Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vi får aldrig, aldrig glömma Kristallnatten

På lördag högtidlighålls minnet av Kristallnatten utanför synagogan i Malmö, skriver Olle Schmidt (L).Foto: SHUTTERSTOCK
Olle Schmidt (L), liberal debattör och tidigare EU-parlamentariker.Foto: PRESSBILD

Demokratins värden är tyvärr inte beständiga. Vi måste alla vara beredda att försvara dem, inte minst i Malmö. Det är en ödets nyck att två av Europas mest historiska dagar inträffade på samma dag med 50 års mellanrum, skriver Olle Schmidt (L).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I morgon fredag högtidlighålls minnet av Kristallnatten utanför synagogan i Malmö.

 

Vissa dagar måste minnas mer än andra. I november 1938 stod synagogor i brand över hela Tyskland, också i Österrike. Judiska affärer förstördes och tusentals judar slängdes i fängelse och deporterades på det mest hänsynslösa sätt. 

 

400 judar mördades. 1 400 synagogor brann. 7 500 butiker attackerades, bostäder vandaliserades och tiotusentals judar skickades till koncentrationsläger. Novemberpogromen pågick i veckor!

 

Jag är orolig för framtiden. För mina barn, barnbarn och alla ungdomar. Judar mördas fortfarande i Europa och antisemitismen breder ut sig.

 

Så sade Lea Gleitman, överlevande från Auschwitz i en intervju i Kvällsposten häromdagen.

 

Hon påminner om att Hitlers maktövertagande i Tyskland inte kom som ”en blixt från en klar himmel”. Världen tittade på medan nazisterna deporterade judarna till koncentrationslägren.

 

Överlevande som Lea Gleitman och Stefan Zablocki är värda vår största tacksamhet för att de tillsammans med andra överlevande under många år har orkat berätta om de fasansfullheter de varit med om. 

 

Återigen funderar judar över hela Europa på att emigrera enligt en stor undersökning gjord av EU, över en tredjedel av dem i Sverige. En norsk undersökning visar att franska judar är de mest utsatta för antisemitiska våldsbrott. Därefter följer Sverige och Tyskland.

 

Demokratins värden är tyvärr inte beständiga. Vi måste alla vara beredda att försvara dem. Inte minst i Malmö, där vi vet att antisemitismens fula ansikte dyker upp alltför ofta. Rabinen har trakasserats, judar möts av skällsord och synagogan har attackerats.

 

Antisemitismen finns överallt i hela vårt land. En nyligen publicerad rapport från Brottsförebyggande rådet ger en skrämmande bild av antisemitismens utbredning.

 

Läget är så allvarligt att statsminister Stefan Löfven (S) känner sig tvungen att blåsa till strid mot antisemitismen och bland annat kritisera partivänner inom SSU Malmö. 

 

Beslutet at förlägga regeringens Förintelsekonferens till Malmö nästa år är utmärkt, men måste nu följas upp av tydliga satsningar för att trygga Malmös judar. 

 

Företagsledarna Dan Olofssons och Lennart Blechers initiativ för att trygga den judiska församlingen förtjänar all respekt och bör stödjas av stadens styrande.

 

Ibland har det sagts att vi i Sverige inte visste vad som hände i vårt södra grannland. Ingenting kan vara mer felaktigt. Vi visste, men agerade inte förrän långt senare, då det stod klart att Hitler och Tyskland skulle besegras.

 

De svenska dagstidningarna reagerade hösten 1938 på olika sätt, flera tämligen likgiltigt och några få engagerat. En person som vågade säga sanningen och kritisera mördandet i Tyskland var chefredaktören på Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning, Torgny Segerstedt. Den 11 november 1938 skrev han:

På många håll kommer man att tycka att folkets framfart varit käck och berömvärd, andra rycker på axlarna: tyskarna får väl misshandla sina judar”.

 

Bara fyra månader efter Kristallnatten i mars 1939 röstade Lunds studenter nej till att ta emot tio judiska läkare. En skamfläck för mitt gamla universitet.

 

Men att minnas historien, hur hemsk den än må vara, är nödvändigt. Vi behöver alla påminnas om vad passivitet och likgiltighet kan leda till. I synnerhet i dessa tider, då tolerans, öppenhet och anständighet är satt under stark och obönhörlig press.

 

I morgon högtidlighålls också en annan minnesvärd dag i Europas historia, Berlinmurens fall den 9 november 1989. Kristallnatten förebådade den mest fasansfulla tiden i Europas historia. Murens öppning för trettio år sedan ingav hopp för alla de människor som levt under kommunismens ok.

 

Nazismens brutala skräckvälde besegrades, men det andra världskriget skapade också ett delat Europa.

 

Att morgondagen minner oss om både förtvivlan och hopp är ett minnenas eko även för vår sargade samtid. Måtte vi orka lyssna.

 

Olle Schmidt (L)

Liberal debattör och tidigare EU-parlamentariker