Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi måste tänka längre än vad batongen räcker

Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö.Foto: ROBIN PIHL / PRESSBILD

Debatten om en nedmontering av polisen tvärdog för tidigt. Forskarna som pekade på alternativ hade rätt i sak. Genom förhöjd levnadsstandard, social rättvisa och jämlikhet skapas trygghet, skriver Nicolas Lunabba vid Helamalmö.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Att offentligt kritisera polisen är i Sverige förenat med risken att avfärdas och häcklas för sina åsikter och mötas av hat och hot. Senast att erfara detta var forskarna Ida Nafstad och Amin Parsa vid Lunds universitet som i en debattartikel argumenterat för en nedmontering av polisen (SDS 18/7). Polisens arbete, skriver forskarna, baseras på strukturell rasism, varför polisens resurser bör reduceras och omfördelas till civilsamhället och lokala initiativ.

 

Genast kastade sig ledande politiker, polischefer och andra med inflytande över tangentbordet in i debatten och skrev den ena raljanta tweeten efter den andra. Debatten tvärdog. Det som kunde ha blivit ett sakligt samtal om bristerna inom polisen, våldsmaktens ansvar och roll i samhället och alternativ till polisiär närvaro i utsatta områden, blev i stället ännu en uppvisning i vår oförmåga att tänka längre än batongen räcker.

 

Forskarna har rätt i sak. En investering i lokala initiativ och etablering av social infrastruktur vantolkades i debatten som pengar till kriminella gäng. I själva verket är det ett utomordentligt och i svensk kontext beprövat komplement för att möta utmaningarna. Den långsiktiga lösningen är förhöjd levnadsstandard, social rättvisa och jämlikhet. 

 

Debatten gagnas av positiva exempel. Därför vill jag gärna redovisa ett exempel från mitt eget arbete.

 

Hösten 2018 etablerade organisationen Helamalmö, vilken jag företräder, en omfattande social infrastruktur i det av polisen klassade ”särskilt utsatta” området Nydala i Malmö. Vår idé var att på lokalbefolkningens premisser möta grundläggande behov och önskemål, återinföra välfärdsinstanser i området, ha stort fokus på barn och unga samt rikta särskilda insatser mot antisociala element. 

 

Vi ingick samarbete med det kommunala fastighetsbolaget MKB och hyrde en tusen kvadratmeter stor lokal som bas för verksamheten. Vi tillbringade sedan månader i området för att skapa relationer och kartlägga behov, varefter vi vände oss till kommunen, näringslivet och föreningslivet för hjälp att förverkliga dessa. Femtio resursstarka aktörer är i dag knutna till verksamheten och området. Drygt sjuttio kulturella, idrottsliga och sociala aktiviteter bedrivs i veckan, med tusentals besökare i månaden. Vi serverar tre gratis mål mat om dagen. 

 

Tillsammans med Malmö stadsbibliotek har vi byggt det första områdesbiblioteket på Nydala på årtionden, vi har etablerat en avdelning för Malmö universitet och ungdomsmottagningen, en enhet för kostnadsfri juridisk rådgivning, Fitness24Seven har byggt ett komplett gym i lokalerna för träning utan krav på gymkort, med mera. 

 

Vi har även aktivt bearbetat medierna för att skildra Nydala mer rättvist och positivt, vilket resulterat i över hundra artiklar och en starkare känsla av stolthet hos många Nydalabor. Utöver detta har vi genom uppsökande och relationsskapande arbete, samt stöd till avhoppare, bland annat eliminerat den öppna droghandeln på Nydalatorget, samt medlat i och löst otal konflikter. Detta helt utan polisens inblandning. Dock ska det sägas att vår relation med polisen är mycket god. Ofta uttrycks uppskattning för vårt arbete, som polisen menar gör deras jobb enklare. 

 

Nyckeln till framgång är ledarna. Verksamheten måste bestå av människor med en djup förståelse för och insyn i de boendes sammanhang, företrädesvis med bakgrund från samma eller liknande områden. Detta som en förutsättning för att stärka känslan av ägandeskap och inflytande i frågor som rör de boendes liv. 

 

Resultatet talar för sig självt: Ett år senare, hösten 2019, hade brottsligheten minskat, samhörigheten ökat, och mest anmärkningsvärt, den upplevda tryggheten på Nydala hade ökat med nästan åtta procent (66,9–74,7 procent). Det är mest i alla MKB-områden i Malmö.

 

Möjligen är det oklädsamt att argumentera för sitt eget arbete på detta vis. Men Nydala-modellen fungerar. Investera i sociala infrastrukturer i utsatta områden, höj levnadsstandarden och förebygg och bekämpa brottsligheten på samma gång. Det kan, och bör, göras på fler platser i både Malmö och Sverige.

 

Nicolas Lunabba

Verksamhetsansvarig Helamalmö