Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skapa nationellt register för donerade spermier och ägg

Annette Linander (C), regionråd och gruppledare i Region Skåne.
Foto: PRESSBILD
Vi måste omstrukturera vården och det fria vårdsökandet så att ett fåtal fungerande regioner inte behöver bära bördan av de mindre välfungerande, skriver Anette Linander (C).
Foto: SHUTTERSTOCK

Det är orimligt att Region Skåne ska bygga upp en överkapacitet bara för att andra regioner inte klarar av att hålla vårdgarantin när det kommer till assisterad befruktning, skriver regionrådet Anette Linander (C) i Region Skåne.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. För en tid sedan slog Region Skåne larm om att köerna för att få donerad sperma och ägg växer snabbt i regionen. Samtidigt kom beskedet: för kvinnor som fyllt 38 år är det ingen idé att ställa sig i kö. De kommer nämligen inte hinna få hjälp innan de fyller 40, vilket är den övre åldersgränsen för när man får ta emot donerade ägg och spermier i regionen.

Kritiken lät inte vänta på sig. ”Hur kan Region Skåne sätta en 38-årsgräns på sin kö?” och ”Varför gör man inte mer i Region Skåne för att möta upp den efterfrågan som finns?” var frågeställningar som hördes.

För mig är kritiken missriktad. Om jag hade varit en 38-åring med barnlängtan hade jag hellre fått beskedet nu än om två år när det redan är för sent. I stället för att ifrågasätta varför Region Skåne inte sätter 38-åringar i kö tycker jag man bör fråga sig hur det kommer sig att vi har så långa köer. Och framför allt bör man fråga sig vad vi kan göra åt det.

En orsak till varför läget ser ut som det gör i Region Skåne stavas fritt vårdsökande. Det har skapat långa köer eftersom vårdtiderna inte räcker till. Ungefär 70 procent av de som står i kö är så kallade utomlänspatienter, det vill säga patienter som inte bor i regionen. En del av dessa, de som är ensamstående kvinnor, har Region Skåne fått extra pengar för. Dessa utgör dock bara en del av utomlänspatienterna. Exempelvis Göteborg skickar aktivt sina patienter till Skåne i stället för att ta hand om dem inom regionen. 

Överläkaren på Reproduktionsmedicinskt Centrum i Lund och överläkaren i reproduktionsmedicin på Sahlgrenska sjukhuset menar båda att en annan orsak till de långa köerna är en brist på ägg och spermier. De framhåller framför allt att det är de privata klinikernas förutsättningar att bygga upp lager av donerade spermier och ägg som orsakar denna brist. Lager som dessutom till stor del står oanvända eftersom de allra flesta patienterna vänder sig till den offentliga, kostnadsfria vården i första hand. 

Sammantaget förklaras alltså läget med att det råder en underkapacitet av såväl spermier som vårdkapacitet. 

Som centerpartist ifrågasätter jag varken rätten till fritt vårdsökande eller privata klinikers möjlighet att bygga upp egna banker med ägg och spermier. Tvärtom. Särskilt eftersom det inte ens verkar finnas en egentlig underkapacitet. Vad jag däremot ifrågasätter är rimligheten i att Region Skåne ska bygga upp en överkapacitet bara för att andra regioner inte klarar av att hålla vårdgarantin.

För när man tittar på den faktiska helhetssituationen träder en annan bild fram: Det råder varken brist på spermier eller vårdtider, inte i Skåne eller i någon annan region. Även om den offentliga vården kämpar med köer har de flesta privata klinikerna både ägg, spermier och vårdtider att erbjuda. Däremot har de få patienter. Det tycks alltså främst råda ett koordinationsproblem – med högst tillgängliga lösningar. 

Ett lösningsförslag vore ett nationellt register eller bank för donerade spermier och ägg. Ett annat, en bredare samverkan mellan den offentliga vården och privata kliniker. Ett tredje, att regioner som Västra Götaland väljer att remittera sökande till privata aktörer i stället för att skicka dem till andra regioner. Samt att vi omstrukturerar vården och det fria vårdsökandet så att ett fåtal fungerande regioner inte behöver bära bördan av de mindre välfungerande. Ett fjärde lösningsförslag vore att man i den offentliga vården gör som vissa privata aktörer och köper in spermier från Danmark när det råder brist på inhemsk vara. 

Jag ser många potentiella lösningar som inte innebär att Region Skåne måste bygga upp en överkapacitet när det gäller assisterad befruktning. Att göra det tycker jag vore resursslöseri. I stället tror jag på en bättre samordning, både vad gäller köer och tillgången till donerade spermier och ägg. 

Det är dags att vi tar ett helhetsgrepp och på allvar ser över hur vi ska arbeta kring assisterad befruktning. På så vis kan vi se till att ingen 38-åring i förtid behöver ge upp sina drömmar om barn.


Annette Linander (C)

Regionråd och gruppledare i Region Skåne