Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Öresundsregionens läge kräver Nato-medlemskap

Allan Widman (L), försvarspolitisk talesperson och riksdagsledamot från Malmö. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Öresundsregionens betydelse har ökat i ett strategiskt perspektiv de senaste åren, menar Allan Widman (L). Här Turning Torso i Malmö-horisonten under en svensk militärövning i sundet. Foto: CHRISTER WAHLGREN

Öresundsregionen har de senaste åren fått en ökad strategisk betydelse. Det ökar behovet av ett Nato-medlemskap, så att vi kan försvarsplanera tillsammans med Danmark och Tyskland fullt ut. Varför vill regeringen göra allt tillsammans med Nato förutom att gå med, undrar Allan Widman (L) i dag när Folk och Försvars rikskonferens öppnar i Sälen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I dagarna öppnar Totalförsvarets Rekryteringsmyndighet en ny prövningsenhet för mönstring av blivande soldater i centrala Malmö. Efter att verksamheter lagts ned i både Kristianstad och Göteborg blir nu Malmö den enda prövningsenheten utöver Stockholm.

 

Det främsta skälet till valet av Öresundsregionen handlar om rekryteringsunderlaget. I Skåne bor cirka tretton procent av svenskarna på knappt tre procent av landets yta. Befolkningskoncentrationen utmed Öresund är ännu högre.

 

Om än försiktigtvis, så ökar nu insikten om att den svenska krigsorganisationen måste byggas ut. Den säkerhetspolitiska utvecklingen går snabbt i fel riktning, både globalt och i vårt närområde. Tilliten i de internationella systemen avtar snabbt. Vi lever i en värld där allting är möjligt, men inget längre riktigt säkert.

 

Efter alla nedläggningar under 90- och första delen av 00-talen återstår nu endast ett regemente i Skåne, Södra Skånska regementet på Revingehed. Givet regionens betydelse och fördelarna med geografisk närhet bedömer jag att på sikt kommer även utbildningskapaciteten i Skåne att behöva byggas ut. Det kan ske genom tillväxt på Revingehed, men etablering av nya organisationsenheter ska inte uteslutas.

 

Spänningarna runt östra och södra Östersjön har på kort tid lett till en rad militära dispositioner i vårt närområde. Nato befinner sig nu med stridsgrupper i samtliga tre baltiska länder och i Polen. Norge har för första gången i modern tid amerikanska förband utgångsgrupperade på sitt territorium. Ryssland har fortsatt sin upprustning med tonvikt på det västra militärdistriktet och, enligt uppgifter som publicerats i medier, har man placerat ut mycket långräckviddiga Iskander-robotar i Kaliningrad. 

 

Även om de ryska robotarna kan nå Sverige är det inte svenska mål som föranleder framflyttningen. Mycket talar för att det är kontrollen över inloppet till Östersjön det handlar om. Alltså möjligheten att förhindra tillförsel av militära och andra resurser i händelse av en konflikt i Baltikum eller södra Östersjön.

 

I svensk försvarsdebatt har Gotland uppmärksammats som en strategisk landsända. Och problematiken där är ungefär densamma: Långräckviddiga vapen placerade mitt i Östersjön kan också avgöra om Baltikum vid en konflikt kan undsättas eller ej. Även Bornholm erbjuder motsvarande utmaningar vid en militärstrategisk planering.

 

Delar av södra och sydöstra Sverige kan ha en liknande betydelse. Ett konfliktscenario som togs fram av Kungliga Krigsvetenskapsakademin för något år sedan utgick från att det skedde landstigningar både på Gotland och i Blekinge inför en större konflikt i Östersjön.

 

Liberalerna budgeterar nu för att försvarsanslaget 2027 ska uppgå till minst två procent av BNP. Det innebär i stort sett en fördubbling av resurserna till vårt militär försvar. Inte heller detta är dock tillräckligt för att trygga vår säkerhet.

 

I dag är samtliga länder runt Östersjön, förutom Ryssland, Sverige och Finland medlemmar av den transatlantiska försvarsalliansen Nato. Sverige söker och tecknar en rad bi- och multilaterala försvarssamarbeten med andra länder runt Östersjön. Gemensamt för alla dessa är att de, som en följd av svensk militär alliansfrihet, förutsätts upphöra i händelse av krig. Det ingår inte några ömsesidiga försvarsgarantier.

 

Nato har en försvarsplanering gemensam för organisationens medlemsstater. Om Sverige vill bli en del av denna är medlemskap en nödvändig förutsättning. Som en del av Nato skulle Sverige kunna fördjupa sitt samarbete både i en nordisk och nordisk-baltisk kontext. Men vårt utanförskap hindrar i dag långtgående och förtroendefulla samarbeten med våra närmaste vänner.

 

Ett Sverige i Nato skulle ge ökad tyngd till Öresundsregionen och hela Sydsverige, främst genom ett utvecklat samarbete med Danmark och Tyskland. Det skulle på ett avgörande sätt förbättra vår nationella säkerhet och bli ett viktigt tillskott i arbetet med att säkra fred, frihet och demokrati runt Östersjön.

 

Varför vi har en regering som vill göra allt som göras kan med Nato, utom medlemskap, är och förblir en gåta. Inte bara för oss själva, utan också för vår omvärld.

 

Allan Widman (L)

Försvarspolitisk talesperson 

Riksdagsledamot från Malmö

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!