Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Malmö borde skippa kommunpropagandan

I Malmö verkar man ha svårt att hålla isär neutral information och politisk propaganda. De styrande använder regelbundet kommunens kanaler för att sprida sitt politiska budskap, skriver Johan Gustafsson. Foto: JENS CHRISTIAN
Johan Gustafsson, Skattebetalarnas Slöseriombudsman. Foto: PRESSBILD

 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Göteborgs 236 kommunala kommunikatörer utsågs nyligen till det näst värsta slöseriet förra året i Slöseriombudsmannens tävling Årets värsta slöseri. Men frågan är om det inte är ännu värre i Malmö, som har 205 kommunala kommunikatörer. Deras jobb är att informera om vad staden gör och styra medborgarnas bild av Malmö. 

Malmö har ungefär lika många kommunikatörer som tre gånger större Stockholm och i relation till antalet invånare är de 50 procent fler än i Göteborg. 

 

LÄS MER: Kommunikatörer ska inte motarbeta granskningar

 

Samtidigt som den granskande lokala journalistiken krymper, inte minst på grund av färre och mindre lokaltidningsredaktioner, ökar antalet offentligt anställda kommunikatörer. Det finns forskare som pekar på att starka kommunikationsavdelningar kan leda till att det blir ännu svårare att granska den kommunala verksamheten. Bland annat säger Magnus Fredriksson, docent vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, till SVT: "Vi har kunnat se i vår forskning att framför allt nationella förvaltningsmyndigheter i väldigt stor utsträckning försöker organisera sin verksamhet så att de blir en form av grindvaktsfunktion i relation till tjänstemän och ledning" (28/3).

 

Visst behövs det kommunikatörer i de kommunala organisationerna som kan informera medborgarna om vilken service som tillhandahålls. Men det är knappast en kärnverksamhet. Malmös kommunala kommunikatörer kostar skattebetalarna nästan 350 000 kronor om dagen bara i lönekostnader eller över 125 miljoner kronor varje år. Det är pengar som hade kunnat göra nytta i skolan, äldreomsorgen – eller varför inte i skattebetalarnas egna fickor?

 

I Göteborgs fall har journalister vittnat om att de kommunala kommunikatörerna försvårat granskning och tryckt ut positiva nyheter i samband med att media rapporterat negativa nyheter om staden. 

 

I Malmö verkar man ha svårt att hålla isär neutral information och politisk propaganda. De styrande använder regelbundet kommunens kanaler för att sprida sitt politiska budskap. När det nya S/L-styret presenterades i slutet av november skickade Malmö ut ett pressmeddelande där man berättar att S och L ”för Malmös och Malmöbornas bästa beslutat att bryta den osunda blockpolitiken”. När budgeten presenterades i mitten av december hette det att ”det är en stram budget” trots att anslagen ökade med 1,1 miljarder eller nästan fem procent. Man skickade också med ett citat från kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) om att ”Mycket går åt rätt håll i Malmö”. I båda fallen stod politiken som avsändare. 

 

Det är ett demokratiskt problem när det offentliga försöker påverka medborgarnas åsikter eller bilden invånarna har av politikerna som styr. Men det är faktiskt ännu värre när de styrande blandar ihop rollerna och använder den kommunala förvaltningen för att sprida sina politiska budskap. Det står naturligtvis politikerna fritt att säga vad de vill till journalister, men det blir fel när det sker på kommunens brevpapper. I andra städer som Göteborg eller Stockholm används förvaltningens kommunikationskanaler av just förvaltningen – inte av politiker som glider på sanningen och gör partipolitiska poänger.

 

Det är inte bara de många kommunala kommunikatörerna som Malmö och Göteborg har gemensamt. De är också de två kommuner som tar emot överlägset mest i utjämningsbidrag från staten varje år. Utjämningsbidraget är en regionalpolitisk åtgärd för att skapa förutsättningar för en likvärdig service över hela landet, men systemet missbrukas av kommuner som inte klarar att hushålla med skattebetalarnas pengar. Malmö har till exempel under året skakats av flera skandaler där kommunen struntat i lagen om offentlig upphandling vilket kostat skattebetalarna många miljoner. I stället för att använda kommunikatörer för att putsa på bilden av Malmö är det hög tid att de styrande tar tag i de utmaningar som finns i den kommunala verksamheten och slutar slösa med skattebetalarnas pengar. Det finns tyvärr en del att göra.

 

Johan Gustafsson

Skattebetalarnas Slöseriombudsman