Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Våga hör av dig till någon som du vet är ensam i dag

Per Einarsson (KD), gruppledare och regionråd i Skåne med särskilt ansvar för psykiatrin.
Foto: JENS CHRISTIAN
Coronapandemin har pekat på vikten av att visa omsorg för våra medmänniskor även när vi inte kan se dem med våra egna ögon, skriver Per Einarsson (KD).
Foto: SHUTTERSTOCK

Människor är sociala varelser som behöver gemenskap och omtanke. Därför borde vi ägna denna kärlekens dag åt att också prata om dem som är ofrivilligt ensamma. Om du har någon du älskar så glöm inte att visa det. Alla kan göra en insats genom att höra av oss, skriver Per Einarsson, gruppledare för Kristdemokraterna i Region Skåne.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I dag är det alla hjärtans dag. En dag där många människor runtom i världen firar kärleken och sina relationer. Vad som är historiskt sant och vad som är mytbildning kring helgonet Valentin vet ingen i dag, men klart är att berättelsen om en präst som avrättades för att ha stått upp för kärleken är en berättelse som visar på en av människans mest grundläggande behov. Att få vara älskad och att känna gemenskap med andra. Människor är sociala varelser som behöver gemenskap och omtanke. Därför borde vi ägna denna dag åt att också prata om dem som är ofrivilligt ensamma.

Coronapandemin, som slagit hårt i Skåne, har belyst många stora samhällsproblem som även fanns innan pandemin. En av de mest tragiska konsekvenserna är en växande psykisk ohälsa, inte minst på grund av ofrivillig ensamhet. Statistiska centralbyrån har undersökt hur utbredd ensamheten är. 2019 visade det sig att nästan var femte man saknade någon nära vän och detsamma gällde var tionde kvinna. Ungefär 300 000 svenskar lever dessutom i social isolering vilket betyder att man bor ensam och sällan träffar vänner eller släkt.

Särskilt överrepresenterade i denna grupp är medelålders män. Det finns sannolikt flera förklaringar till att män är överrepresenterade. Dels att när separationer sker så bor oftast gemensamma barn hos mamman, men forskare menar även att män har svårare att prata om sina känslor och därför inte vågar erkänna att man faktiskt är ensam. Många män förväntas också kunna klara sig själva men i själva verket behöver vi alla sociala relationer för att må bra.

Exemplen är flera på hur destruktiva sociala mönster och grupperingar växt fram ur detta. Incel-kulturen är kanske det främsta exemplet. Incel är en förkortning av ”Ofrivilligt celibat” på engelska. Även i denna grupp är män kraftigt överrepresenterade. Det är ett exempel på ett destruktivt beteende där fokus i stället blir kvinnohat. Det finns naturligtvis inga ursäkter för den typen av åsikter, men det är också viktigt att inte låta denna grupp vara representativ i debatten när vi talar om det stora problemet med ensamhet, särskilt bland män.

Det finns nog många som fått höra ett barn ställa frågan ”Varför vill ingen vara med mig?” eller ”Vad är det för fel på mig?”. Det är nog en av de svåraste frågor att höra från ett barn. Särskilt när man förstår den smärta som ligger bakom. De flesta livsfrågor vi ställer oss själva kanske inte är enkla, men det finns oftast något svar. Men frågan om ensamhet har oftast inte något bra svar. Särskilt svårt blir det när vuxna människor ställer sig den frågan, men inte kan prata med någon annan om det.

Det finns inte några lätta svar på hur vi löser den ofrivilliga ensamheten, men vi försöker i Skåne lyfta frågan i olika forum. Mellanmänskliga relationer är ofta inget som politiken varken kan eller bör reglera. Även om det finns en del politiken kan göra för att förhindra ensamhet, till exempel att erbjuda stöd, mötesplatser och insatser särskilt bland äldre så är detta inte främst en politisk fråga utan en fråga för varenda en av oss i samhället. Vi behöver en större samhällsgemenskap.

Coronapandemin har pekat på vikten av att visa omsorg för våra medmänniskor även när vi inte kan se dem med våra egna ögon. Troligtvis har också fler skåningar blivit ensamma det senaste året. Många har nog tillfälligt fått uppleva hur påfrestande det är att vara ensam. Därför måste vi tänka på alla dem som inte har någon att prata eller vandra genom livet med.

Om du har någon du älskar så glöm inte att visa det. Men om du har någon du känner, kanske en släkting eller en gammal vän som du vet är ensam - våga prata med dem, våga ta kontakt. Det är få som vågar be om hjälp, men vi alla kan göra en insats genom att höra av oss. Vi behöver hjälpas åt i Skåne för att uppmärksamma den ofrivilliga ensamheten. Det är aldrig för sent att visa omtanke och fråga hur din medmänniska mår, särskilt på denna kärlekens dag.


Per Einarsson (KD)

Gruppledare och regionråd i Skåne med särskilt ansvar för psykiatrin