Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regeringens säkerhetspolitik är inte solidarisk

Svensk säkerhetspolitik har kommit till en punkt där de uppenbara motsägelserna i regeringens politik måste skärskådas, skriver Hans Wallmark och Pål Jonson.
Foto: ANTONIA SEHLSTEDT
Hans Wallmark (M), riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson.
Foto: FREDRIK WENNERLUND
Pål Jonson (M), riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson.
Foto: PRESSBILD

Moderaterna vill att regeringen bjuder in alla partier till breda samtal kring Sveriges säkerhetspolitiska linje och hur en Nato-option kan bli en del av denna. Samtidigt måste Sverige stärka sitt eget nationella försvar, skriver Hans Wallmark och Pål Jonson vid Moderaterna inför Folk och försvars rikskonferens som inleds på måndag.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Socialdemokraterna kan inte bortse från Sveriges riksdag. Inte ens inom utrikes- och säkerhetspolitikens område. Verkligheten är ju numera den att en bred majoritet bestående av fem av åtta partier har ställt sig bakom tanken på en så kallad Natooption. Det innebär ökad handlingsfrihet genom att det tydliggörs att möjligheten för ett svenskt Natomedlemskap hålls öppen. Finland har gjort denna markering som en del av sin säkerhetspolitiska linje sedan 1990-talet.

Det handlar om en tydlig signal inåt och utåt som stärker Sveriges säkerhet i kontrast till den linje som den nuvarande regeringen driver där ett svenskt Nato-medlemskap direkt utesluts oavsett hur säkerhetsläget utvecklas. För oss handlar det om att markera att det finns ytterligare ett verktyg i den säkerhetspolitiska verktygslådan.

Det finns också ett starkt värde i att Sverige och Finland har samma förhållningsätt och relation till Nato i ett läge där vi nu fördjupar det operativa försvarssamarbetet mellan våra länder för att kunna agera tillsammans i olika kris- och konfliktsituationer.

Regeringen, som den verkställande makten i Sverige, ansvarar för utrikespolitiken men vad en riksdagsmajoritet anser och uttalar har betydelse i en parlamentarisk demokrati. Därför är det viktigt att regeringen i praktisk handling inleder ett arbete kring en svensk Natooption.

Moderaterna vill att regeringen bjuder in alla partier till breda samtal kring Sveriges säkerhetspolitiska linje och hur en Nato-option kan bli en del av denna. Men dessa samtal bör även handla om hur det fördjupade försvarssamarbetet i Norden i allmänhet och med Finland i synnerhet ska återspeglas.

Regeringen bör återkomma med besked om hur den avser förankra och få stöd för en ny svensk säkerhetspolitisk linje senast i samband med utrikespolitiska deklarationen läggs fram i riksdagen den 24 februari 2021.

Svensk säkerhetspolitik har kommit till en punkt där de uppenbara motsägelserna i regeringens politik måste skärskådas. Det hävdas att den militära alliansfriheten tjänar Sverige väl. Samtidigt förutsätter regeringen att vi ska få hjälp utifrån vid ett väpnat angrepp mot vårt land. Det är uppenbart att alla hoppas på Natoländer, trots att vi inte är medlemmar i alliansen och därmed inte kan räkna med de försvarsgarantier som följer med ett medlemskap. Sverige är inte heller del av Natos gemensamma försvarsplanering.

I försvarsbeslutet blir detta särskilt tydligt. De nya regementena som ska etableras görs med det uttryckliga syftet att dessa vid kris och krig ska hålla vägen till Norge öppen för att Sverige ska kunna ta emot stöd och hjälp västerifrån.

Den S-ledda regeringen pratar gärna om solidaritet i sin utrikespolitik. Men antagandet att Sverige ska få hjälp utan att vi själva kan ge traktatsbundna garantier om bistånd om någon annan skulle angripas är inte särskilt solidariskt.

Den naturliga slutsatsen som vi drar som parti är att Sverige bör gå med i Nato och därmed bli en del i världens starkaste försvarspolitiska samarbete där 30 länder delar solidariska försvarsgarantier. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ett medlemskap ensamt inte löser Sveriges säkerhetsutmaningar. Vi måste göra vår hemläxa och stärka vårt eget nationella försvar. Det senaste försvarsbeslutet är ett steg i den riktningen. Moderaterna kommer dock fortsatt att driva frågan om behovet av ytterligare långsiktiga tillskott. Ett försvarsanslag som på sikt uppgår till motsvarande två procent av BNP är en realistisk målbild.

Viktiga steg har tagits för att höja Sveriges försvarsförmåga och nu finns även hopp om ett bättre samarbete med en ny president i Vita huset. Det arbetet som satts i gång genom att riksdagen ställt sig bakom en svensk Natooption måste nu få praktiska resultat för att fortsatt öka svensk säkerhet och bidra till fred och stabilitet i Östersjöregionen.


Hans Wallmark (M)

Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson


Pål Jonson (M)

Riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson