Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Oron och rädslan som är SD:s politiska kapital

Sedat Arif (S), kommunalråd i Malmö för arbetsmarknad och socialtjänst.Foto: HANNA ORTMAN
Foto: FRITZ SCHIBLI

I Limhamns sjöstad har det byggts har det byggts radhus, bostadsrätter, hyreslägenheter, kontor, butiker, förskolor, skolor och grönytor inom samma område, vilket gynnar alla, skriver Sedat Arif (S) i en replik till Magnus Olsson (SD).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Kommunledningen vill bygga blandat i Malmös alla delar. Vi vill reparera för det feltänk som rådde under miljonprogrammets dagar, när olika bostadsformer byggdes i områden bredvid varandra men aldrig inom samma område. Vi arbetar också för att fler bostäder med rimliga priser och hyror byggs. Det har bidragit till att hemlösheten sjunker kraftigt i Malmö.

Sverigedemokraternas politiska överlevnad handlar om hur väl partiet lyckas fånga olika former av missnöje. Det är oron och rädslan som är partiets politiska kapital. SD kommer aldrig med svåra lösningar. I stället är konflikten det centrala: ”vi” drabbas på grund av ”dem där”. Partiet sätter grupp mot grupp. På det viset hoppas SD att verkliga lösningar, sådana som rymmer många nyanser, ska bli oviktiga.

Oftast är det personer med utländska rötter som är ”de där”. Men i sin debattartikel i Kvällsposten målar SD:s gruppledare Magnus Olsson den här gången sina mörka stråk med ett snäpp bredare pensel. Nu är det alla fattiga, som bara med sin existens och närvaro ”förslummar” (jo, Magnus Olsson uttrycker sig faktiskt så) ett bostadsområde för övriga som bor där. Det är alltså inga fifflare eller brottslingar som SD-ledaren pekar ut, utan Malmöbor som under en period inte har någon annan utväg än att ansöka om försörjningsstöd, ett av samhällets skyddsnät. Personer med löneinkomster ska inte behöva bo i samma område med fattiga personer, är SD:s budskap. Det vittnar om ett förakt mot den som har det tufft en period.

I exemplet Limhamns sjöstad, som Magnus Olsson tar upp, har det byggts radhus, bostadsrätter, hyreslägenheter, kontor, butiker, förskolor, skolor och grönytor inom samma område. Vi gör det för att vi vet att det är bra för helheten. Det gynnar alla i slutändan. 

Magnus Olsson verkar ha missat delar av det reportage han hänvisar till. I det lyfter stadsbyggnadsforskaren Carina Listerborn fram vikten av att bygga för flera inkomstgrupper i samma område. I reportaget berättar också polisen att brottsligheten inte har påverkats av områdets struktur. Tidigare har Malmö stads lägenhetsenhet undersökt hur det gått för personer med försörjningsstöd som bott hos MKB och visade att boendet i de flesta fall fungerar utan problem tre år efter att familjerna flyttade in. 

Visst uppstår det oroliga situationer i en stad med 347 000 invånare. Det är vi många aktörer som hanterar och arbetar med att förhindra. När det gäller hur staden utvecklas och byggs framåt så är kommunledningen övertygad om att det ska göras för allas trivsel. På det sättet är vi SD:s raka motsats.

 

Sedat Arif (S)

Kommunalråd i Malmö för arbetsmarknad och socialtjänst