DEBATT. Rederier och hamnar i Skåne bär just nu upp svensk export bland annat via järnväg i konkurrens med skattesubventionerade fasta förbindelser, till exempel den fasta Stora Bält-förbindelsen i Danmark och den kommande Fehmarn Bält-förbindelsen till Tyskland. Samtidigt har Sverige en så kallad tvåvägsstrategi som innebär att tågtrafiken ska fördelas på två alternativa resvägar. Dels landrutten via Öresund och Stora Bält och dels sjövägen till kontinenten.
Från politiskt håll har tågfärjetrafiken prioriterats ned. Men i förra veckan gav regeringen Trafikverket i uppdrag att utreda hur tågfärjetrafiken till Tyskland kan säkras och åter ges förutsättningar att öka.
Riksdagen tog redan 2016 ställning för den viktiga tågfärjetrafiken, men först nu har alltså regeringen valt att agera. Alldeles oavsett så är det välkommet att Trafikverket får uppdraget. Rederier och hamnar inte minst i Skåne har under många år varnat för den systemrisk det innebär om tågfärjetrafiken helt skulle försvinna samt om färjetrafiken överlag skulle försvinna.
När riksdagen fattade sitt beslut fanns det fortfarande tågtrafik mellan Ystad och Polen. Nu är det endast från Trelleborg som det går tågfärjetrafik söderut. Under de senaste 30 åren har antalet transporterade vagnar minskat från cirka 200 000 till cirka 15 000 per år. Beslutet att lägga ner linjen mellan Trelleborg och Sassnitz efter 111 år har säkert bidragit till att regeringen nu väljer att agera. Det är heller inte osannolikt att de försämrade relationerna med Danmark spelar in. Men kanske viktigast är nog det faktum att Danmark har för avsikt att med den kommande fasta förbindelsen till Tyskland konkurrera ut privata färjerederier, genom att hos Europeiska Kommissionen kräva att obegränsat få använda statsstöd för att hålla nere avgifterna på den fasta förbindelsen.
Det står redan klart att de svenska färjerederierna kommer att drabbas hårt om den fasta Fehmarn Bält-förbindelsen blir verklighet. Beräkningar visar till exempel att färjelinjen Trelleborg-Rostock kommer att tappa 30 procent av sin trafik.
Är det då inte bättre att satsa på att leda godstrafiken med tåg via Öresundsbron och vidare söderut, inte minst om den fasta Fehmarn Bält-förbindelsen blir verklighet, frågar sig många. Att göra det innebär dock att vi blint litar på att vi kan ta vår export via Danmark. Det kan tyckas överdrivet, men den här våren har visat att samarbetet kring den gemensamma gränsen inte fungerar. Vi vet inte hur nästa kris ser ut och vilka åtgärder den för med sig. Om de svenska rederierna konkurreras ut av de statligt subventionerade fasta förbindelserna står Sverige med endast en väg till kontinenten för gods på järnväg. Det gör Sverige helt beroende av Danmark och dansk infrastruktur.
Regeringen behöver i stället leva upp till den tvåvägsstrategi som är fastslagen. Utredningen från Trafikverket behöver hitta lösningar som kan göra det lönsamt att driva tågfärjetrafik från Sverige. Det kan till exempel handla om kompensation vid fel och brister, att stärka infrastrukturen i hamnarna, att säkerställa en rimlig fördelning av vagnar till tågfärjorna, att öka flexibiliteten och om att stärka tåggodsets konkurrenskraft i förhållande till gods som transporteras på väg.
Sveriges import och export kommer fortsätta öka. Om den ska kunna göra det på ett hållbart sätt spelar järnvägen en viktig roll, precis som regeringen pekar på. Men för att mer gods ska kunna gå via järnväg behöver staten också se till att infrastrukturen finns på plats. Att Sveriges strategi för transporter till utlandet ska vila på att privata rederier överlever i konkurrens med skattesubventionerade förbindelser, eller för den delen Danmarks goda vilja, är inte hållbart.
Magnus Ehrenberg
Debattör inom transport- och infrastrukturfrågor
