21 september 2001 greps han. När han for hemifrån den morgonen var allt som vanligt, men från och med då skulle inget bli sig likt.
– Det var en fredag vid kvart i nio på morgonen, berättar Bo Larsson.
– Jag skulle lämna min minsta dotter på Kyrkans barntimmar. När jag körde hem till min exsambo mötte jag en mossgrön Volvo 245 som gjorde vad jag kallar en James Bond-sväng, vände på vägen. Sedan körde han efter mig i två mil. När jag kom fram slet de ut mig: "Kom här ditt jävla monster". De drog ner mig och trampade mig på nacken. Jag fattade ingenting.
Han kördes till polishuset i Helsingborg där han placerades i en cell, en "fyllecell", säger han själv.
– Där sa de till mig: "Du är anklagad för våldtäkt på din dotter". Man var ju desperat. Hade ångest. Var helt förstörd. Jag rökte två cigg i minuten, säger Bosse Larsson.
– Jag kom in i någon sorts chocktillstånd. Vanmakt. Det går inte att beskriva det, du måste uppleva det själv. Du befinner dig i en luftbubbla.
Kände sig chanslös
Bo Larsson, i dag 55 år, har kritvitt hår, är kort och satt och utstrålar en trygg, orubblig styrka. Den behövde han under hela tiden som han satt häktad, misstänkt för att ha förgripit sig på sin dotter.
– Det var fruktansvärt. Du ställer sådana frågor, det går inte att förklara hur det var. Väggarna kommer emot dig. Du har ingen att prata med, inget att läsa. Och så de här fruktansvärda anklagelserna.
När det var dags för rättegång kände Bo Larsson sig chanslös.
– Man visste inte vad det var frågan om. Allt vara snurrade. När vi kom till tingsrätten var vi körda. Vi var dömda redan när vi gick in genom dörrarna.
Senare skulle det visa sig att flera ungdomar på behandlingshemmet Ekbacken, där Bo Larssons dotter vårdades, tvingats tala ut om påstådda övergrepp, eftersom de straffades då de inte sa det som terapeuten ville höra. JO skulle senare kritisera polisen för att Bo Larsson och hans advokat inte fått ta del av hela förundersökningen. Och efter att Bo Larsson dömts i hovrätten skrev dottern i ett brev att hennes pappa var oskyldig.
Fick ett samtal
Ändå dömdes Bo Larsson i både tingsrätt och hovrätt, och satt fängslad i tre år.
Hela tiden har han stöttats av sin familj. Hade det inte varit för hans pappa, hade Hannes Råstam aldrig kommit in i Bo Larssons liv. Själv hade Bo svårt att kontakta någon i omvärlden.
– Du har sex telefonnummer som du får ringa, då väljer du ju nära och kära, säger Bo Larsson.
Men hans far ringde till "Uppdrag granskning"-redaktionen och bad att få tala med Janne Josefsson. "Be Bosse att skriva ett brev" var svaret han fick.
– Då satte jag mig och sammanfattade allt. Jag skrev på kvällen, när jag var inlåst. Det var bästa tiden, för då fick jag vara i fred. Du får tänka på att jag har suttit tillsammans med de värsta. Jag bestämde mig: Det här ska inte bli ett hafsverk.
– Sedan ringde det en person som hette Hannes Råstam, som sa att han ville besöka mig.
Friades
"Uppdrag granskning"-researchern Hannes Råstam fastnade för uppgiften om att så många av de påstådda övergreppen begåtts under så kort tid. Hur var det möjligt, utan att till exempel skolan reagerat på frånvaro.
– Hannes menade att detta skulle gå att leda i bevis. Han berättade senare att han slängt brevet i papperskorgen. Sedan var det något som sa honom att han skulle ta upp det igen, säger Bo Larsson.
Brevet, som uppenbarligen inte blivit något "hafsverk", blev vändpunkten.
– Jag blev helt upprymd. Nu var det äntligen någon som tog tag i det. Jag var jätteglad.
Resten är historia. Den prisvinnande dokumentären "Fallet Ulf" ledde till att målet togs upp igen, och Bo Larsson friades. Han har fått skadestånd, men ingen ansvarig inom rättssystemet har åtalats för felaktigheterna. Än. Nu ska allt fram, menar Bo Larsson.
– Hannes sa till mig att han skulle skriva en bok om mitt fall, att han skrivit tre-fem sidor. Men sedan blev han sjuk, och han ville göra klart boken om Thomas Quick.
– Sedan gick Hannes bort. Och jag miste en nära vän.
– Jag satt och tänkte att jag inte vill släppa det. Jag sökte lokalt efter en reporter, och då fick jag nys om Jörgen som jag tog kontakt med.
Skrattat en del
Jörgen Johansson, skribent, fotograf och musiker – bland annat känd för sitt stora Bruce Springsteen-intresse och för att ha delat scen med Springsteen under en spelning i USA – tackade ja till förtroendet.
– Vi hade ett par möten först, vi kände båda att det är viktigt att ha förtroende för varann. Vi sitter och jobbar ihop dagligen, och då är det viktigt att tycka bra om varandra. Och det gör vi. Vi har varit väldigt tagna. Vi har gråtit en del. Och skrattat en del, säger Jörgen Johansson.
– Det är som en rollercoaster, säger Bo Larsson.
"Dem borde man skjuta direkt"
Nu sitter de om vardagsförmiddagarna och går igenom allt. Arbetsrummet i Jörgen Johanssons villa är täckt av pärmar, och på golvet står pappkartonger med ännu mer dokument. Boken ska inte bara handla om "Fallet Ulf", mannen Bo och en rättsskandal. Det är också en skildring från insidan av hur polis och kriminalvård behandlar personer som sitter frihetsberövade.
Redan gripandet är Bo Larsson kritisk mot. Övervåldet, och att kalla en misstänkt brottsling för "monster".
– Så beter man sig inte som polis. Jag tycker inte att det spelar någon roll vad personer har gjort, säger han.
Samtidigt har det varit chockartat att sitta på samma anstalt som gravt störda sexualbrottslingar, och själv uttrycker han sig inte så milt när de kommer på tal.
– Några jag har suttit med skröt om att han våldtagit en tre månaders bebis. Det är något av det värsta jag har hört. Dem borde man skjuta direkt, säger han.
Då griper Jörgen Johansson in.
– Där är ju jag då inte helt överens med dig, säger han.
Det märks att de haft sina duster.
Men frågan om fångarnas villkor är viktig för båda, det märks.
– Vad jag vill få fram i boken är hur folk blir behandlade i fängelset. Hur rättsstaten fungerar, på baksidan, säger Bo Larsson.
Blev misshandlad
Han berättar om en misshandel på anstalten.
– Jag blev fastspänd i en säng och stucken med kanyler. Hur vissa vakter beter sig! Jag var fruktansvärt rädd. Du kan själv tänka dig. Det var i samband med att min dotter hade skickat brev till mig. Så de upplevde väl att jag var orolig, störig.
– Många av de här fångvaktarna är människor som inte klarat polisskolan. På något vis ska de få ut sin frustration på oss fångar.
Det handlar om en långsam terror i de små, vardagliga detaljerna.
– Då körde de in en bokvagn med böcker på grekiska och turkiska. Som jag inte förstår något av. "Skit i det ditt jävla monster." Så gör man inte.
– Eller på julafton. Då kom det in en rostfri vagn med en femlitersspann med sill. De ska inte behandla folk hur som helst. När man ska åka från ett fängelse till ett annat kallas det att man "transporteras". Det är som boskap.
– Polisens beteende var under all kritik. De behandlar dig som en säck potatis. Ringer du på klockan och säger att du behöver kissa – det kan du glömma. Det är bara att pissa på golvet. Och när de kommer med matbrickan, så "råkar" de tappa den, just innan du ska ta den.
– Jag anmälde aldrig något av det, det är inte lönt, säger Bo Larsson.
– Men alla de här sakerna har vi fått bekräftade, inflikar skribenet Jörgen Johansson.
"Allt ska fram"
Jörgen Johansson är fotograf i grunden, har jobbat på bland annat både Norra Skåne och Kristianstadsbladet, och plåtar under skrivandets gång. Han delar Bo Larssons ambition att skapa rättvisa, att ge upprättelse.
– Det kommer att bli en bok om Bosse Larsson. Den kommer att ta upp de personer som såg till att det gick så här. För kan det hända Bosse Larsson, kan det hända vem som helst. Det är en av Sveriges största rättsskandaler. Allt ska fram. En del människor kommer att må dåligt.
Men det är inte bara fråga om att ett debattinlägg för Jörgen Johansson, utan också att berätta en historia.
– Bosse vill få rätsida på allt som blivit fel. Det är många människor som kommit undan för lätt. Men boken kommer inte bara att handla om att sätta dit människor, utan jag vill att Bosse själv ska berätta sin historia. Jag har upptäckt andra saker som har med Bosses liv att göra som är intressanta. Som handlar om Bosse liv, från början. Han brukar säga att han är "född under fel stjärna". Han har en barndom som jag inte tror att många har upplevt, säger Jörgen Johansson.
Under arbetets gång har han blivit imponerad av Bo Larssons kraft.
– Ditt liv är ingen motorväg. Bosse har en jävla glimt i ögonen. Du har en överlevnad i dig. En jävla humor. Mitt i det svåra är det skratt.
