Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Malmö borde få mer statligt stöd till skolan

Boel Vallgårda, utredare och medlem i Nätverket för en likvärdig skola.Foto: LENNART ENGSTRÖM
Malmös grundskolebarn missgynnas kraftigt av att staten tar för lite hänsyn till skillnader i elevernas behov kommunerna emellan, skriver Boel Vallgårda.Foto: COLOURBOX

Malmös grundskolebarn missgynnas kraftigt av att staten tar för lite hänsyn till skillnader i elevernas behov kommunerna emellan. Samtidigt kompenserar Malmö sina mer utsatta skolor betydligt mindre än Göteborg och Stockholm, skriver utredaren Boel Vallgårda.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Malmös grundskolebarn missgynnas kraftigt av att staten tar för lite hänsyn till skillnader i elevernas behov kommunerna emellan. Kompensationsgraden bör på goda grunder öka redan i nästa års budget.

 

Den nyligen publicerade statliga utredningen ”Ökad likvärdighet genom minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” föreslår visserligen att den socioekonomiska kompensationen till kommunerna ska öka, men den nämner inte hur mycket. En rejäl ökning behöver inte vänta på ytterligare utredning.

 

Staten har i tio års tid kritiserat kommunerna för att ta för lite hänsyn till skillnader i elevgruppernas socioekonomiska bakgrund vid resursfördelning. Men när staten styr resurser till kommunerna tar den betydligt mindre hänsyn till skillnaderna i behov, jämfört med hur de största kommunerna fördelar resurser till skolorna i sina kommuner.

 

Det går att jämföra statens modell och de tre storstadskommunernas socioekonomiska fördelningsmodeller eftersom både staten och kommunerna baserar fördelningen på andelen elever som riskerar att inte uppnå gymnasiebehörighet.

 

Genom att jämföra hur mycket ersättningen ökar för varje elev som prognostiseras att inte klara gymnasiebehörighet, kan de olika modellernas kompenserande effekt jämföras. Då visar det sig att Stockholms och Göteborgs egna fördelningar till skolorna är fyra gånger mer kompenserande än statens fördelning till kommunerna och Malmös strukturersättning är drygt två gånger mer kompenserande än statens.

 

Om man utöver statsbidraget lägger till statens kostnadsutjämning för svenska som andra språk, kompenserar de två största städerna ändå tre gånger mer än staten.  

 

Malmö kompenserar sina mer utsatta skolor betydligt mindre än de två andra storstäderna. En förklaring är att Malmö inte har tillräckligt med pengar för att rejält förstärka de skolor som har många elever med stora behov.

 

Men en sådan förstärkning blir möjligt om statsbidrag tillsammans med kostnadsutjämning når den nivå som Stockholm och Göteborg ligger på. Då skulle Malmö ha tilldelats närmare 400 miljoner mer för 2020 och ser man tillbaka till de senaste tio åren hade staden kunnat investera uppskattningsvis fyra miljarder kronor mer i barnen i grundskolan.

 

Rätt använt, hade pengarna gjort det möjligt för många fler barn att lyckas bättre i skolan och att behöva mindre stöd i dag.

 

Statsbidragets otillräckligt utjämnande effekt kan illustreras med en jämförelse mellan Malmö och Danderyd, den kommun som har den mest gynnsamma elevsammansättningen. Där riskerar endast var tjugonde elev att inte uppnå gymnasiebehörighet samtidigt som var femte elev i Malmö löper denna risk. Men Malmö får endast 4 249 kronor mer än Danderyd per elev. Det är knappast en tillräcklig kompensation när fyra gånger fler elever riskerar att inte uppnå gymnasiebehörighet.

 

Resursförstärkningen kan för Malmös del behövas för att minska klasstorleken från 30 till 25 elever. Det kostar 500 000 kronor i minskad skolpeng. Eller man kan behöva förstärka med en specialpedagog. Det kostar 600 000 kronor i lön. Då förslår dagens drygt 4 000 kronor mer per elev, eller 130 000 kronor mer för en klass på 30 elever, inte till så mycket.

 

De pengar som Malmö nu får räcker bara till att minska klassen med en elev eller att anställa en extra lärare på 20 procent. Och mer ska till om Malmös skolor ska ha nog med resurser för att möte de betydligt större behoven som många av deras elever har jämfört med Danderyd. Givetvis har inte alla skolor i Malmö behov av större resurser än alla skolor i Danderyd. Denna illustration visar skillnaderna mellan de två kommunerna i genomsnitt.

 

En kraftig förstärkning av den utjämnande effekten mellan landets kommuner är nödvändig om staten menar allvar med att skolan ska bidra till mer lika livschanser för alla barn, i stället för att som nu öka skillnaderna.

 

Boel Vallgårda

Utredare och medlem i Nätverket för en likvärdig skola