Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Otrygghet på Limhamn är bara vanföreställningar

Bostadssegregation är minst lika påtaglig i homogena medel- och överklassområden, som Limhamn i Malmö, skriver Momodou Malcolm Jallow (V) och Emma-Lina Johansson (V).Foto: FRITZ SCHIBLI
Momodou Malcolm Jallow (V), riksdagsledamot från Malmö och bostadspolitisk talesperson.
Emma-Lina Johansson (V), oppositionsråd i Malmö.Foto: PRESSBILD

Byggandet av allmännyttiga hyresrätter i höginkomstområden är kanske det mest effektiva verktyget för att bryta bostadssegregationen. Brottsstatistiken visar att den faktiska brottsligheten sjunkit på Limhamn, skriver Momodou Malcolm Jallow (V) och Emma-Lina Johansson (V).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Människors inkomst är nära relaterad till var och hur vi bor. I takt med de ökade klassklyftorna har bostadssegregationen ökat. Ekonomiskt resurssvaga grupper koncentreras till vissa bostadsområden medan mer välbeställda grupper koncentreras till andra områden. Skillnaderna gällande inkomst, utbildningsnivå, hälsa och förväntad livslängd kan variera stort. I Malmö skiljer det till exempel sju år i medellivslängd mellan olika stadsdelar. I Stockholm är den förväntade livslängden för en lågutbildad person i stadsdelen Vårby 18 år kortare än för en högutbildad Danderydsbo. Som Malmöbor, oppositionsråd och riksdagsledamot med ansvar för bostadspolitiska frågor, tycker vi därför att det är bra att det byggs fler hyresrätter på Limhamn. Vi behöver fler hyresrätter som vanliga människor har råd med. 

I debatten lyfts städernas miljonprogramsområden fram som ett uttryck för bostadssegregation, områden som präglas av en stor andel låginkomsttagare. Bostadssegregationen är dock minst lika påtaglig i homogena medel- och överklassområden, som Limhamn i Malmö. Välbärgade villaförorter och storstädernas gentrifierade stadskärnor är två tydliga uttryck för detta. Gemensamt för dessa privilegierade områden är den systematiska utestängningen av låginkomsttagare som bidrar till splittring, bristande förståelse och sammanhållning bland invånarna i våra städer. För att motverka det krävs därför insatser i framför allt mer välbärgade och centrala områden i städerna. Byggandet av allmännyttiga hyresrätter i höginkomstområden är kanske det mest effektiva verktyget för att bryta bostadssegregationen.

Klassklyftor och segregation är problematiskt ur flera perspektiv. Dels begränsas människors frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar, dels hotas den sociala sammanhållningen och hållbarheten i samhället, vilket riskerar att skapa polarisering och misstroende mellan grupper. Utvecklingen mot ökade klyftor, större ojämlikhet och ökad segregation i samhället är ohållbar och måste brytas. Som Malmöbor, antirasister och aktivister blir vi besvikna och arga över det förakt, fördomar och rasistiska åsikter som ges uttryck för i Kvällspostens reportage från Limhamn (18/9). 

Brottsstatistiken visar att den faktiska brottsligheten sjunkit på Limhamn och det faktum att vissa boenden upplever en större oro i området saknar saklig grund. Deras upplevelser är inte annat än vanföreställningar som bygger på stereotyper om andra människor och en människosyn som nedvärderar Malmöbor utifrån deras utseende, kulturella- eller sociala bakgrund. 

Stadsplanering och bostadspolitik i bred mening spelar en särskilt stor roll i strävan efter jämlikhet och inkludering. Boendet är uppenbart något som fungerar annorlunda än enkla konsumtionsvaror. Ekonomiska strukturer lagras också mer långsiktigt i boende och stadsplanering. Klassamhället kan rent fysiskt byggas in i boendestrukturen på ett sätt som är mycket svårare att förändra än inkomstförhållanden vid en viss tidpunkt. På så sätt kan utformningen av bostadsområden och offentliga miljöer under lång tid fördjupa ojämlika strukturer. Men motsatsen kan också uppnås med en medveten och progressiv politik.

För att garantera allas ägarskap till staden och till det offentliga rummet måste därför byggande och ombyggnad alltid betraktas i ett större socialt sammanhang och vara en viktig angelägenhet för samhället. Det krävs ett socialt hållbart byggande som ökar människors närhet till staden och till varandra. En viktig del av detta kommer att vara att väsentligt öka byggandet av hyresrätter. Integration är en bostadsfråga, bostadsfrågan är en antidiskrimineringsfråga. Vi behöver en blandad bebyggelse i hela samhället, inte isolerat till att endast ske i så kallade utsatta områden, för att motverka både bostadssegregation och grogrund för rasism. Det som sker just nu på Limhamn är ett bra exempel på det.

 

Momodou Malcolm Jallow (V)

Riksdagsledamot från Malmö och bostadspolitisk talesperson

 

Emma-Lina Johansson (V)

Oppositionsråd i Malmö