Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vinsttak stoppar även skolor som inte är vinstdrivande

Maria Jacky, Lingua Montessoriskola i Lund.
Camilla Samuelsson, Villa My Montessoriskol i Ystad.
Navid Ghannad, Pusselbitens Skola i Dalby.

Även för de skolor som inte är vinstdrivande är Ilmar Reepalus välfärdutsutredning en katastrof. Våra verksamheter omöjliggörs, skriver tre skånska huvudmän.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nyligen lade regeringens utredare Ilmar Reepalu fram sitt förslag om ett ”vinsttak” inom vård, skola och omsorg. Sällan har skillnaden mellan vad som uttrycks i retoriken och vad som föreslås i praktiken varit så stor. 


Vi som skriver detta driver skolor och förskolor i Ystad och Lund. Närmare 300 skånska barn går i våra verksamheter.  Man skulle kunna tro att vi är rätt obekymrade. De skolor som vi driver är sådana som i ord hyllas av våra politiker. De är små, de är lokala, och pengarna stannar i skolorna. En av oss har inte gjort några utdelningar på sju år, en annan har inte någonsin kunnat ta ut några pengar. En tredje är icke vinstdrivande. 


I retoriken om ”vinster i välfärden” är udden riktad åt ett helt annat håll än mot oss. Mot stora koncerner. Mot gigantiska övervinster. Man kan fråga sig hur sanningsenlig den bilden är, men det är i alla fall inte vår vardag. Ändå skulle Reepalus förslag slå hårt mot oss. Troligen blir det omöjligt för oss att driva vidare våra skolor. Det som har föreslagits är nämligen inte ett vinsttak, trots att det kallas så, utan en begränsning av hur stort överskott som vi får göra och som vi får spara inför sämre tider. Dessa pengar behöver vi ha som en ekonomisk trygghet. Att driva skola är inte som att driva en fabrik. Våra elever är människor med olika förutsättningar och olika behov. Vissa klasser och vissa år är mer krävande, och därmed dyrare, än andra. Vi behöver kunna bygga upp en buffert som garanterar att alla får den utbildning de behöver. Det tillåtna överskottet kommer med Reepalus förslag bli minimalt. 


Tyvärr räknas det ut på ett sätt som är nästintill omöjligt för en lekman att förstå. För oss kan det i bästa fall handla om runt 100 000 kronor per år. I värsta fall 0 kronor. Då omsätter våra skolor mellan 10 och 20 miljoner. En enda elev som byter skola, eller som visar sig ha större behov än väntat, kan rasera hela vår marginal (om vi får lov att ha någon). Hur ska vi kunna bygga upp en trygg och långsiktig verksamhet under sådana förutsättningar? Det är omöjligt. 


Vi har inte heller några kapitalstarka ägare bakom oss. Behöver vi göra investeringar i våra lokaler eller utegårdar måste vi själva spara ihop till det, eller låna pengarna från banken. Inget av det kommer vara möjligt när vi förbjuds att göra ett rimligt överskott. De enda som har möjlighet att jämna ut intäkterna, eller spara ihop till investeringar, är stora koncerner med massor av skolor. För oss mindre skolor, med små eller inga vinster, är förslaget till så kallad vinstbegräsning en ren katastrof.    


Camilla Samuelsson 

Villa My Montessoriskola, Ystad


Maria Jacky 

Lingua Montessoriskola, Lund   


Navid Ghannad 

Pusselbitens Skola, Dalby