Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vart vill du flytta Landskrona lasarett, Stefan Löfven?

Var ska vi framöver bedriva den väl fungerande sjukvården i Landskrona om regeringens förslag till ny skatteutjämning går igenom, undrar Carl Johan Sonesson. Foto: JENS CHRISTIAN
Carl Johan Sonesson (M), regionstyrelsens ordförande Skåne. Foto: PRESSBILD

Regeringens förslag om en Robin Hood-liknande förändring av skatteutjämningssystemet skulle slå hårt mot Skåne. Regionen skulle förlora 290 miljoner, eller driftskostnaden för Landskrona lasarett, skriver regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

När regeringen och statsminister Stefan Löfven (S) nu väljer att gå fram med det hårt kritiserade förslaget om att utvidga utjämningssystemet i stället för att göra om det från grunden, talar han om att det ”ska bygga Sverige starkt”. Det han uppnår är att Skåne blir svagare. 

 

Det finns en uppenbar poäng i att skapa förutsättningar för god kommunal service i hela landet. Men det måste göras på rätt sätt. Att ganska godtyckligt ta från vissa kommuner och regioner för att ge till fattiga är att leka Robin Hood på ett sätt som knappast stärker landet. Det försämrar tvärtom förutsättningarna för den tillväxt som har byggt folkhemmet. Det undergräver förutsättningarna för de redan ingångna avtalen om utbyggd kollektivtrafik och bostadsbyggande. Välstånd kräver nämligen tillväxt.

 

Regeringens förslag slår hårt bland annat mot Skåne. De skatter som skåningarna betalar in till regionen ska gå till regionens verksamhet. Det regeringen nu går fram med innebär att staten varje år tar ytterligare cirka 290 miljoner kronor ur Region Skånes kassa och ger till andra delar av landet. Detta motsvarar driften av Landskrona lasarett. Vill man ställa saker och ting på sin spets kan man därför fråga statsministern var han tycker att vi framöver ska bedriva den väl fungerande sjukvården i Landskrona. 

 

I Värmland?

 

Utjämningssystemet ställer olika delar av landet mot varandra. Avfolkningens och avståndens problematik i glesbygden ställs mot den snabba befolkningstillväxten och framkomlighetsproblem i storstadsregioner. Det är djupt olyckligt. Stad och land borde inte ställas mot varandra – de behöver varandra, båda har sina utmaningar att möta. Låginkomsttagare i rika kommuner borde inte tvingas bekosta välfärden för höginkomsttagare i fattigare kommuner.

 

Varje gång utjämningsystemet har justerats har vi fått samma debatt om vinnare och förlorare, och samma försök att justera variabler för att ändra utfallet något. I den aktuella utredningen av kostnadsutjämningen, som regeringen nu sväljer med hull och hår avseende regionerna, föreslås att betydande belopp ska omfördelas genom förändringar som kan upplevas som godtyckliga. Boende i flerfamiljshus föreslås till exempel utgå ur modellen för sjukvården, trots att den har hög statistisk signifikans. Avstånd mäts i kilometer och inte i tid. 

 

Beskedet om en utökning av utjämningen kommer dessutom i ett läge där rapport efter rapport visar att den ekonomiska konjunkturen mattas av, särskilt i storstadsregionerna. Hackar storstadsregionernas motorer riskerar det att gå ut över hela landets ekonomi, och därmed minska skatteintäkterna till staten, regionerna och kommunerna.

 

Ryckighet och oförutsägbarhet med justeringar i ett redan illa fungerande utjämningssystem måste ersättas med tydliga förutsättningar och stabila villkor. Det har staten både möjlighet och skyldighet att göra. Men i stället för att laga den trasiga grunden bygger regeringen på med ett par våningar till. Det säger sig självt att det inte bygger Sverige starkt. 

 

Den mellanregionala utjämningen borde i stället avskaffas. Ersätt den med ett statligt riktat stöd till de regioner som har särskilda – opåverkbara – kostnader. Statens budgetanslag omfattar svindlande 1 026 miljarder kronor. Det borde, om vilja finns, vara möjligt för staten att finansiera de cirka 2,5 till 3 miljarder kronor som det i praktiken handlar om i utjämning mellan Sveriges regioner för att hela landet ska ha likartade förutsättningar.   

 

En sådan förändring, att ta över finansieringen av kostnadsutjämningen i den statliga budgeten, skulle regeringen kunna avisera när den möts på Harpsund på torsdag. Tillsätt en ny utredning som ges i uppdrag att utforma en helstatlig finansiering av utjämningen av såväl kostnader som inkomster mellan Sveriges regioner. Det finns ingen motsättning mellan stad och land. Lika förutsättningar för grundläggande offentlig service ska finnas för alla, oavsett var man bor. Såväl i Malmö som i Sundsvall, Östersund eller Borgholm.

 

Carl Johan Sonesson (M)

Regionstyrelsens ordförande Skåne