Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Smittar man mer om man passerar en nationsgräns?

Magnus Ehrenberg, grundare av kommunikationsbyrån Ehrenberg Sørensen Kommunikation med verksamhet i Tyskland, Sverige och Danmark.
Foto: PRESSBILD
Färjan till Bornholm från Ystad.
Foto: BORNHOLMSLINJEN

Om den pågående kapplöpningen med att stänga ner gränser ad hoc tillåts fortsätta kommer det att få konsekvenser som inte några nya förbindelser eller snabbtåg kan åtgärda, skriver Magnus Ehrenberg.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. För oss med verksamhet i flera länder och för alla som bor i en gränsregion och måste pendla över gränsen till ett jobb som inte går att sköta hemifrån försvåras livet avsevärt av alla de nya reserestriktioner som kommer med kort varsel från både Stockholm och Köpenhamn.

För skåningar som under nästa veckas sportlov i privat syfte reser till svenska fjällen där människor från olika regioner kommer att mötas, föreligger inga reserestriktioner. Samtidigt är det mer eller mindre omöjligt för människor i södra Sverige eller Danmark med jobb på andra sidan gränsen att ta sig ett par mil till sitt arbete och samtidigt ha tid över till annat än gränskontroller och nya coronatest. 

Den danska regeringen har nyligen meddelat att svenskar som jobbar i Danmark nu måste testa sig för covid-19 var tredje dag för att ha möjlighet att ta sig till sitt arbete. Även om de flesta kan jobba hemifrån så finns det många svenskar med jobb i Danmark som kräver deras närvaro. Förutom att ägna tid åt pendling och gränskontroller kommer svenska gränspendlare alltså behöva ägna del lilla fritid de har åt att leva upp till kraven på inresa för att kunna ta sig till arbetet. 

Kort före jul valde den svenska regeringen att stänga gränsen mot Danmark. De råkade dock glömma de danskar som sedan tio år tillbaka pendlar via Öresundsbron och Ystad till sina hem eller arbeten på Bornholm. Det visar med all önskvärd tydlighet att det inte finns någon förståelse för gränsregionernas komplexitet, varken i Stockholm eller i Köpenhamn. Det är magstarkt att höra svenska och danska politiker tala sig varma om Öresundssamarbete och presentera stora visioner om hur Norden ska vara världens mest integrerade region. 

Politiker har sedan murens fall, då jag själv flyttade till Tyskland, lärt oss att vi lever i ett öppet regionernas Europa. Jag har valt att leva enligt denna devis med verksamhet i tre länder och boende i två. På bara några månader har samma politiker raserat våra möjligheter att leva på detta sätt. 

Visst är det är rimligt att vidta drastiska åtgärder för att bromsa smittspridningen. Jag är själv betydligt mer tillfreds med hur den tyska regeringen med kraftfulla åtgärder har hanterat pandemin i jämförelse med det svenska misslyckandet. 

Men varför ska det vara så förtvivlat svårt att gemensamt finna regler för arbete och pendlande i vad som enligt våra politiker ska vara en gemensam och sammanlänkad region?

Utbytet på högsta politiska nivå mellan Danmark och Sverige är minimalt och danska politiker pratar knappt med sina grannkollegor i Tyskland. 

Om den pågående kapplöpningen tillåts fortsätta kommer det att få konsekvenser som inte några nya förbindelser eller snabbtåg kan åtgärda. Har någon dansk eller svensk politiker kunnat ge ett trovärdigt svar på hur gränspendlandet bidrar till ökad smittspridning i jämförelse med inrikes pendling mellan regioner? Är det så att man smittar mer om man passerar en gräns?

Nordiska rådet och Greater Copenhagen, som båda är organisationer med syfte att verka för bättre samarbete mellan våra länder, har många fina visioner men få svar på hur de akuta problemen ska lösas. Visst är det positivt med visioner. Men det hjälper inte integrationen mellan våra länder i dag. Visioner om att snabbt kunna resa mellan länder med förbindelser som i bästa fall ligger tio år framåt i tiden framstår närmast som ett hån mot oss som dagligen, trots ogenomtänkta gränsrestriktioner, försöker arbeta i det som ska vara en gemensam region. 

Pandemin är bara i ett i raden av exempel på kriser som drabbar gränsregioner och där gemensamma lösningar lyser med sin frånvaro. Flyktingkris och kriminalitet har tidigare lett till att politiker i Stockholm och Köpenhamn valt att försvåra för integration i våra gränsregioner i stället för att samarbeta om våra gemensamma gränser. 

Jag hoppas framöver på verkstad framför vision. Om vi lyckas reparera den skada som är skedd i våra gränsregioner lyssnar jag sedan med intresse på politikers framtidsvisioner om en sammanlänkad region. 


Magnus Ehrenberg 

Grundare av kommunikationsbyrån Ehrenberg Sørensen Kommunikation med verksamhet i Tyskland, Sverige och Danmark