Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Mineraljakt på Österlen är en dålig idé

Mineraljakt på Österlen är ingen bra idé, skriver fyra skånska riksdagsledamöter. Foto: SHUTTERSTOCK
Per-Arne Håkansson (S), riksdagsledamot. Foto: RIKSDAG
Annelie Karlsson (S), riksdagsledamot. Foto: RIKSDAGEN
Anna Wallentheim (S), riksdagsledamot. Foto: RIKSDAGEN
Marianne Pettersson (S), riksdagsledamot. Foto: RIKSDAGEN

Att den gruvbrytning som finns i norra delarna av Sverige är en stor tillgång för svensk industri kan nog ingen ifrågasätta. Men i en tid när svensk livsmedelsproduktion behöver stärkas är mineraljakt på Österlen ingen bra idé, skriver flera S-riksdagsledamöter.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den goda jordbruksmarken, värdefulla vattentäkter och naturområden behöver vårdas och utvecklas. Det bör vara tungt vägande skäl när fortsatta beslut i jakten på mineraler i sydöstra Skåne ska tas. Naturresurser ställs mot varandra. Skärpta krav på miljöhänsyn och lokala konsekvenser är, som vi ser det, viktiga att ha med.

 

Genom en motion till riksdagen, inlämnad under den så kallade allmänna motionstiden, vill vi driva på för ett mer förutsägbart och rättssäkert prövningssystem, av en sådan exploatering som nu planeras vägs in.

 

Ett starkt folkligt motstånd har på kort tid vuxit fram genom rörelsen med namnet veto.nu. Kommuner, lokalbefolkning och även Länsstyrelsen har motsatt sig tillståndsgivningen. För en exploatör borde detta i sig vara en rejäl uppförsbacke, skäl nog att dra tillbaka sitt intresse.

 

Minerallagen härrör från 1600-talet, på Rikshushållaren Axel Oxenstiernas tid. Den har dock förändrats ett antal gånger, senast i maj då ett stopp för uranbrytning beslutades i riksdagen. 

 

De planer som nu presenterats av ett relativt nystartat brittiskt-australiensiskt företag vid namn Scandivanadium, tar fasta på utvinning av vanadin. Det är ett ämne som används vid tillverkning av batterier. Även andra mineraler som zink, silver, guld och koppar har nämnts. Den ursprungliga ansökan innefattade även uran, men det har tagits bort efter riksdagsbeslutet i maj.

 

Vid gemensamt möte med Bergsstaten sammanstrålade i augusti kommunledningarna i Simrishamn och Tomelilla vid möte för att via Skype framföra synpunkterna till Bergsstaten. Kommunernas budskap var entydigt: Nej tack till gruvbrytning!

 

Argumenten är flera: Svensk livsmedelsproduktion behöver öka och då är den skånska jordbruksmarken viktig att bevara och utveckla. Simrishamns kommun påpekade även i sitt remissvar konsekvenser för grundvattnet. Det finns en viktig grundvattentäkt i Fyledalen som förser 70 000 hushåll i Sydostskåne med vatten och dessutom en livsmedelsindustri som behöver tillgång till rent och bra vatten. I områdena finns också rödlistade arter och strandskyddade vattendrag. Även Lantbrukarnas Riksförbund har framfört tydlig kritik.

 

Jobb och regional utveckling skapas genom ytterligare fokus på gröna näringar, livsmedelsproduktion, småskalighet och turism. Jordmånen är den bästa. 

 

Svensk livsmedelsproduktion behöver stärkas. I regeringens livsmedelsstrategi lyfts betydelsen av detta fram mot bakgrund av att under femtio procent av livsmedlen vi använder i landet produceras i Sverige.  Genom ökade satsningar på detta område kan nya jobb skapas, handel ytterligare utvecklas och klimatmål nås.

 

Naturresursernas hantering regleras i huvudsak av två betydelsefulla lagar, minerallagen och miljöbalken. Inte sällan kolliderar deras ändamål med varandra. Speciellt gäller detta när gruvdrift planeras i känsliga områden. Det som nu sker på Österlen med omnejd är ett tydligt exempel.

 

Att den gruvbrytning och järnmalmsproduktion som finns i norra delarna av Sverige är en stor tillgång för svensk industri kan nog ingen ifrågasätta. Bergsstaten ska, enligt gällande lagstiftning, bevilja i stort sett alla undersökningstillstånd. Det anses vara en fördel att undersöka vad som verkligen finns i berggrunden. När det kommer till nästa steg krävs ingående beskrivningar av arbetsplan och också om och hur företaget i fråga anses kunna leva upp till sina åtaganden. En skärpning av krav på miljöhänsyn och lokala konsekvenser är därför betydelsefullt.

 

Per-Arne Håkansson  (S)

Riksdagsledamot Skåne läns norra och östra valkrets

 

Annelie Karlsson (S)

Riksdagsledamot Skåne läns norra och östra valkrets

 

Anna Wallentheim (S)

Riksdagsledamot Skåne läns norra och östra valkrets

 

Marianne Pettersson (S)

Riksdagsledamot Skåne läns södra valkrets