbø är bra. Är dina efterföljare bra? Guillou? - Alldeles utmärkt skribent. Leif GW med. GW säger att till skillnad från dina poliser som är empatiska och gillar opera så gillar poliser i verkligheten fruntimmer och dansband.

– Det är så dumt. Man kan inte säga så. Det finns båda delarna. Det är lite PR-maskineri där.

Om Wallander är död blir det fler spänningsromaner? Färdig med genren?

– Nej inte genren. Mina tankar drar åt ett annat håll. Jag har alltid mer än en sak gående samtidigt, men jag kan bara ha en huvudsak. Så när jag är färdig med den kan bisaken flyttas upp. För att inte hamna i ett öde ingenmansland. Där allting stoppar upp och det inte finns nånting jag kan luta mig över en dag eller två.

Låter som att du är rädd för att bli sysslolös.

– Det kan finnas ett obehag när du har ställt till det så att du bara har en sak. Och så stoppar det upp. Men har du nåt att förbereda tills du kommit rätt i det andra går det bra.

Känner du nåt när du lämnat in manus?

– Nä, ja, lättnad möjligtvis. Roligt var det. Och det ska bli roligt att se vad som händer. Kanske tar jag ledigt en dag.

Vad händer då?

– Går till antikvariat och botaniserar. En tur till Louisiana i Danmark.

Inte till Afrika?

– Jag åker dit snart igen. Men det är ingen paradistillvaro. Det har varit farligt i perioder. Men det tillför så mycket. I min förståelse av världen i min tid. Vill inte vara utan det. Allting har ett pris.

Hur hamnade du där?

– Jag behövde skaffa mig perspektiv. Det förde mig till Afrika. Det kunde i och för sig ha blivit nåt annat ställe.

Av en ren tillfällighet alltså?

– Billiga flygbiljetter! Det är nu 40 år sedan han började pendla till Afrika. I dag bor han delar av året i Moçambiques huvudstad Maputo. - Jag vill skaffa mig kunskap om världen för att begripa den - och mig själv.

Inga nöjestripper med andra ord.

– Nej, det har aldrig funnits vare sig några sentimentala eller romantiska skäl till de där resorna.

Hur ser Malmö ut med ditt perspektiv?

– Visst har stan problem. Malmö har sitt rykte. Det råder starka spänningar. Och man ska ta det man ser på allvar. Vi lever i en tid som präglas av dem som är innanför och dem som är utanför och inte har.

Stör det dig att du har?

– Nej, det gör det inte. Jag brukar säga lite halvironiskt att det är bättre att jag har pengar som gör nån nytta med dem och ger bort dem till förnuftiga ändamål (Exempel: 2007 skänkte Mankell och hans fru Eva Bergman 15 miljoner kronor till SOS-barnbyar). Än alla de här giriga jävlarna som till och med tror att de ska kunna stoppa med sig förmögenheterna i kistan. De är verkligen tragiska.

Är du lycklig?

– Jag tror inte på begreppet lycka. Jag kan vakna fyra på morgonen och livet är som aska i munnen. Tänker på alla enorma problem i världen och att de är onödiga. Under den halvtimme vi pratat här har ett par tusen barn dött i malaria helt i onödan. Det finns ett mörker. Men 50 år framåt i tiden är jag övertygad om att folk på den afrikanska kontinenten kan leva anständiga liv. Därför att allt finns där men det koloniala tar tid att bli av med.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!