Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Malmö och New York är förebilder

Jens Mentzer, utredare och miljöekonom vid Havs- och vattenmyndigheten. Foto: ÅSA ANDERSSON
Michael Törnqvist, ordförande för KIMO Sverige. Foto: PRESSBILD
Karin Skantze, projektledare vid Naturvårdsverkets regeringsuppdrag att kommunicera ekosystemtjänster. Foto: PRESSBILD
Turning torso i Malmö- Foto: LASSE SVENSSON
Empire state building i New York. Foto: Colourbox

Värdera ekosystemens tjänster och låt våtmarker och vattendrag göra en större del av jobbet, skriver flera representanter för olika miljöinstanser i Sverige. Uppmaningen: Titta på Malmö och New York!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nyligen var Sverige värd för världens första stora FN-konferens med fokus på haven. Konferensen bekräftade de globala målen att till år 2025 avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, och att senast år 2020 skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt.

 

För att nå dessa mål har Sverige och resten av världen allt att vinna på att samarbeta med naturens egen förmåga att rena vatten, exempelvis genom att bevara och restaurera våtmarker och vattendrag.

Ett av många bra exempel finns i New York. För att förbättra vattenkvaliteten valde delstaten att investera 1,5 miljarder dollar för att restaurera ekosystemen och våtmarker i Catskill Mountains. Detta i stället för att bygga ett vattenreningsverk för 6–8 miljarder dollar.

 

Denna typ av investeringar, som bygger på att tillvarata naturens ekosystemtjänster, är både långsiktigt hållbara och ofta ekonomiskt lönsamma. Utöver att rena vattnet som rinner ut i havet så bidrar åtgärderna till extra vattenresurser vid torka, skydd mot översvämningar och brand, attraktiva landskap samt en förstärkt biologisk mångfald.

 

I Sverige arbetar flera kommuner och organisationer med utveckling av ekosystemtjänster i havsområden. Malmö Stad har genomfört framgångsrika projekt med att återetablera ålgräsängar som är lika värdefulla ekosystem som korallrev. Ängarna ger föda och fungerar som barnkammare för många fiskarter, de stabiliserar botten med sina rötter, lagrar kol i havsbotten samt skyddar stränder mot erosion. Forskare vid bland annat Göteborgs universitet har beräknat att förlusten av ekosystemtjänster från ålgräsängar, som vid Bohuskusten motsvarar en yta lika stor som Tjörn, har ett värde på minst fyra miljarder kronor men kan uppgå till hela 20 miljarder kronor.

 

Malmö stad driver även projekt med blåmusslor eftersom dessa renar havsvatten och minskar övergödning. Just nu identifierar projekten bäst ekonomiskt och ekologiskt hållbara metoder för att skörda musslorna. Om musslorna inte skördas utan lever hela livscykeln i havet så bryts de ned efter sin död och då frigörs de näringsämnen, framför allt kväve och fosfor, som musslorna tar upp och renar havsvattnet ifrån medan de lever. Blåmusslornas renande arbete är intressant. I forskningsprojektet Bucefalos har reningseffekten från blåmusslorna som växer på Öresundsbron beräknats till mellan 3 000 och 5000 kilo kväve.

 

Ett annat exempel finns vid Höje å i Skåne. Ån rinner genom högklassig åkermark där landskapet kring ån har förlorat 90 procent av sina våtmarker medan ån har rätats och därmed förkortats till hälften av sin ursprungliga längd. I ett försök att kompensera för tidigare ingrepp skulle bredare så kallade tvåstegsdiken kunna anläggas längs 12 kilometer av ån. Nyttoeffekterna är flera. Beräknat utifrån en 50-årsperiod och endast tre av tjänsterna – översvämningsskydd, minskade näringsläckage från jordbruksmark samt skydd mot jorderosion – skulle de 12 kilometrarna då bidra med en ekonomisk nytta på totalt 6–12 miljoner kronor.

 

Catskill Mountains, Malmö stads musselodlingar och Höje å är exempel som visar hur investeringar i ekosystemtjänster är både ekonomiskt och ekologiskt kloka. 

 

I Sverige är 80 procent av våtmarkerna påverkade av mänskliga ingrepp. Dessa ingrepp försämrar naturens egen förmåga att rena vattnet, vilket leder till mer föroreningar i haven. Utdikade våtmarker och uträtade vattendrag gör att vattnet färdas mycket snabbare genom landskapet, vilket medför att mark, växter och mikroorganismer inte hinner fånga upp och bryta ner föroreningar och näringsämnen innan de når haven.

 

Att Sverige tog initiativ till en global havskonferens visar ledarskap för renare hav. Detta ledarskap kräver att vi tänker globalt och ökar takten lokalt. Trots att haven och ekosystemtjänsterna är livsviktiga så är dessa naturvärden fortfarande osynliga i många beslut. Vår uppmaning till beslutsfattare runtom i Sverige är därför: Anta utmaningen att rädda haven, värdera ekosystemens tjänster och låt våtmarker och vattendrag göra en större del av jobbet.

 

Jens Mentzer, utredare och miljöekonom, Havs- och vattenmyndigheten

 

Michael Törnqvist, ordförande, Kommunernas Internationella Miljöorganisation KIMO Sverige

 

Per-Arne Nilsson, avdelningschef stadsutveckling och strategi, Malmö stad

 

Karin Skantze, projektledare, Naturvårdsverkets regeringsuppdrag att kommunicera ekosystemtjänster