Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Det var kanske inte överlagt och planerat"

FÖRFATTAREN och boken. Lars Larsson, författare till boken ”Nationens fiende” med en ny teori om hur mordet på Olof Palme kan ha gått till.
Boken.

Vi har alltså en person som bevisligen fanns på mordplatsen, ljuger om sina förehavanden där, beter sig på samma sätt som mördaren och ser likadan ut som mördaren.

Jämför man detta med de indiciekedjor som i tur och ordning band först Viktor G och sedan Christer P vid mordet, är de indicier vi nu har vid handen gällande Sture E oerhört mycket starkare. Ändå fälldes Christer i tingsrätten, och trots det senare frikännandet i hovrätten bedömdes han som så trovärdig i rollen som gärningsman, att Riksåklagaren gjorde ett allvarligt försök att få till stånd en resning i Högsta domstolen.

Innebär då dessa indicier att Sture är skyldig? Nej. Men det innebär inte att han kan avskrivas heller.

På samma sätt som vi nu har radat upp ett antal indicier för att Sture skulle kunna ha något med mordet att göra, måste vi också se vad som talar för att han är oskyldig.

Det mest uppenbara är att han själv ringer polisen dagen efter mordet och uppger sig vara ett vittne. Detta strider mot allt som känns naturligt. En mördare, tror vi oss veta, borde väl göra allt han kan för att lägga så många mil mellan sig och mordplatsen så snart som möjligt efter mordet? Helst fly landet. Men Sture ringer inte bara polisen dagen efter, han skjuter dessutom upp sin planerade vintersemester i Idre och går därefter upp på Svenska Dagbladet för att intervjuas och låta sig fotograferas i tidningen. Inte nog med det, han kontaktar SVT och låter sig bli filmad och framträder på bästa sändningstid i TV med både bild och röst.

Eller är det kanske egentligen väldigt smart? Experiment har visat att i villervallan efter en helt oväntad händelse till exempel ett plötsligt och överraskande rån på öppen gata, där offret blir rånad av en gärningsman och en person därefter springer efter den flyende rånaren har vittnen som inte varit förberedda på händelsen mycket svårt att i efterhand med säkerhet peka ut vem som är offer, vem som är gärningsman och vem som är förföljare. Sådant verkar den mänskliga hjärnan ha lätt för att blanda ihop, och vi har sett en del exempel på sammanblandade signalement även i Palme-utredningen.

En person som befinner sig på platsen och beter sig som mördaren och dessutom har liknande kläder kan under vissa omständigheter kanske felaktigt pekas ut i rollen som gärningsman, när han egentligen bara är ett oskyldigt vittne. Vi vet således inte om detta beteende som vid första påseendet talar för att Sture är oskyldig egentligen är en oerhört modig och uttänkt strategi. Tänk efter: I den händelsen att någon skulle få för sig att peka ut Sture som mördaren kan de flesta anklagelser enkelt bemötas.

Låt oss föra ett hypotetiskt resonemang kring en tilltänkt situation, där polisen skulle ha misstänkt Sture för att vara mördaren och därför engagerat honom i en vittneskonfrontation på samma sätt som gjordes med Viktor G och Christer P, det vill säga på den andra sidan av spegelglaset. Låt oss också säga att ett vittne identifierar honom i vårt påhittade exempel som mannen som stod i skyltfönstret och väntade på paret Palme.

Ett sådant utpekande skulle vara helt utan värde av det enkla skälet att Sture redan erkänt att han fanns på just den platsen. Han stod ju vid skyltfönstret och tittade på klockan.

På samma sätt skulle det vara ganska enkelt att kasta tvivel på ett utpekande av Sture som mannen som stod med utsträckt hand på mordplatsen och sköt, för att därefter springa in i gränden. Han har ju redan berättat om hur han stod på platsen med utsträckt arm (utan revolver) och därefter sprang in i gränden. Vittnet måste ha blandat ihop det hela, kanske var hon i chock?

Och att identifiera ett ansikte i en konfrontation som redan beskådats av miljoner människor i tidningar och på TV kan inte vara värt någonting alls. Sture har redan etablerat sig som ett vittne som fanns på plats och hur konstigt det än låter så är det ett mycket bra skydd mot ett utpekande.

Men det finns annat som talar för att Sture inte kan vara gärningsman.

Paret Palmes väg hem från biografen Grand den här kvällen var inte känd på förhand och det fanns ingen möjlighet att veta att de skulle passera förbi hörnet vid Dekorima vid just den tidpunkten. Hur kan då Sture, om han nu skulle vara gärningsman, veta att statsministerparet skulle komma denna väg just då?

Egentligen behöver det inte vara så konstigt. En enkel förklaring kan vara att det är en ren tillfällighet. Sture kommer ut ur entrén från Skandiahuset på Sveavägen, ser paret uppe vid skyltfönstren 40 meter norr om Skandia och börjar promenera mot sin tunnelbanenedgång. Han bestämmer sig för att vänta in dem för att säga ett par sanningens ord. Nere vid Dekorimahörnan stannar han och väntar. Stures har själv lanserat en egen teori om vad som hände på mordplatsen. Han beskriver den så här i tidningen Skydd och Säkerhet 5/92:

Det var kanske inte alls överlagt och planerat. Inte mord, utan dråp, eller som ett vådaskott under en älgjakt... Vittnen uppger sig ha sett en man samtala med paret Palme, stående med ryggen mot det upplysta skyltfönstret. Andra uppger sig ha sett en man lägga handen på Olof Palmes axel, när paret Palme går neråt gatan förbi Beckers. Lägg ihop de här bilderna paret tilltalas av en man som kanske känt igen dem och vill säga något till en livs levande världskändis som plötsligt kommer knallande Sveavägen fram från bion. Många har hälsat vänligt på Palme han hade inte bara fiender. Tänk om den beundrade statsministern snäser av vederbörande på ett föraktfullt sätt.

Avvisade och vända ryggen åt blir några av oss förbannade. Om då någon av oss också går runt med ett vapen så kanske vi tar till det vid ett sådant tillfälle.

Sinnet rinner till vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom

- Din djävel! pang. Det är tyvärr mänskligt eller omänskligt.

...

Kanske mördaren är en solitär, en ensamvarg, just i det oplanerade dråpögonblicket

...

Är statsministerns död en slump? Kanske ett misstag eller något åt det hållet? Jag tror det. Det är den enda förklaringen jag har.

För att kunna umgås med tanken att en person har avfyrat en revolver mot någon måste man också kunna visa att personen hade tillgång till ett sådant vapen. Det finns inga indikationer på att Sture vanemässigt bar en revolver på sig och inte heller att han ens hade tillgång till en. Det finns å andra sidan heller ingenting som talar emot att han vanemässigt bar på ett vapen i handväskan.

Vad krävs av en människa för att begå ett mord? Vem bär på så mycket mod, hat eller galenskap att han utan återvändo passerar gränsen för det otänkbara?

Sture framstår som helt orimlig i den hypotetiska rollen som mördare. Han beskrevs som feg, var ostraffad vid tidpunkten för mordet och hade en anständig och respektabel position vid Sveriges största försäkringsbolag. Han var i det perspektivet en helt vanlig svensk precis som alla vi andra, om än den kvällen styrkt av flytande mod på flaska.

Vi vet ännu inte säkert vem som på det fegaste av alla sätt sköt Olof Palme till döds på Sveavägen i Stockholm för trettio år sedan. Men jag kan skymta honom borta vid skylfönstret i närheten av reklampelaren. Och det är en orimlig mördare som tar tillfället i flykten att befria nationen från en fiende.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!