Kol. Dessutom dåligt kol. Det var de naturrikedomar som dolde sig under C.G. Cösters gård Skromberga i Ekeby i nordvästra Skåne. Men markägaren gjorde vad han kunde av det hela och startade 1881 Skromberga stenkolsgruva. Det gick inget vidare och det dröjde innan gruvdriften tog över av en Nils Persson från Helsingborg.
Ingenjörskonst
Med hjälp av en tysk ingenjör, herr Franz Dauman från Berlin, lyckades man lista ut att den tunga, täta leran i trakten - som var en biprodukt från kolbrytningen och fanns i överflöd - lämpade sig utomordentligt för tillverkning av stengods.
Stor arbetsplats
Nu tog det fart. I slutet av 1880-talet bildades Skromberga Stenkols- och Lerindustri AB som snart kom att bestå av ett tiotal fabriker på området för tillverkning av klinker, rör och eldfast tegel. I början av 1900-talet hade verksamheten kring 1 000 anställda. Den siffran skulle fördubblas vid mitten av samma sekel när Skrombergaverken var en av landets största arbetsplatser.
Stängde 2008
Men när sedan produktionen mekaniserades sjönk antalet anställda snabbt. När fabriksvisslan blåste ut för sista gången år 2008 jobbade bara ett 50-tal personer kvar i verksamheten.
Du har väl inte missat de andra delarna i Kvällspostens artikelserie "Övergivna platser"? Här finns alla samlade.
