Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Trelleborg skövlas om fängelset byggs

Trelleborg har redan tagit sin beskärda del av det nationella kriminalpolitiska ansvaret placeringen av ett rättspsykiatriskt centrum, skriver Lars Hemzelius.
Foto: SHUTTERSTOCK
Lars Hemzelius, ersättare i Trelleborgs kulturnämnd för Söderslättspartiet.
Foto: PRIVAT

Den politiska majoriteten i Trelleborg är på väg att skriva in sig i historieböckerna såsom skövlarna av en älskad trakt. Det planerade fängelset förändrar kommunen för alltid. Inga turistbroschyrer i världen kan dölja det faktum att guldkusten förvandlats till en själslig fångenskap, skriver Lars Hemzelius, ersättare i Trelleborgs kulturnämnd för Söderslättspartiet.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Just när vi trodde att vi hade betalt den sista räkningen till saneringsfirmorna för att tvätta bort ”Trellehulla” från husfasaderna väljer Trelleborgs folkvalda att bana väg för ett än värre öknamn. Med ett planerat gigantiskt fängelse i hjärtat av sydkustens uråldriga kulturbygd kommer det inte ta lång tid innan epitetet ”Trellefängelsehulla” hittar sig in i grafittikonstnärernas vokabulär.

Slätten, havet och de fria siktlinjerna är de kvaliteter som gjort Trelleborg till min egen plats på jorden under snart femtio år. Men inom en snar framtid kommer dessa värden att tas ifrån alla oss kommunmedborgare. Utomsocknes och historielösa personer, utan respekt och medkänsla för oss som bor här och vårt förflutna, tar sig rätten att rasera frukterna av tidigare generationers enträgna värv. 

Den upplevelse av gränslös andlig frihet som vårt öppna kulturlandskap skänker oss kommer snart att ersättas av en allt överskuggande känsla av pressande instängdhet. 

Det börjar med en naturvidrig motorväg som trasar sönder den bördiga myllan och skapar ett stängsel i form av en asfaltmur mellan norr och syd. Och allt detta för att gynna ett hamnbolag med oviss framtid. 

De som bor söder om denna barriär kan dock inte skatta sig lyckliga, för på denna sida, just där slätten möter havet på landets bördigaste åkermark, ska en gigantisk fängelseanstalt uppföras. Här kommer olycksaliga kriminella individer att spärras in för vård. Men placeringen innebär i praktiken än mer en bestraffning av alla medborgare i den södra kommundelen. Alla dessa, barnen inte att förglömma, kommer att placeras i ett mentalt fängelse av Trelleborgs folkvalda. Det vällovliga syftet är att tillförsäkra kommunen skatteintäkter ägnade att ge medborgarna ett bättre liv. Paradoxalt nog blir resultatet det motsatta. Känslan av rymd och frihet är oskattbar. Den kommer för evigt att gå förlorad. Livet blir sämre. 

Är då inte detta det pris som även lyckligt lottade Söderslättsbor solidariskt måste betala för att skydda samhället från dem som av olika orsaker inte respekterar andras liv, hälsa och egendom? Handlar det inte bara om ett klassiskt fall av den allmänmänskliga företeelse som även i svensk språklig dräkt ofta bär den anglosaxiska beteckningen ”nimby”, vilket kan översättas med ”inte på min bakgata”? Jo, säkert delvis, men denna gång är förändringsobenägenheten särdeles välgrundad av två skäl.

Det första är att Trelleborg redan har tagit sin beskärda del av det nationella kriminalpolitiska ansvaret genom att omfamna ett till storlek väl tilltaget rättspsykiatriskt centrum som, till skillnad från den kommande monstruositeten, smyger tätt intill den gamla bebyggelsen och ansluter närmast omärkligt till stadens ursprungliga konturer. 

Det andra skälet är att bevarandet av vissa platser är angeläget för hela allmänheten. Visserligen finner vi ännu inte Söderslätts nejder på en förteckning över världsarven, men att landskapet bär en inre och yttre essens som gör det särskilt olämpligt för invasiv byggnation, därom borde vi kunna vara överens. 

Endast den mest okänslige skulle föreslå att det byggdes ett fängelse i en nationalpark, och sydkustens slätter har samma skyddsvärde, såsom tillflyktsort för kropp, hjärta och hjärna. 

Ett uppförande skulle skapa förbittring och uppgivenhet hos den halva del av befolkningen som direkt berörs och inge bävan i den andra hälften inför vilka framtida omvälvningar som är att vänta. 

Företrädarna för den politiska majoriteten i Trelleborg är på väg att skriva in sig i historieböckerna såsom skövlarna av en älskad trakt. Det finns inga turistbroschyrer i världen som kommer att dölja det faktum att det som beskrevs som guldkusten förvandlats till själslig fångenskap för de som framlever sina liv på denna en gång gudabenådade plats.

Är det så de folkvalda i Trelleborg vill bli ihågkomna? 


Lars Hemzelius

Ersättare i Trelleborgs kulturnämnd för Söderslättspartiet